fredag, januari 30, 2009

Apropå gengångare


Något har hänt. Samtidigt som palestinierna återigen massakreras publicerar svenska tidningar artiklar som på ett perverst sätt gör offer till bödlar och bödlar till offer.

Jag plågas av bilderna på döda barn och raserad infrastruktur i Gaza. Men jag plågas också av att se bilder på palestinska barn som utbildas till självmordsbombare
skriver Göran Skytte i SvD (Aldrig i livet vän med judehatarna) 14/1.)

Under tjugotvå dagars strider dödades fyra hundra palestinska barn. Enligt Göran Skyttes logik finns det alltså nu fyra hundra färre potentiella terrorister.

Läser jag in något som inte finns? Är det så att Göran Skyttes meningar ska förstås helt oberoende av varandra? I så fall borde det inte vara något problem att formulera sig så här:
Jag plågas av tanken på att israeliska barn kan ha dödats. Men jag plågas också av se israeliska barn växa upp och bli soldater som dödar oskyldiga.


Andra skribenter skriver om möjligt ännu tydligare att offren får skylla sig själva. DN bereder plats åt teologen Eli Göndör (Martyrideologi 16/1) som förklarar att civila dör i Gaza för att palestinierna vill bli martyrer och väcka omvärldens sympati. Palestinierna dör alltså inte för att Israel bombar dem utan på grund av sin dödslängtan.

Här kommer vi till kärnan i debatten. Det är legitimt att förklara muslimers agerande utifrån islam, men antisemitiskt att förklara judars agerande utifrån judendom.

Jag tror personligen att teologi bara kan bidra med marginella förklaringar till det politiska skeendet, men det faktum att reglerna för hur man får resonera inte är enhetliga visar vilket läger som är verkligen är utsatt för fördomar.

Den som använder islam för att förklara palestiniernas politik anses tillhöra det moderna och demokratiska lägret. De som i likhet med bloggaren Jan-Inge Flucht (Jinge) försöker förklara Israels agerande utifrån judendomen stämplas däremot – som Expressen gjort två gånger på kort tid nu – som antisemiter. Och medan Expressen jagar ”gengångare” i Sverige har man inte grävt fram alla lik i Gaza ännu.

torsdag, januari 29, 2009

Krasch eller förnyelse?

Det är klart att en svart man får USA värsta jobb sa en komiker i samband med att Barack Obama svor presidenteden. Långsamt har det också börjat gå upp för amerikaner att den ekonomiska krisen USA nu står inför är något betydligt värre än en vanlig konjunkturnedgång.

Det mest slående är krisens omfattning. Förra året förlorade 3,5 miljoner amerikaner sina arbeten. Sedan den 1 september förra året försvinner 14 000 jobb om dagen. Och i mars kommer två av de tre biljättarna i Detroit att ha gjort av med de pengar Washington gett dem i nödlån vilket gör att flera miljoner arbeten återigen är i fara.

Krisen är inte begränsad till den ”gamla ekonomin”. Till och med ett bolag som Microsoft beslöt nyligen för första gången någonsin att säga upp anställda. Frågan är hur länge det kommer att dröja innan till exempel Google också tvingas strama åt. I likhet med många andra framgångsrika och tekniskt ledande internetbolag kommer större delen av Googles intäkter från reklam som normalt sett är konjunkturkänsligt.

Samtidigt ökar antalet hus som går på exekutiv auktion för att ägarna inte längre kan betala sina lån. Just nu handlar det om två miljoner hushåll som håller på att förlora sin bostad. Konsumtionsnedgången gör nu också att luften börjat gå ur affärslokalmarknaden, vilket ytterligare spär på bankernas förluster. Allt för låga räntor under allt för många år har lett till att USA har allt för många köpcentrum.

Många amerikanska delstater har också akuta problem med att finansiera sina underskott, vilket kommer att ytterligare öka belastningen på den federala budgeten. Alternativet är massiva uppsägningar av offentliganställda.

När Bill Clinton lämnade över till George Bush hade USA ett överskott i den federala budgeten på ett par hundra miljarder dollar. Obama ärver däremot ett underskott på två tusen miljarder dollar. Den nye presidentens plan för att vända krisen går ut på att pumpa in ytterligare 1000 miljarder i ekonomin.

