torsdag, september 29, 2011

måndag, september 26, 2011

Liberalism och krig


Kommer man att hugga händerna av tjuvar i Libyen snart? Frågan är aktuell sedan Moustapha Abdeljalil, presidenten för det libyska övergångsrådet, förklarat att sharia ska vara grunden för libysk lagstiftning.

Att de libyska rebellerna inte verkar särskilt progressiva är kanske inget man bör vara förvånad över. Många revolutioner, i alla fram till den franska, 1789, drivs av en önskan att återgå till en tidigare, idylliserad epok. Första gången ordet revolution användes var för att beskriva restaurationen av den brittiska monarkin 1660.

Valet av ordet revolution, som kommer från astronomin, beskriver hur en himlakropp rör sig ett helt varv, och således kommer tillbaka till sin utgångspunkt, är också symptomatiskt för företeelsens konservativa ursprung.



För de som önskar en sekulär utveckling i Libyen finns det anledning att ifrågasätta det militära stödet till de libyska rebellerna. En diktator har störtats, men vad kommer efteråt? Det är inte första gången som demokratier allierat sig med islamister, i syfte att störta en icke önskvärd regim, för att sedan upptäcka att man skapat en ny, kanske värre fiende.



Den tyska juridikprofessorn Carl Schmitt menade att utpekandet av en fiende, och dess bekämpande är politikens kärna. Men vad avgör vem som pekas ut?

Det är lätt att argumentera för att det ena eller andra landet eller ledaren är en fiende och bekämpas. Man talar om skyldigheten att ingripa för att skydda, införa mänskliga rättigheter och frihet. Problemet med dessa goda målsättningar är att veta var man ska börja eller sluta. Varför intervenerar västmakterna i Libyen men inte Ekvatorialguinea eller Turkmenistan, två diktaturer där förtrycket på många sätt är ännu värre än i Libyen. Föreställningen om humanitär eller rättfärdiga krig öppnar upp för krig utan slut, menar Carl Schmitt. Här finns kopplingen mellan liberalism och krig.

De goda argumenten för interventioner värderas nyckfullt. Argumentens tyngd är inte deras inneboende rimlighet: det avgörande tycks i stället vara hur de kopplas till geografi och tid.

1992 rådde det närmast konsensus bland beslutsfattare om att det krävdes ett militärt ingripande i Somalia. Sexton länder – under ledning av USA – skickade trupper. Idag är situationen minst lika usel i Somalia men på sin höjd organiserar man konferenser. Den internationella enigheten kring interventionen har ersatts av lika stor likgiltighet.



Iran utpekas hela tiden som en fiende av västmakterna, trots att det man anklagar landet för uppenbarligen är mer framträdande bland allierade länder. Pakistan har kärnvapen och massutbildar terrorister. Iran har inga kärnvapen och är bara en mindre exportör av terrorism. Iran bra mindre islamistiskt än Saudiarabien som dessutom sänder ut missionärer och finansierar moskéer från vilket man ofta predikar en extrem form av islam.

Den amerikanske strategen George F Kennan – som utformade grunddragen i USA:s kallakrigetpolitik – menade att demokratier tappar kontakt med verkligheten när de går ut i krig. I stället för att utgå utifrån en komplex verklighet resonerar man utifrån abstraktioner. Fienden blir en inkarnation av ondskan medan det egna lägret enbart tillskrivs goda egenskaper. ”Dessa gentlemän är den moraliska motsvarigheten till den amerikanska unionens fäder” hävdade till exempel Ronald Reagan när han tog emot ledare för Mujaheddin – föregångare till dagens talibaner - i Vita Huset.



Idag verkar västerländska opinionsbildare ha samma naiva tro på presidenten i det libyska övergångsrådet. Moustapha Abdeljalil var tidigare Kadaffis justitieminister och således ansvarig för mycket av den tidigare regimens brott mot de mänskliga rättigheterna. Den moderata riksdagsledamoten Hans Wallmark som sitter i försvarsutskottet, tror att Abdeljalil kommer att låta ställa sig själv inför domstol efter upproret.

Människan har gjort enorma vetenskapliga och tekniska framsteg. Kunskapen har förts vidare och ackumulerats genom århundradena. Inom politiken tycks det dock som varje generation får börja om från början.

DN

fredag, september 23, 2011

Slår dank i Nice






Här vid hamnen, på Rue Francois Guisol, ligger restaurang Fjord. De har sålt och serverat skandinavisk mat i trettio år. Men surströmming har de inte!






