måndag, maj 30, 2011

Känslan av att veta


Han förväntades snart avgå från sin post som IMF-chef för att ställa upp i presidentvalet i Frankrike. Av opinionsundersökningarna att döma hade han kunnat vinna. Men när Dominique Strauss-Kahn (DSK) avgick så var det från ett amerikanskt häkte, efter att ha åtalats för sexuella övergrepp mot en hotellstäderska.

Historien har chockat världens politiska och ekonomiska elit. Hur kunde någon så aktad, en av världens mäktigaste män, förvandlas till en våldsam galning? frågade man sig.

Hela historien verkar underlig, orealistisk, rentav surrealistisk. Lite som om Tintin i slutet av något seriealbum plötsligt skulle styckmörda kapten Haddock. Är det inte lite sent att debutera som sexualbrottsling när man fyllt sextio år?

Fiktion måste som bekant vara trovärdig men i verkligheten kan man inte ställa sådana krav. Eller kan man det? Är det inte det konspirationsteoretikerna ägnar sig åt? Ger inte tankar om komplotter mening åt verkligheten?

De flesta fransmän sägs tro att DSK på något sätt blivit lurad i en fälla. Nu är det visserligen så att folk inte alltid säger vad de menar eller menar vad de säger, men det är uppenbart att skandalen mötts med misstro runt om i världen.

En amerikansk vänsterjournalist hävdar, utan att uttala sig i skuldfrågan, att DSK har eliminerats av Washington för att han ifrågasatt dollarns ställning. Den franske författaren Bernard-Henri Lévy, kompis med DSK sedan 25 år tillbaka, rasar över hur media behandlat den förre IMF-chefen. Det finns nämligen fullt av frågetecken kring denna skandal, hävdar han. Hur kunde en hotellstäderska gå in i rummet ensam, när det normala är att de arbetar i par? Och hur kommer det sig att ingen noterat att rumsnumret 2806 råkar vara datumet, 28/06, då socialistpartiet ska utse sin presidentkandidat!

Tankar flyter lätt med känslor. Känslan av att veta kommer från en annan del av hjärnan än den som bearbetar information. Känslan av att veta är besläktad med ilska eller kärlek, och fungerar i hög grad oberoende av förnuftet.

De flesta har säkert upplevt det i samband med att någon nära har dött helt oväntat. Intellektuellt förstår vi vad som har hänt, men känslan att personen fortfarande lever är ofta stark och svår att komma över. I extrema fall kan den rentav leda till att människor inte kan identifiera sina döda släktingar.

Kanske är det något liknande som förklarar reaktionerna på IMF-chefens fall. Både vänner och fiender till Dominique Strauss-Kahn brottas nu med information som strider mot vad de känner att han var. Konspirationsteorier är ett sätt att försöka överbrygga klyftan mellan det vi faktiskt vet och känslan av att veta.

söndag, maj 22, 2011

Till enfaldens försvar


Det där är Sveriges finansminister säger jag och pekar på en cyklist med hästsvans. Det tar ett tag innan min iranska vän förstår att jag inte skämtar. Hemma skulle någon med makt och pengar aldrig cykla, säger hon. Det är sant i större delen av världen.

Ett IT snillen som Niklas Zennström firar en lyckad miljardaffär med pastamiddag hemma. Ikeas Ingvar Kamprad vill gärna få svenska folket att tro att han nästan lever som en munk. Det ska vara anspråkslöst, spartanskt och informellt.

Arbete är vägen till lyckan men att konsumera dess frukter ses som frosserie. Vi har ett enormt överskott i handeln med utlandet, statens bugetöverskott är jättelikt och även många kommuner går med plus. Detta trots att världsekonomin inte precis går på högvarv. Lönernas andel av BNP har minskat dramatiskt de senaste trettio åren, men det talar man lika lite om som överskotten.

Problemet med vår budgetära lutheranism är inte bara moralisk utan också praktisk. Offentliga överskotten är ofta tecken på att något är fel. En fjärdedel av det statliga kommer till exempel från sjukförsäkringsavgiften. Svenska folket betalar in till en försäkring, men pengarna går inte till de sjuka. Detta trots att sjukförsäkringen, i likhet med andra typer av försäkringar, är viktig för att företagen ska fungera bra.

