torsdag, januari 14, 2016

Kön, klass och kultur

Män är djur hävdar en del feminister. Ireen von Wachenfeldt, tidigare ordförande för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), fick massa skäll när hon sa så i TV 2005. Wachenfeldt bad senare om ursäkt och förklarade vad hon menade: "Jag skulle ha sagt att män är värre än djur. En del våldsamma män kan till och med njuta av kvinnors lidande. Det gör inte djuren".

Män står för runt 90 procent av allt dödligt våld. I stort sett alla våldtäkter begås av män: två män av 10 000 är dömda för våldtäkt. Bland invandrarmän är siffran flera gånger högre: nio av 10 000.

Innan man slår fast att invandrarmän eller muslimer är djur bör man påpeka att det finns ett samband mellan klass och kriminalitet. Det är inte religion och etnicitet utan utbildning och inkomst som är den viktigaste faktorerna. Och innan man drar slutsatsen att män från underklassen är djur bör man påpeka att de allra flesta även i den gruppen är hederliga och anständiga.

Kultur spelar en viss roll för djuriska beteende, även om det tycks vara en biroll. Frågan är också hur man talar om den kulturella biten utan att skuldbelägga de 99,99 procent av invandrarna som inte tafsar på kvinnor?

Alkoholen spelar däremot ofta en huvudroll. Tafsare är ofta onyktra. Åttio procent av alla misshandelsfall i Sverige kan kopplas till alkoholkonsumtion. En stor del av alla våldtäktsmän och ännu fler av offren är berusade. Att påpeka det är inte samma sak som att ursäkta förövarna eller skuldbelägga offren.

Alkohol och klass stimulerar dock inte debatten på samma sätt som religion och etnicitet. Det får mig att undra om inte många egentligen är intresserade av något annan än kvinnors utsatthet.

En förklaring kan vara att alkoholen är en del av den svenska kulturen. Det är alltid mer tillfredställande att förlägga problem utanför den egna gruppen. De flesta som tar sig en fylla blir på sin höjd lite skräniga så varför kan inte alla sköta sig? En sak är i alla fall klar: djurs super inte.

måndag, januari 04, 2016

Nils-Erik Sandbergs antisemitism


Den andra december 1948 publicerade 27 judiska forskare och kulturpersonligheter en artikel i New York Times där de anklagade Menachem Begin, som senare skulle bli Israeliska premiärministern, för att driva en nazistisk politik. Artikeln signerades av bland andra Albert Einstein och Hannah Arendt.

Att judar liknar andra judar vid nazister, Israel med Hitlers Tyskland och sionism med rasism är inte helt ovanligt. En av de första var den judiska lingvisten Victor Klemperer som är berömd för sina analyser av tredje rikets språk. Idag är en av de mest framstående akademikerna i den här traditionen Columbiaprofessorn Gil Anidjar.

Oavsett vad man anser om detta finns kritik och den tas ofta på allvar i akademiska kretsar. Därför blir det konstigt när Nils-Eric Sandberg angriper SVT:s Gina Dirawi, som ska ha jämfört Israel vid Nazityskland och får det att låta som hon vore ett unikt svenskt fenomen.

Även om det är sant att många judar, kanske de flesta, blir sårade av Dirawi jämförelse är det märkligt att som Sandberg tala om ”judarna” som om de vore en monolitisk enhet. Einstein, Klemperer, Arendt och Anidjar hör till de som inte kan reduceras så. I Israel är det så vanligt att israeler anklagar varandra för att vara nazister att knesset förbjöd det för några år sedan. Om Sandberg ändå har rätt i att Dirawis uttalande visar att antisemitismen ökat i Sverige så måste situationen vara mycket värre i Israel och ledande amerikanska universitet.

Det är också ett objektivt faktum att Malmö är en betydligt säkrare plats för judar att leva i än Israel där judar regelbundet attackeras och dödas.

Att Sverige som 135 land i världen erkänt Palestina är knappast ett tecken på att regeringen hatar Israel eller judar. Antirastiska möten till minne av kristallnatten är inget tecken på antisemitism, även om arrangörerna inte bjudit in judiska organisationer. Det faktum att det existerar antisemitism även i Sverige är ingen ursäkt att överdriva dess omfattning med hjälp av den här typen av bisarra argument.

Se också "Sverige har lägst andel antisemiter i Europa"

tisdag, december 22, 2015

Tre tankar om djurvänlighet

"Lagom till jul (frid på jorden och människorna en god vilja) gavs amerikanska djurskyddsföreningens årliga hedersmedalj åt en legionär i Franska främlingslegionens trettonde Demie Brigade. Han hade burit bort en trött åsna ur stridsområdet och därmed givit bevis på sitt goda hjärta och sin stora medkänsla. I telegrammet stod ingenting om vad som hänt med de trötta människorna. Det är också utan större betydelse. Häng dem, spräng dem, skjut dem och tortera dem. Lägg svält och förtryck därtill. Krydda med vackra ord och stora ceremonier. De tål."


Jan Myrdal, "Den perversa djurvänligheten, som publicerats i boken Ett femtiotal, citerad via Butter tar ordet.