Här stod Nice fulaste byggnad allt för länge. Kanske blir det ny bussterminal någongång någonstans.


Bekant som verkar ha åldrats sedan han dog.På stadsbibblan men varför?

söndag, september 18, 2011

Vem dödar mest i bibeln?

Klicka på bilden så blir den läsbar.

Tillfälligt stängt

På grund av tyska studier


Vattenhål vid Örnnästet


Kafkastudie


osv osv

söndag, september 11, 2011

Synd att Bildt vek sig för bombhögern


Kadaffi blev den tredje diktatorn som föll i den arabiska våren. Men han var den första som västvärlden i ord och handling tidigt visade att man ville störta. I början var det dock inte självklart.

Utrikesminister Carl Bildt (M) visade ingen entusiasm. "Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling", förklarade vår utrikesminister i radio.

Men sedan Frankrike signalerat att man ville ingripa förändrades allt plötsligt. Samma stormakter som hade så svårt att släppa Tunisiens Ben Ali och Egyptens Mubarak tvekade inte att ge rebellerna i Libyen militärt stöd.

Om enighet är ett mått på rimlighet så var det bara för ett år sedan lika rätt att sälja vapen till Kadaffi som det i dag är att fälla bomber över Libyen.

Tills helt nyligen var Kadaffi inte bara en legitim affärspartner utan också en allierad i kriget mot terrorismen.

USA skickade misstänkta terrorister till Kadaffi (och Mubarak) som torterade dem och låste in dem utan rättegång.

I George Orwells roman 1984 finns ett Sanningsministerium som arbetar med att utplåna spår efter politik och allianser som regeringen inte längre vill kännas vid.

I verkligheten behöver man inte bränna upp gamla tidningsartiklar eller retuschera bilder där våra ledare fjäskar för den libyska diktatorn.

Det finns gott om politiker och opinionsbildare som är beredda att bortförklara vad vi ser och minns. På Dagens Nyheters ledarsida förklarar man att de tvära kasten beror på att tidsandan förändrats.

I Kristianstadsbladet har riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) visat prov på lika märkliga argument. Wallmark vägrar att använda ordet krig utan föredrar eufemismer som internationella åtgärder och insatser (Kristianstadsbladet den 23/7). Han hävdar att bombkriget måste vara bra, för att så många folkvalda tycker det.

Och tvivlar man på att de tusentals bomber som väst fällt över Libyen verkligen bara träffat Kadaffis soldater är Wallmark inte främmande för att gå till personangrepp. Det är skolexempel på osaklig och ohederlig argumentering.

De rebeller som Sverige varit med och hjälpt till makten inger tyvärr inte mycket hopp om en demokratisk eller fredlig utveckling i landet.

De kan delas in i tre läger. En grupp – som tycks dominera – har tidigare jobbat åt Kadaffi. En annan gruppering består av anhängare till den tidigare monarkiska diktaturen. Den tredje betydelsefulla gruppen är islamisterna. Den hyllade rebelledaren i Tripoli, Abdel Hakim, är en av dem. Abdel Hakim greps en gång i tiden av USA, och skickades till Libyen för att torteras.

En annan rebelledare, Mustafa Abdel-Jalil, var Justitieminister. Innan dess var han domare och dömde oskyldiga bulgariska sjuksköterskorna till döden på order av Kadaffi.

Nu är Mustafa Abdel-Jalil rebellernas högsta ledare, och hör således till Libyens rättfärdiga företrädare, om man ska tro Hans Wallmark.

Det är synd att Carl Bildt vek sig så snabbt för bombhögern.

KB DN SvD DN2

Nazimöbler och loppisfynd



apropå DN

lördag, september 10, 2011

Humanismens skuggor


I första Moseboken lovar Gud Abraham att inte förstöra Sodom och Gomorra om han kan hitta tio rättfärdiga män. Men Abraham misslyckas. Gud utplånar de bägge städerna. Ändå har Abraham förhandlat ner antalet rättfärdiga som han behöver hitta för att städerna ska skonas.

Gud ser främlingsfientlighet som en synd. De intoleranta förtjänar ingen tolerans; inte heller sodomiterna. Gud har också en klar uppfattning om incest: det är inget fel att skaffa barn med nära släktingar. Abraham – Guds favorit – är till exempel gift med sin halvsyster Sara.