Även det bolagiserade SOS Alarm ska tydligen bidra till överskottet i de offentliga finanserna. Kravet är en avkastning på 12 procent! För att klara vinstkraven bemannas många larmtelefoner med outbildad personal.

Bolagisering, privatisering, upphandling, vinstkrav, och http://www.blogger.com/img/blank.gifskattesänkningar, sammanfattar mycket som hhttp://www.blogger.com/img/blank.gifänt de senaste trettio åren. Men konsekvensanalyser har blivit omodernt.

Så fort resultatet av ett beslut inte verkar bra hittar man i stället på nya skäl till varför den genomförts. När det visar sig att jobbcoacherna förmedlar färre jobb än den vanliga arbetsförmedlingen heter det att syftet var att skapa mångfald.

Skolan, äldreboendet, elbolagen, och nu senast också apoteken konkurrensutsätts. Allt ska drivas i vinstsyfte. Och även om kvalitén försämras, och priserna går upp, så rivs inga reformer upp. Mångfald har blivit vår tids enfald.

SvD1 DN1 DN2

lördag, maj 21, 2011

Det finns inga humanitära krig

Idag skriver Margareta Zetterström på SvD:s brännpunkt om myten kring humanitära krig.

Vi har nu gradvis indoktrinerats i krigsacceptans. Vi har fått lära oss att det där med nationell suveränitet inte är så himla viktigt längre. Neutralitetspolitiken har kastats över bord och vi är i praktiken, om än inte formellt, med i militäralliansen Nato, deltar i kriget i Afghanistan under Nato-befäl, stöder angreppet på Irak och förklarar oss villiga att delta i alla tänkbara krig ifall supermakten USA och dess allierade kallar.


Se även Zetterströms Mot lögner och halvsanningar i LO-Tidningen

torsdag, maj 19, 2011

Drömmen i verkligheten


Du går till en bilhandlare för att köpa en bil. Försäljaren frågar var du bor, var du arbetar, och vad du ska ha bilen till. Efter att lyssnat uppmärksamt på dig avråder han dig att köpa en bil. Det går ju så bra bussar dit du åker normalt. Du tjänar ju inte heller så pass att det verkar vettigt med en egen bil.

Scenariot är som hämtat ur en surrealistisk dröm. Affärer avråder aldrig eller sällan någon från att handla. Det finns dock en svensk affärskedja där drömmen är verklighet: det statliga apoteket. Där avråder personalen kunder regelbundet från att köpa receptfri medicin om de tror att de inte behöver dem. I det statliga apoteket händer det också ofta att personalen rekommenderar en billigare produkt framför en dyrare, när de innehåller samma verksamma substanser.

Apoteket är statssocialism när den är som bäst. Här är du människa, inte en plånbok.

tisdag, maj 10, 2011

bin Ladin ur bilden



Kreon: En ovän är en ovän även sen han dött.
Antigone: En människa föds med vänner, inte fiender.



Han får inte begravas i jord. Hans kropp ska bli ett skafferi åt fiskarna. Den ska ätas upp av ålar och hajar tills allt är slukat. Inga bilder av bin Ladins lik får visas. För så stor är emirens makt att blotta åsynen av hans döda kropp eller en grav kan ha en hypnotisk effekt på svaga själar. En grav kunde bli en vallfartsort, ett tempel kunde resas över den, en kult byggas upp.

President Obamas instruktioner om hur bin Ladins kropp ska behandlas är inte alldeles originella. Israel spred Adolf Eichmann aska i Medelhavet för att förhindra att hans grav blev en vallfartsort för nynazister.

Men det finns äldre förlagor. I Sofokles pjäs Antigone, skriven på 400-talet f Kr, befaller Thebes kung Kreon att brodersmördaren Polyneikes ”skall kastas utanför vårt rikes gränser obegravd”.

Antigone speglar ett dilemma som segrare under tusentals år stått inför: hur upprätthåller segraren bäst sin auktoritet? Kreons lösning var att låta Polyneikes kropp ruttna på marken och ätas av hundar i hopp om att äckel, rädsla och förödmjukelse skulle avskräcka från fortsatt motstånd.

Romerska politiker använde ofta skräck och förnedringstaktik, vilket bland annat praktiken att korsfästa upprorsmän vittnar om. Även besegrade folks ledare, som den galliska krigaren Vercingetorix visades upp i Rom, kedjade som djur, och avrättades sedan offentligt, under utstuderat plågsamma former. Den filmade avrättningen av Saddam Hussein, bilderna som togs av honom i kalsonger, eller av Husseins döda söner, är mer sentida exempel på hur förnedring används som politisk propaganda.