”Tyskarna tycker särskilt mycket om hästar och hundar. Vid en tidpunkt när nästan varenda tysk är rädd för att tala med andra än sina intimaste vänner, har hästar och hundar det så bra att man nästan önskar att de ville tala. En kvinna som kanske anmäler sin granne för opålitlighet och sätter hans liv på spel, går ut och promenerar i Tiergarten med sin stora, godmodiga hund. Hon sitter på en bänk och talar och jollrar med hunden. Den blir aldrig föremål för ovett och sparkar, vilket är så vanligt i Förenta Staterna. Han är aldrig nervös eller rädd för något och hålles ständigt ren och välfödd.
De enda som verkar lika lyckliga är hästarna – aldrig barnen eller ungdomen. Jag brukar stanna på vägen till byrån och prata med ett par vackra hästar som står och väntar medan vagnen lastas av. De är så väl ryktade och födda och skötta att man väntar att de i vilket ögonblick som helst skall börja tala. Om jag hastigt höjer handen som om jag tänkte slå till dem, rör de inte ens på huvudet. De har inte den minsta föreställning om att någon kan vilja göra dem illa. Lagen förbjuder grymhet mot djur, och den som misshandlar en häst eller hund eller en ko blir genast häktad.
(…)
I en tid när hundratals människor sänds i döden utan rannsakan och utan minsta bevis för att de gjort sig skyldiga till någonting, och när befolkningen bokstavligt talat darrar av fruktan, har djuren en rättighet garanterad som människorna inte kan drömma om att göra anspråk på. Man kan sannerligen önska att man vore en häst!”

Den amerikanske Berlin ambassadören William Dodd i sin dagbok 5 augusti 1934



”När man i ett land avgudar djur, till den grad att man bygger kyrkogårdar, sjukhus, och hus åt dem, när man upprättar stiftelser åt papegojor, är det ett uppenbart tecken på dekadens.”

Benito Mussolini 1938, på väg till München, citerad från Cianos dagbok

måndag, december 21, 2015

Fronten växer i periferin

SvD:s gamla korre, Björn Erik Rosin, har en längre artikel i Clarté om vänstern och globaliseringen i Frankrike. Välskrivet och informativt. En påminnelse om hur bra SvD kunde vara fortfarande i början av nittiotalet.

torsdag, december 17, 2015

Boskap på buss



Grandpark Hotel i Antalya. Det är mest tyska turister som bor här. Sista stoppet på en veckas charter (TSS Travel Service Scandinavia) runt om i Turkiet. Min första riktiga charter sedan jag åkte till Leningrad med morsan 1986. ”Här gör vi allt tillsammans” förklarade guiden, vars namn rimmade på Borat. I säng två på morgonen första dagen. Avfärd klockan sju på morgonen. Det är sex svensk tid. ”Ni kommer att behöva vila ut en vecka efter den här resan” sa han profetiskt. Boskap på buss. Vem hade bokat resan om man informerat om tidtabellen?

Har inte varit i Turkiet på nästan 25 år. Nu såg jag inga barn som sålde grejer på gatorna. Då var de överallt. Men katterna och hundarna finns kvar. Även hotellen var fulla av gatukatter. De ville gärna upp på frukostborden.

I början av nittiotalet talade min tågluffarkompis Joakim (från Märsta) på engelska med turkisk brytning med barnen som sålde grejer: "Special price for you because I have a broother in Turkey" sa han och visade upp sin öppnade colaburk. Fyra fem ungar stirrade fascinerat. Till slut bytte en av dem en snurra mot Joakims halvdruckna burk. Bägge verkade väldigt nöjda med affären. Nu är försäljarna vuxna och inte lika aggressiva. Eller är det jag som blivit lite mer härdad med åren?





söndag, december 06, 2015

Kung Mutallu

Kung Mutallu från Museum of Anatolian Civilizations i Ankara (1200-700 f.kr.)

måndag, november 23, 2015

Självmordsbombare made in Europe


En vanlig fredag. Ungdomar dansar i en av Paris många populära konsertsalar. Plötsligt tar tre unga män fram automatvapen. Lugnt och systematiskt börjar de skjuta i omgångar. Två av terroristerna spränger sig själva till döds. En dödas av polisen. 89 oskyldiga människor dör. Det är en av flera attacker samma kväll som kostar 129 människor livet.

Hur kan man förstå den här tragedin?

Det vanliga sättet är att analysera gärningsmännens ideologiska världsbild. Då kan man komma fram till att de drevs av sunnitisk fundamentalism och ville döda otrogna. Men blir det begripligare av att man konstaterar att gärningsmännen gjorde galna saker för att de hade galna idéer?

Den amerikanske forskaren Robert Pape, verksam vid University of Chicago, har anlagt fågelperspektiv på fenomenet. Han har tittat på över 300 självmordsattentat från 1980 till 2003.

Då framträder en helt annan bild. Det finns inte mycket koppling mellan självmordsterrorism och islamisk fundamentalism eller någon annan religion. Självmordsattentat används av grupper som bekämpar demokratiska stater som krigar eller ockuperar ett territorium som terroristerna anser är deras.

Målet är att förmå den demokratiska staten att dra tillbaka sina styrkor. Och ibland, som i Libanon 1983 eller Spanien 2004 lyckas man. Självmordsattacken i Beirut fick Ronald Reagan att evakuera de amerikanska styrkorna. Självmordsattentaten mot pendeltågen i Madrid påverkade valen och fick den nya regeringen att lämna Irak.

Attackerna i Paris kan ses som svallvågor från det syriska inbördeskriget där Frankrike och andra västländer deltar. IS anhängare kanske hatar oss för vad vi är men detta hat har inte sitt ursprung i idéhistoriska studier utan i vad västmakter gjort och gör i Mellanöstern.

Det är ockupationen och krig som skapat fanatiska teologiska föreställningar och inte tvärt om. Tyvärr finns det inga enkla lösningar. Den militära strategi som kortsiktigt kan försvaga IS är också den som skapar självmordsbombare.