onsdag, april 30, 2008

Imperiers kollaps: en jämförelse



Vad finns det för skillnader och likheter mellan Sovjetunionens kollaps, och den kommande amerikanska? Den amerikanska författaren Ellen Brown har tipsat mig (tack)om en diabildsföreläsning som Energy Bulletins Demitry Orlov gjorde för några år sedan. Den är full av svart humor, vilket inte utesluter att den också innehåller en hel del tänkbart. Orlovs menar att Sovjetunionen var betydligt bättre förberedd på att kollapsa än vad USA är idag.



Nu var det kanske inte för att Sovjetunionens ledare var mer klarsynta än de amerikanska med det hör inte till saken. Hela Orlovs diabildsserie med kommentarer finns här.

Att skapa människors verklighet


Modern propaganda handlar inte så mycket om att ändra värderingar som att förändra fakta och skapa om den verklighet folk tycker sig uppleva.

Den 1 maj är det fem år sedan president George Bush förklarade att Irakkriget var över (!) Det får mig att undra vad som hänt med de elever från Irak jag undervisade i svenska för några år sedan. Jag var lärarvikarie på en skola för flyktingar som väntade på uppehållstillstånd. Runt hälften av alla elever kom från Irak och jag hade flera klasser där alla var irakier.

Många var deprimerade eller hade andra psykiska problem efter traumatiska upplevelser. När jag frågade om de hade släktingar eller vänner som dödats efter den amerikanska invasionen räckte alla upp handen.

Fem års krig eller "våld" som Bushadministrationen föredrar att kalla det har lett till en humanitär katastrof många inte verkar vilja erkänna vidden av. Det är rimligt att anta att en miljon irakier dödats. George Bush, Tony Blair och många opinionsbildare förnekar konsekvenserna av den amerikanska invasionen men de vetenskapliga bevisen är övertygande. En professor i epidemiologi jag intervjuat (Les Roberts) tror att det inte kommer att dröja länge innan alla accepterar att en miljon människor dödats.

Jag tror att han är allt för optimistisk. De flesta amerikaner har fortfarande ingen aning om hur många vietnameser som dog när USA försökte "befria" Vietnam.

Modern propaganda handlar mer om att förvränga fakta än att förändra folks värderingar. Folk kan ha vilka värderingar de vill så länge regeringen kan styra informationsflödet. Hur det går till kan diskuteras, men det är ett faktum att amerikaner inte tycks veta ett dugg varken om USA eller världen. Och den bristen på kunskap påverkar deras slutsatser.

De flesta amerikaner tycker till exempel att allt för mycket av deras skattemedel går till bistånd. Men det är en värdering som bygger på att de grymt överskattar hur stor del av regeringens budget som går till bistånd. När man frågar dem hur mycket de tycker vore ett rimligt bistånd uppger de flesta en siffra som är betydligt högre än den verkliga. Det betyder att folk som röstar på politiker som står för mindre bistånd i själva verket röstar mot sina värderingar.

Amerikaner är inte dåligt informerade: de är i regel felinformerade.

Den republikanska presidentkandidaten John McCain är den som står närmast Bush politiskt. McCain har sagt att han är beredd att stanna i Irak i hundra år, men har trots det stort stöd bland de som är emot kriget i Irak. En förklaring är att folk inte förstått vad McCain står för. En annan är att McCain och andra lyckats förändra folks attityd genom att få dem att tro att läget i Irak inte längre är så allvarligt.

Nyligen förklarade McCain på CNN att många amerikanska städer numera var farligare än Bagdad. Dagen efter tog han tillbaka uttalandet, men det allmänna intrycket folk får är att det nog inte är så farligt längre. Situationen är likartad på de flesta andra områden. Amerikaner tror att deras skola och sjukvård är bäst i världen, trots att de hamnar långt ner i studier som jämför olika länder.

När demokraterna kritiserar kriget i Irak är det oftast genom att säga att det tar resurser från det man menar är viktigare: kriget i Afghanistan.
Ett sätt att förvirra folk på är att producera en mängd olika förklaringar till att man invaderat Irak. Bushadministrationen har kommit med minst 24 skäl, och många av dem är oförenliga.

En av George Bushs närmaste rådgivare förklarade hur man tänker i Vita Huset så här i New York Times Magazines (17 oktober 2004): Du tillhör "vad vi kallar det verklighetsbaserade samfundet". (Människor som tror att man kan lösa problem genom noggranna studier av verkligheten). "Det är inte så världen fungerar längre. Vi är ett imperium nu och när vi agerar skapar vi vår egen verklighet. Och medan du studerar denna verklighet (...) agerar vi igen, och skapar en ny verklighet, som du också kan studera och det är så saker funkar. Vi är historiens subjekt... och du och alla andra har bara att studera vad vi gör."

Jämför det med vad George Orwell skrev 1946. "En totalitär stat är i praktiken en teokrati, och dess styrande kast måste för att kunna bevara sin ställning, framstå som ofelbar. Men eftersom ingen i praktiken är ofelbar, är det ofta nödvändigt att göra om det förgångna för att visa att det ena eller andra misstaget inte ägt rum eller för att visa att det ena eller andra påhittade triumfen var verklig. "Totalitära stater lär inte ut historien, de skapar den.