Det finns flera problem med Obamas krisplan. Även om det är nödvändigt att få igång ekonomin igen bygger planen på samma politik som lett till dagens kris: låga räntor, mer lån. Än värre är att budgetunderskottet nu är så gigantiskt att omvärlden nu varken kan eller vill finansiera det genom att köpa stadsobligationer. Och eftersom både fastighets och aktiemarknaden störtdyker – någon botten syns inte – bör man inte förvänta sig några större inflöden på dessa marknader från utlandet. Kanske kan 2009 finansieras genom att amerikanska pensionsfonder och bolag tar hem kapital från Europa men med tanke på hur skakig dollarn och bristen på trygga investeringar är det långt ifrån säkert. Ett annat sätt vore att höja marginalskatterna kraftigt för höginkomsttagare. På Nixons tid var de fortfarande 70 procent! Ett troligare scenario är att Obama väljer att finansiera underskotten genom att bara trycka mer pengar. Den inflation det skapar skulle lösa skuldproblemen – både statens och den amerikanska allmänhetens - men till priset att dollarn slutar vara världens referensvaluta.



Det är svårt att se hur Obama både skulle kunna reformera ekonomin långsiktigt och hindra den från att kollapsa. Om presidenten till exempel försöker förbättra finanserna genom att dra ner på krigsutgifterna hotas fem miljoner jobb inom försvarssektorn.

Det finns också problem med hur Obamas stimulanspacket är utformat. Fyrtio procent ges till i form av skattesänkningar åt företag men med en ekonomi i fritt fall är det inte troligt att det leder till investeringar. Resten av pengarna går till privata företag som ska konkurrera om offentliga kontrakt ungefär som privata företag nu utför tjänster åt försvarsmakten. En risk med detta – påpekar den amerikanska forskaren Daniel Follett i franska L´Humanité – är att man kan drabbas av samma massiva korruption och slöserie som man sett i Irak. Krisen gör det paradoxalt nog både svårt och möjligt att reformera den amerikanska ekonomin.

måndag, januari 19, 2009

Vem bryter eldupphöravtalen?

Björnbrum reder ut konflikten i mellanöstern på ett föredömligt sätt.

Israels agenda

Idag har jag en artikel om Gazakriget i Tidningen Kulturen. Den skrevs för någon vecka sedan. Efter 22 dagars strider har 1200 palestinier dödats, och tretton (13) israeler. Av dem var tre civila.

lördag, januari 17, 2009

Det censurerade kriget



En dött barn under rasmassor i Gaza. Det är så här kriget ser ut, även om media sällan visar det. Israel har visserligen gjort sitt bästa för att förhindra att journalister kan dokumentera vad de gör i Gaza, men även när den här typen av bilder når redaktionerna publiceras de nästan aldrig. En förklaring är att det anses vara oanständig journalistik att visa fullt ut hur oanständigt kriget är. Närmare sanningen är förmodligen att allt för hemska bilder stöter bort de hjärnor som media ska göra disponibla för reklam. Det är inte bara så att byter kanal eller tidning: allt för uppskande nyhetsrapportering gör folk mindre mottagliga för reklam. Sanningen om kriget är ett problem för kapitalismen. Censur förhåller sig till marknadsekonomi som avigan till rätan.

fredag, januari 16, 2009

Stöd till kolonialmakter: en gammal högertradition fortsätter.

Som socialistisk debattör är det en smått surrealistisk känsla att varje gång Hamas eller Hezbollah dominerar nyhetsrapporteringen betrakta den fulla vidden av högervridningen i den svenska debatten. En häpnadsväckande kommentar kom från provokatören Lisa Bjurwald förra veckan. På DN:s politiska reklamsida går hon ut och försvarar terror- och apartheidstaten Israel.
Vi tar det igen. Israel som bombar sjukhus, skolor, bostadshus, använder kemiska vapen och nu dödat över tusen människor – en stor del av dem barn – tas i försvar av en journalist anställd på Sveriges största tidning. Israel, som medvetet terroriserar palestinierna, förstör infrastrukturen, och som svälter ut de 1,5 miljoner människor som levt inspärrade i Gaza där sedan de fördrevs från sina hem i nuvarande Israel ska försvaras. Man tar sig för pannan. Hatet mot muslimer och mörkhyade har tydligen inga gränser på DN:s ledarredaktion. Hatet är logiskt. Rashat är en central del i borgerliga ideologers försök att hetsa folk mot varandra. Ras och religion är högerns traditionella metoder att försöka distrahera folk från socioekonomiska frågor. Naturligtvis kan även rasister, fascister, folkpartister och islamofober få uttala sig om massakern i Gaza men de bör hållas kort, och inte utan att man först på klassisk folkpartistisk sätt upplyser om att de är politiskt opålitliga.

Bulten i Bo om provokatören Lisa Bjurwald

onsdag, januari 14, 2009

Slaget om propagandan

En kortare version av den här krönikan är publicerad i dagens Kristianstadsbladet.