För sekulära läsare av bibeln belyser berättelsen om Sodom och Gomorra det problematiska med att acceptera Guds syn på vad som är rätt och fel. I dag har humanismen – en livsåskådning som menar att människan ska utforma sin egen moral, och sin egen mening med livet – ersatt Guds bud. Men har den här utvecklingen alltid varit till det bättre?

I det medeltida Europa föddes man in i en roll. Man kunde vara adlig, bonde, jude och så vidare. Det var inte rättvist och de olika grupperna älskade knappast varandra. Föreställningen att Gud tilldelat alla olika roller i samhället var dock stark.

Men när de demokratiska idéerna bredde ut sig minskade först acceptansen för de andra. Under franska revolutionen, startskottet för demokratin i Europa, giljotinerade man folk som inte var som folk. En del revolutionärer ville gå ännu längre. Gracchus Babeuf ansåg att jämlikhet var så viktigt att han ville giljotinera alla vars intelligens låg över eller under genomsnittet.

Många av de värsta övergreppen i människans historia har genomförts av stater som gjort religion till en privatfråga. Det var inte Ottomanska riket som genomförde folkmordet på armenierna, utan det sekulära Turkiet.

Och är inte nazismen en humanism? Det menade i alla fall den tyske filosofen Martin Heidegger. Att de flesta tänker på nazismen som en antihumanism beror på att den som bekant rangordnade och ratade vissa människor. Men det är tydligt att människan (den ariska människan) står i centrum i den nazistiska ideologin, och dess etik grundar sig inte på några gudomliga påbud.

Nazismen är inte humanismens enda skugga. Det var den nazistiska diktaturen som utförde folkmorden på judar och romer, men den moderna rasismen är ett barn av demokratins genombrott.

De franska, brittiska och belgiska kolonialväldena i Afrika skapades i hög grad efter det att man slagit in mot parlamentarism, demokrati och liberalism. Man frestas att fråga sig vilket som varit värst: liberalism eller demokrati?

Men idéer måste naturligtvis värderas på egna meriter, oberoende av hur de sedan praktiseras. Idén om demokrati föddes i antikens grekiska stadsstater där slaveriet var utbrett. Ingen dömer i dag ut demokratin som idé för att idén kom till i ett slavsamhälle. Den kommunistiska idén om jämlikhet är bara dålig om jämlikhet är dåligt. Nazismens rastankar hade inte varit sannare eller mer sympatiska om nazisterna hade avstått från att bygga koncentrationsläger och gaskammare.

Det är lätt att göra ont med goda idéer, men svårt att göra gott med onda. Rötterna till extremism finns ofta i de humanistiska värden vi håller högst. Anhängarna av västmakternas krig i Libyen ser en militär insats i humanismen namn, medan kritiker liknar det vid humanitär imperialism.

Också terrorismen, den till synes mest irrationella, nyckfulla och grymma formen av samtidsvåld, förutsätter en demokratisk världsbild: terroristerna tror att rädslan som de skapar ska tvinga regeringen att tillmötesgå deras krav. Precis som nazismen kan sägas vara en perverterad form av humanism bygger terrorismen på en perversion av demokratiska ideal.

Terrorismen existerar därför att terroristerna tror på demokratin i det land de angriper. Det går knappast att föreställa sig en 11 september-liknande attack mot Stalins Sovjet.

Även dagens svenska intolerans hämtar näring och inspiration från humanistiska värden. Hur behandlar invandrarmän ”sina kvinnor”? Finns det invandrargrupper som begår mer brott än de vars bägge föräldrar är svenska? Är inte de arbetslösa bara lata? Och hur vet vi att de sjuka inte bara låtsas?

De mest marginaliserade i samhället beskylls för att vara odemokratiska, orättvisa och agera oetiskt. Besattheten av skillnader – verkliga som påhittade – hör till demokratin.

Publicerad i FT

Besläktad post: Det brittiska sättet att leva

SvD >DN DN2 SvD2 SvD3 SvD4 SvD2 DN2 DN3

fredag, september 09, 2011

Myten om valfriheten


I årtionden har det hetat att privatiseringarna var nödvändiga av ekonomiska skäl. När nu SNS i en rapport visat att det inte finns vetenskapliga skäl att tro att privatiseringarna ökat effektiviteten reagerar en del - som GP:s ledarredaktion - med irritation. Det är ju svårt att mäta sånt där, hävdar man. Och dessutom var det ju för frihetens skull man privatiserade.

Det krävs inga skäl för frihet, myser man.