Obama är mer sofistikerad än romarna och George Bush. I stället för att visa det ohyggliga, som i en billig skräckfilm, förmedlar Obama det med hjälp av en bild på sig själv och sina medarbetare som ska ha tagits när de följer attacken i realtid.

På det här fotot – som publicerats världen över – har Obama ett plågat ansiktsuttryck han aldrig visat tidigare, och Hillary Clinton för som i chock en hand över munnen. Kanske är det första gången dessa amerikanska toppolitiker bevittnar hur människor skjuts ihjäl live. Fotografiet förmedlar att något ohyggligt händer, utan att visa det, samtidigt som sympatin riktas mot dem som beordrat attacken, i stället till dem som dödas. Det är verkligt, men en verklighet som regisserats av Vita Husets duktiga kommunikationsexperter.

SvD1 DN DN2

tisdag, maj 03, 2011

Ikoner lever bättre utan kropp




En ikon har dödats men som alla vet så är ikoner inte beroende av en kropp för att leva. Tvärtom, ikoner blir i regel starkare och mer levande av att dö. För personer som Marilyn Monroe och Che Guevara är det snarare en fördel att lämna den fysiska världen. Befriade från fysikens lagar skapar vi ikoner efter våra behov och önskemål.

Vårt behov av bin Ladin är så stort att all information som skulle förminska vårt älskade hatobjekt försvinner. al-Qaida upphörde till exempel att fungera som en operationell organisation redan i Tora Bora 2002. Det är en utbredd uppfattning inom västerländska underrättelsetjänster.

Av de 400 aktiva medlemmar som organisationen hade 2001 sägs bara ett femtiotal återstå. Det är huvudsakligen andrahandsfigurer. Undantaget var bin Ladin själv och Ayman al-Zawahiri. Ingen av dem har operationell förmåga. De hade till och med problem att kommunicera med omvärlden. Det sägs ju också vara bin Ladins budbärare som till slut ledde amerikanerna till gömstället.

bin Ladin och al-Qaida har blivit franchiseterrorism. Lokala terrorister, som de som utförde attackerna mot Madrid 2004, hävdar att de är en del av al-Qaida då de vet att det automatiskt ger större uppmärksamhet i väst. Av politiska skäl har det dock varit omöjligt för Vita Huset att öppet erkänna att underrättelsetjänsten anser att al-Qaida är besegrat sedan länge tillbaka.

Ett annat faktum som det närmast varit tabu att ta upp är att bin Ladin aldrig varit efterlyst för attacken mot World Trade Center den 11 september 2001. Bin Laden fanns visserligen på FBI:s lista över USA:s mest eftersökta brottslingar, men brotten han kopplades till var attentaten mot amerikanska ambassader i Afrika. När en amerikansk journalist frågade FBI hur det kom sig att det inte stod något om den 11 september på bin Ladins efterlysning svarade en tjänsteman att de saknade bevis.

En vanlig fråga som rests i media är om bin Ladins död kommer att leda till fler terroristattacker. (Det är visserligen nästan uteslutande ickemuslimska organisationer som begår attacker i Europa eller USA.) Kanske kommer demokratiseringen av arabvärlden att leda till ökad extremism? Terrorism och demokrati hänger ihop, lite som avigan och rätan. Anarkisterna som smällde bomber i början på 1900-talet, Röda Arméfraktionen och andra terroristorganisationer, alla har ju haft som verksamhetsidé att skrämma fram en viss politik.

Att den allmänna opinionen skulle ha makt, existensen av någon form av demokrati, eller vilja till demokrati, är en förutsättning för terrorismen. Det är meningslöst att spränga civila i luften i länder där regeringen kontrollerar media och inte alls behöver bry sig om vad allmänheten tycker.

Demokratiseringen i arabvärlden är positiv men vår egen historia visar att det inte alltid är en tebjudning.

Om och hur ikonen bin Ladin kommer att användas i framtiden beror helt på hur de folkliga revolutionerna i arabvärlden kommer att utvecklas.

Publicerad i Kristianstadsbladet

söndag, maj 01, 2011

Första maj i Linköping


Stilla rött


150!


Månglarna



Hans Linde talar.


Allt och alla...