Krig förs alltid på två fronter. Den fysiska, där bomber faller, ben krossas, liv släcks, och så det mentala kriget, propagandan. Oftast blandas det senare ihop med det förra. Israel har alltid varit överlägsen i att framställa sig som den svagare, och hotade parten. Det nuvarande kriget är inget undantag. Israel bombade till exempel Gazaremsan två gånger redan i november och dödade tolv människor men de flesta tror sig veta att kriget är Hamas fel.

Förklaringen till den israeliska propagandans framgångar är att den både är centralt samordnat av proffs och lokalt producerad av en blandad kompott av Israel - vänliga debattörer runt om i världen. I det här kriget är det förre FN ambassadör Dan Gillerman som samordnar budskapet från Israels UD, försvarsminister, statsrådsberedning, armé osv. Det säger Gillerman i alla fall själv till The Observer. Så fort den israeliska offensiven startade aktiverades ”horder av diplomater, påtryckargrupper, bloggare och andra israelanhängare” som alla trummar in en handfull budskap, typ: Israel angriper bara ”terrorns infrastruktur” osv. På Internet kan en handfull personer under olika pseudonymer sätta upp en spärreld av kommentarer varje gång någon skriver något Israelkritiskt. En välorganiserad minoritet kan få det att se ut som om de representerar allmänheten.

På den palestinska sidan finns ingen liknande samordning.

Det enklaste sättet att se igenom krigspropagandan är att ignorera det parterna säger och i stället fundera på vad de gör. Israel har alltid dödat hundratals gånger fler palestinier än vad palestinierna dödat Israeler. Bara de senaste tre åren har 1700 palestinier dödats, medan Hamas – som gärna skrävlar med om hur farliga de är - dödat 20 Israeler. En stor del av de palestinska offren är dessutom barn. Den israeliska tidningen Ha Aretz har uttryckt sin förvåning över att överraskningsanfallet startade en lördag klockan 11.30. Då var i princip alla palestinska skolbarn ute på gatorna. Ena hälften var på väg hem från förmiddagslektioner, den andra skulle till sin eftermiddagsskola. Det hade inte gått att välja en bättre tid för att döda och skrämma barnen i Gaza.

Precis som i kriget mot Libanon 2006 dödar Israel med avsikt stora mängder civila medan man förstör så mycket av den civila infrastrukturen man kan. Broar, moskéer, sjukhus, skolor, polishus osv. Det finns en enkel förklaring. Det är mycket enklare att döda civila än stridande som är mer mobila. Budskapet är också klart: minsta opposition mot Israel kommer att besvaras med urskillningslöst dödande och bombande.

Om terrorism är att döda civila för att uppnå politiska mål så är Israels regering rent matematiskt hundratals gånger mer terroristiskt än Hamas.

Även om skalan på dödandet inte kan jämföras använder sig annars Hamas och Israel av samma terrortaktik. Skillnaden är att Israel med sina högteknologiska precisionsvapen har ett val. Hamas raketer är så primitiva att de inte har någon större möjlighet att styra var de slår ner.

Hamas raketer är närmast psykologisk terror. Nästan en miljon israeler i städer som Sidért och Ashkelon sitter till och från i skyddsrum utifall att någon av Hamas raketer skulle träffa deras hem. Det är tråkigt, även om deras lidande inte kan liknas vid palestiniernas.

Det finns ett annat skäl till att jag har svårt att sympatisera med Israelerna. En miljon av de palestinier som bor i Gaza är flyktingar (eller barn till dem) som fördrivits från 369 palestinska städer och byar i nuvarande Israel. Sidért hette tidigare Najd, Ashkelon är det tidigare palestinska Majdal. Palestinierna i Gaza beskjuter sina gamla hem.

Hamas fyrverkerier har en dubbel funktion. De påminner Israel och världen om att 1,5 miljoner desperata palestinier sitt inspärrade i det ockuperade Gaza. Men världens ledare bryr sig lika lite nu som de brytt sig någon gång sedan 1948. (Sverige har inte talat klarspråk sedan Olof Palme var statsminister.) Hamas fyrverkerier är också tänkta att avskräcka flera amerikanska, ryska, eller svenska judar från att slå sig ner i det som en gång var städer som hette Najd eller Majdal. Det lär inte fungera men vad har de för alternativ?

Björnbrum har spunnit vidare på temat skrämma barn.

måndag, januari 12, 2009

2 x palestina

"Israels ockupation gör något med oss alla. Att ta ställning i den här konflikten handlar om att pröva ordet människa, och fylla det med innehåll."
Ali Esbati på Svt Opinion

"Peres och Olmert är simpla Krigsförbrytare" Erik Svensson i Expressen.

söndag, januari 11, 2009

Storlek 43



Världen har begåvats med ett nytt spel som över 78 miljoner människor provat. Vem kan kasta flest skor på George Bush på trettio sekunder? Rekordet nu är osannolika 99 träffar. Kan du göra bättre?

lördag, januari 10, 2009

CRS coctail i Nice

Varuhuset Nice Etoile stängde tidigare idag på grund av upplopp.