Ty:

"...ökad näringsfrihet och valfrihet är tillräckliga skäl i sig för privatisering och konkurrensutsättning. Medborgarnas rätt till frihet behöver inte motiveras. Det är politiska krav på inskränkningar i medborgarnas frihet som kräver övertygande argument och sakskäl"


Det här lovtalet av friheten att få välja låter ju fint, men har privatiseringarna alltid gett oss valfrihet?

De som läser SFI, svenska för invandrare, har ingen rätt att välja skola. De får ofta gå till den skola som erbjudit sig att utföra utbildningen till minsta kostnad. I bästa fall finns det en kommunalt driven verksamhet som inte fuskar med kvalitén.



Och hur stor valfrihet finns det i praktiken inom äldrevården? Hur många gamla - eller deras anhöriga - orkar ta sin säng och flytta till ett nytt äldreboende om de inte är nöjda med servicen där de är? I vissa kommuner finns det bara privata alternativ att välja bland; från samma vårdföretag kanske rent av.

Och hur är det med valfriheten att välja PPM fond eller elbolag? Det finns gott om studier som visar att folk i praktiken inte orkar med valfriheten om alternativen är för många. Hur kan en förnuftig människa välja mellan hundratals ppm fonder? Det är i praktiken rätten att singla slant man erbjuder. Och varför får man inte välja att placera sina pengar utanför börsen, om man ska ha rätt att välja?



Friheten att välja elleverantör har lett till ökade elpriser. Är det verkligen så att folk helst väljer högre elpriser, bara de får välja bland massa dyra alternativ, än att ha ett billigare monopol?

Liberaler har en tendens att låta ett abstrakt försvar av frihet skymma den realt ofria situation privatiseringarna skapat.

SvD DN

För övrigt så finns det gott om internationella studier som visar att privatiseringar inte leder till ökad effektivitet. Men det är inte sånt svenska ledarsidor har betalt för att skriva.

Ett avslutat misslyckande
Högern och vetenskapen

Lite mindre demokrati, tack


En gång i tiden gick liberalerna i spetsen för demokratiseringen i Sverige. Idag vill de se mer överstatlighet och fler regler som ytterligare begränsar demokratiskt valda regeringars makt.



Om det ändå vore så att vi bytte ut demokratin mot ett väl fungerade expertvälde kunde man i alla fall fundera på saken, men som bekant är Eurosystemet byggt på lös grund. Hela bygget är feltänkt från början.

Bild via Björnbrum

Att upprepa samma sak flera gånger, och hoppas på ett bättre utfall är hur bra definition på vansinne. Dagens folkpartister är besatta av att tvinga på världen en orealistisk vision av hur den bör utformas.



Folkpartiet är beredd att offra demokratin för ekonomins skull. Fick de bestämma skulle vi förlora bägge. Men frestelsen att binda fast Sverige ännu hårdare till en politisk och monetär union som gör klassisk socialdemokratisk politik olaglig är allt för stark.

SvD DN DN2 SvD2

torsdag, september 08, 2011

Sex med Rick Perry?

Sexannonsen, eller kanske snarare sex-efterlysningen, är en gammal amerikansk valtradition. I detta fall vill man veta vem den kanske framtida presidenten Rick Perry legat med.


SvD DN DN2 Expressen Aftonbladet GP

onsdag, september 07, 2011

Imperialismens ansikte







The Face of Imperialism
Michael Parenti
Paradigm

DN SvD Aftonbladet

Bin Laden aldrig efterlyst för 11 september

Det här är en skärmdump från FBI:s efterlysning av Bin Laden. Ser du något konstigt? (Klicka på bilden så blir den större)



FBI:s hemsida idag

Bin Laden var eftersökt för attentat mot amerikanska ambassader i Afrika. Men han aldrig för attentaten den 11 september. Den amerikanska regeringen sökte honom för den 11 september, men inte FBI.

Hur vet vi att Bin Laden är skyldig?

DN DN2

En kritik av den pseudoekonomiska agendan


Konkurrensen inom skola, vård och omsorg har inte lett till bättre service, skriver en grupp forskare från SNS på DN debatt idag. ”Inom de flesta områden har vare sig kvaliteten eller effektiviteten ökat av konkurrensen”. De påpekar också att det är märkligt att det gått tjugo år av privatiseringar i Sverige utan att effekterna undersökts vetenskapligt.