Vita Huset är rätt bra på att skapa folks verklighet. Den stora ramberättelsen är kriget mot terrorismen, och även de som anser att det är retoriskt nys tvingas ofta använda begreppet. De flesta amerikaner kan inte hitta Irak på en karta, även om ländernas namn står på den, men de tror fortfarande på Bushadministrationens lögner om att Saddam Hussein hade band till Al Qaida.




Vita Huset har varit förvånansvärt framgångsrikt med att förhindra att det som händer i Irak kallas för krig eller inbördeskrig av media. Det är bättre att tala om våldet i Irak. När Bushs presstalesman Tony Snow fick frågan vad det var för kriterier som gjorde att de bestämt sig för inte använda ordet krig eller inbördeskrig sa han att de använde "fokusgrupper"!

Publicerad i Sundsvalls Tidning

torsdag, april 24, 2008

Böcker jag inte skrivit...



Böcker jag inte skrivit kan delas in i olika grupper. Dels finns det en drös ofärdiga böcker i en mapp jag kallar bokkyrkogården. Den innehåller utkast till böcker jag tröttnat på. Andra är nerlagda för att jag upptäckt att någon annan redan skrivit min bok. En sådan är till exempel Normand Baillargeons bok A Short Course in Intellectual Self-Defense.

En annan - större - grupp är böcker som folk fått för sig att jag skrivit. För ett tag sedan var det en bloggare som angav mig som författare till " Hur man talar om böcker man inte har läst". Den har jag varken läst eller skrivit, fast jag har recenserat den. En del tror också att jag skrivit Le livre noir du capitalism. Det är också en bok jag recenserat. Det är förmodligen wikipedias fel.

Min favvobok jag inte skrivit är Illusionen av Gud. Dels för att det är en ruggigt bra bok, men också för att det är Henning Mankell som uppger att jag skrivit den. Jo. Det är underligt, då Mankell ligger bakom Leopard förlag som gett ut boken. Förmodligen är det intervjuaren som slarvat. För det är väll inte heller Mankell som hävdar att han bara är 52 år...

måndag, april 21, 2008

En natt i Montréal



Ibland undrar även jag varför jag reser runt när jag ändå stannar inomhus. Jag går visserligen till Bibliotheque National du Quebec varje dag och sitter och skriver, men annars rör jag inte mycket på mig. De har bättre gratis-wifi än vad man kan köpa för pengar i resten av Montréal.

Ibland går jag ut på kvällen och sätter mig på något lagom läbbigt dygnetruntöppet fik. Ibland med datorn, ibland med en bok men alltid med känsla av att jag befinner mig i ett annat Montréal.

När solen går ner och staden kallnat, framåt tretiden på natten, är man i en annan stad. Vättar, tomtar och troll nödtorftigt förklädda till människor ansluter sig till hemlösa och festprissar som missat sista tunnelbanetåget. Det råder alltid ett behärskat kaos. En schizofren kvinna blir bortkörd, en ung tjej utan skor trycker i sig en hamburgare, ett troll stirrar ner i kaffekoppen.

En natt pratar jag med en journalist som använder nattfik som sitt kontor. Han är manisk, har adhd, och lider av tvångstankar. Och en smula hypokondrisk, lägger jag till. Annars är vi rätt lika. Han pratar i timmar om sina fobier, som också inbegriper smulor på kafébord.

När jag vaknar vid lunchtid brukar Steve stå nedanför mitt fönster och tigga. Han går på metadon för att komma ifrån sitt heroinmissbruk, men tar gärna andra droger. När han får ihop tio dollar går han och köper crack.
- Det är underbart i två sekunder, så jävla underbart. Sen mår jag skit i två timmar men det är värt det förklarar han.
Själv undrar jag vad det är för slags frihet att låta narkomaner sakta plåga ihjäl sig. Om det är att vara liberal, är liberalism en sjukdom.

torsdag, april 17, 2008

Söndag hela månaden

Det har varit Söndag i nästan en månad nu på den här bloggen. Jag har rest en del, från New York till Vancouver. Jag var på väg att bussa till Montréal men i sista stund svek jag Greyhound för Air Canada. Så kom jag fram nästan åttio timmar snabbare, och lite billigare också.

Jag har skrivit krönikor om Vancouver och Montréal, men då de inte är publicerade ännu (Stockholms fria Tidning, Sundsvalls Tidning och de vanliga misstänkta) så kan jag inte lägga ut dem på bloggen. Jag har gjort en längre intervju med Paul Craig Roberts som kommer i mitten av maj i min gamla tidning Folket i Bild. Det är hård Bushkritik från en Reaganit. En man som fortfarande försvarar vad USA gjorde i Nicaragua kritiserar Bush krig i Irak och allt de neokonservativa står för... Den blir allt mer aktuell.

Jag har skrivit om hur internet påverkat romanen, men då det inte är så tidsbundet så är tidningarna inte snabba med att trycka.

Jag har också pulat med en bok Bombdiplomati som handlar om hur man skapar en fiende. Det kommer på nystartade förlaget Verbal i höst. Jag tror den är planerad till September. Jag återkommer om den och kontaktinformation för de som vill beställa direkt från förlaget.