Fast polisen kan också ha skrämt iväg kunderna.



Är det anarkisterna som skapat kravallpolisen eller tvärt om? Så fort man drar upp halsduken för att skydda sig mot tårgasen ser det ut som en politisk markering.




Vad vilja Iranierna?

Snart är dags för iranierna att välja en ny "diktator". Den nuvarande har haft motvind ett tag men spås i alla fall i väst att gynnas av Israels massaker i Gaza. Mohamed Omar har hittat en opinionsundersökning som granskar iraniernas åsikter lite mer på djupet.

torsdag, januari 08, 2009

Hamas är en gräsrotsrörelse



demonstration i Nice


Den senaste israeliska massakern är en påminnelse om att människor inte är lika inför döden. De tre israeler som nyligen dödats i palestinska attacker är offer för det meningslösa våldet. Det är terrorism.

De över tre hundra palestinier som nu dödas av israeliska bomber är däremot utsatta för det meningsfulla våldet. Det är ett rationellt, västerländskt och demokratiskt våld som bara syftar till fred. Det är den klassiska motsättningen mellan civilisation och barbari, där barbarerna alltid är svartskallar, och i vägen för kolonisatörer.

Om man ser till våldets potential att uppnå politiska mål finns det dock skäl att beskriva Hamas våld som mer meningsfullt än Israels. Det var det ihållande våldet mot de israeliska kolonisatörerna på Gaza som fick dem att dra sig undan. På västbanken där det varit fredligare har israelerna bara byggt nya bosättningar på palestinsk mark under tiden man ”fredsförhandlat” med PLO. Det är inte förvånande att Hamas med sin mer realistiska inställning vann de senaste palestinska valen.

Israel beskriver gärna Hamas som palestinska talibaner men det är snarare en nationalistisk än islamistisk organisation. Att Hamas upplevs som ett problem av både Israel, PLO, Egypten och andra beror mer på att det är en gräsrotsorganisation. De arabiska diktaturer som officiellt stödjer palestinierna är livrädda för att något så demokratiskt som Hamas ska sprida sig. Då är det korrupta PLO som palestinierna tröttnat på en bättre samarbetspartner.

Västvärlden har problem med Hamas av samma skäl. Om Hamas skulle smitta arabvärlden med sitt demokratiska virus skulle vi mista det mesta av vårt inflytande där.

Israel hävdar att man bombar Gaza för att slå ut Hamas förmåga att beskjuta Israel med missiler men det kan inte stämma. Hamas raketer kontrolleras av organisationens mobila milis: Israel har attackerat Hamas poliskår, andra officiella byggnader och moskéer. Det liknar hur man bombade sönder alla officiella byggnader som PLO kontrollerade på västbanken. Minns hur Yassir Arafat satt i husarrest i sitt utbombade residens de sista åren av sitt liv som straff för att han inte kunde stoppa varenda palestinier som ville göra motstånd mot ockupanterna.

Syftet med attackerna i Gaza är snarare att försvaga Hamas genom att döda så många av dess medlemmar som möjligt och att göra livet ännu mer outhärdligt för vanliga Gazabor än tidigare. Den israeliska ledningen tror att palestinierna blir apatiska om man bara bombar tillräckligt, men lika troligt är att det kommer att leda till en ny våg av självmordsbombare.

Att Israel vågar bedriva massiva bombningar beror på att palestinierna i praktiken är försvarslösa. Hamas hemmagjorda raketer har dödat 16–17 israeler de senaste åtta åren och är alltså främst ett psykologiskt vapen. De är en påminnelse om att 1,4 miljoner palestinier fortfarande lever under israelisk ockupation i en sandlåda som i praktiken är världens största fängelse.

Om Hamas hade haft kapaciteten att döda tre hundra israeler på fyra minuter hade Israel troligtvis varit beredd att lösa konflikten utan våld. För att få respekt från Israels regering behöver palestinier fler och bättre vapen. Så länge de är försvarslösa kommer palestinierna aldrig att få tillbaka en kvadratmeter mark, eller något självbestämmande.

Krönika i Arbetarbladet

onsdag, januari 07, 2009

Bombdiplomati i Tidskriftet Røtt

Mathias Bismo har recenserat "Bombediplomati" i norska Tidskriftet røtt.