Internationellt finns det dock gott om forskning som styrker att privat företagsamhet inte är effektivare än offentligt organiserad service. Den finske ekonomiprofessorn Johan Willner granskade i slutet av nittiotalet medias rapportering om ekonomisk forskning och kom till ett mycket nedslående resultat:

“Den internationella ekonomiska forskningen ger en helt annan bild av den ekonomiska politikens förutsättningar än vad man skulle kunna tro när man läser exempelvis Dagens Nyheters debatt och ledarsida. Ledande beslutsfattare och opinionsbildare förmedlar i själva verket ett antal urbana vandringssägner, som man med ett ord skulle kunna kalla för råttpizzor.“


Det kom han fram till efter att ha gått igenom en stor mängd nationalekonomiska studier och jämföra dem med vad de stora svenska tidningarna framställer som vetenskapliga sanningar.

Vad är det då man lurar i oss? Den myt som kanske är den mest dominerande i Sverige just nu handlar om skatternas effekt på arbetskraftsutbudet. Det finns ett antal liknande i debatten mindre synliga, myter som ändå sätter sin prägel på exempelvis utbildningsväsen den, sjukvård samt närings- och trafikpolitik. En av dessa myter handlar om att den offentliga sektorn alltid är mindre effektiv som producent än privata företag.

En annan myt ser fusioner och tilltagande koncentration i näringslivet som viktiga för konkurrenskraften, samtidigt som man talar om behovet av konkurrens när det gäller allmännyttig verksamhet.

Willners genomgång av det ekonomiska forskningsläget är rena slakten på medias rapportering. Om borgliga ledarsidor verkligen brydde sig om forskningsläget skulle de i stället förespråka en socialisering av viss privat verksamhet.

Johan Willners studie En kritik av den pseudoekonomiska agendan publicerades i Studies in Ethics and Economics 4 Objektivitetsproblemet i ekonomisk vetenskap.

Redaktörer Carl-Henric Grenholm, Gert Helgesson

Ett exempel på hur svenskt näringsliv sprider myter om den offentliga sektorn: Den sjuka sjukvårdsdebatten

SvD SvD2 DN DN2 GP Expressen Aftonbladet SvD2

Paul Krugmans teori om interstellär handel



Abstract

"This paper extends interplanetary trade theory to an interstellar setting. It is chiefly concerned with the following question: how should interest charges on goods in transit be computed when the goods travel at close to the speed of light? This is a problem because the time taken in transit will appear less to an observer travelling with the goods than to a stationary observer. A solution is derived from economic theory, and two useless but true theorems are proved."




1. Introduction


"...the assumtions underling neoclassic theory bear little resemblance to the world we know. These critics have however, been too quick to assert that this shows that mainstreams economics can never be of any use. (....) doubtful (...) we may eventually discover or construct a world to wich orthodox economic theory applies."


2.

(...) "It should be noted that, while the subject of this paper is silly, the analysis actually makes sense. This paper, then, is a serious analysis of a ridiculous subject, wich is of course the opposite of what is usual in economics. " (...)


Hela uppsatsen finns här: The Theory of Interstellar Trade
Lite bakgrund här.

Läs gärna också Badland Hyenas Paul Krugmanskandalen växer

SvD
SvD2 SvD3 DN Bokus Bokus2 adlibris adlibris2 DN

Joseph Stiglitz: om makroekonomisk ovetenskap


"The standard macroeconomic models have failed, by all the most important tests of scientific theory. They did not predict that the financial crisis would happen; and when it did, they understated its effects. Monetary authorities allowed bubbles to grow and focused on keeping inflation low, partly because the standard models suggested that low inflation was necessary and almost sufficient for efficiency and growth. After the crisis broke, policymakers relying on the models floundered. Notwithstanding the diversity of macroeconomics, the sum of these failures points to the need for a fundamental re-examination of the models—and a reassertion of the lessons of modern general equilibrium theory that were seemingly forgotten in the years leading up to the crisis. This paper first describes the failures of the standard models in broad terms, and then develops the economics of deep downturns, and shows that such downturns are endogenous. Further, the paper argues that there have been systemic changes to the structure of the economy that made the economy more vulnerable to crisis, contrary to what the standard models argued. Finally, the paper contrasts the policy implications of our framework with those of the standard models."


Rethinking makroeconomics

tisdag, september 06, 2011

Förväntad livslängd i världen


(Life expectancy) Baserad på CIA:s World Factbook 2011. Närmare förklaring här.
Libyen sticker ut med den klart högsta förväntad livslängd i Afrika. Fast dessa beräkningar gjordes väll innan striderna började.

DN
Aftonbladet


Aftonbladet2

Obegripligt om Khadaffivurm



DN:s Hanne Kjöller skriver idag en lika fördömande som ursäktande ledare om västvärldens fjäsk för Khadaffi.








”Det finns ingen bra etikettsbok för hur man bäst umgås med diktatorer. Fjärma sig eller närma sig – det är frågan.”


Det finns inget svar hävdar Kjöller: det beror nämligen på ”tidsandan”.

”De bilder där Libyens diktator skakar hand med Storbritanniens tidigare premiärminister Tony Blair respektive USA:s förra utrikesminister Condoleezza Rice ses i ett helt annan ljus i dag än när de först publicerades.”


Hanne Kjöller nämner inte vår svenska handelsminister som var nere så sent som förra året för att kränga övervakningsutrustning i Libyen. Vad är tidsandan och hur kan den förändras så fort?

Ena dagen är det helt normalt att sälja vapen till en diktator, nästa måste han bombas. Men eftersom tidsandan inte är densamma var det kanske rätt i bägge fallen.

Men hur kan det kan komma sig att Saudiarabien, och andra västvänliga diktaturer inte berörs av den nya tidsandan?

DN
SvD

Grekisk överkonsumtion?


Reallöneutveckling i några Europeiska länder sedan 2008. Källa: franska månadstidningen Alternative Economique.

SvD DN

Utopia inte långt borta?


I romanen Elektra, Kvinna år 2070 skildrar Ivar Lo-Johansson ett framtida Sverige som badar i mjölk och honung trots att tvåtimmarsveckan är införda. Allt är automatiserat och de få kvarvarande arbetsuppgifterna lottas ut till en jobbsugen befolkning. Det kan verka som en utopi men en del talar för Lo-Johanssons förutsägelser.

Mellan 1990 och 2003 försvann 100 000 industriarbeten. Om utvecklingen fortsätter kommer alla jobb att vara borta i mitten av 2060-talet. SAAB:s konkurs lär skynda på den här processen. I regel är det dock den tekniska utvecklingen och inte nedläggning eller flytt till låglöneländer som ligger bakom detta: även i Kina minskar antalet industriarbeten, trots massiva investeringar. I Sverige kommer den sista jordbrukaren, skogsbrukaren och gruvarbetaren att ha lämnat jobbet redan år 2026 med dagens utveckling.

Visst tillkommer det nya jobb som Lo-Johansson inte kunnat drömma om men de flesta inom IT och bioteknik går till en liten högutbildad elit. Det finns dock en yrkesgrupp som haft en fantastisk utveckling. Idag arbetar över 600 000 människor med företags- och finansiella tjänster, vilket nästan är en fördubbling jämfört med 1989. Om utvecklingen håller i sig kommer de vara 1,7 miljoner när fabrikerna är helt obemannade.

Även om 40 timmarsveckan länge varit normen i svensk politik har den faktiska arbetstiden för hela befolkningen (20-64 år) minskat med nästan tio procent sedan 1979 och uppgår idag (2004) till bara 24 timmar i veckan.

SvD SvD2 DN DN2 GP GP2 GP3 Expressen Expressen2 DN3 GP4 SvD3

måndag, september 05, 2011

5 MB hårddisk 1956



Aldrig tidigare hade en dator haft så mycket minne som RAMAC 305; den första kommersiella datorn som använde sig av en hårddisk. Vikten ska ha varit lite över ett ton.

George Clooney klonad



Den franska speakern säger ungefär såhär: Sorry George men det är så här en exploaterad kaffeplockare känner sig. Nespresso hör till de dyraste kaffena men är inte rättvisemärkt. Sen uppmanar de allmänheten att skriva till George och be honom att han ska sluta göra reklam för Nestle så länge de exploaterar kaffeplockarna.

Aftonbladet SvD DN

Om nazism i den svenska överklassen



I mitten av nittiotalet avslöjande TV-programmet Kalla fakta att de moderata politikerna Margaretha af Ugglas, Birger Hagård och Gösta Bohman hållit föredrag för den högerextrema organisationen Ungsvenska klubben. Den moderata partisekreteraren Gunnar Hökmark förklarade efter TV-programmet att de inte vetat vad Ungsvenska klubben stod för.

Här kunde historien sluta. Tre moderata politiker har låtit sig luras av extremister som söker att legitimera sin verksamhet genom att bjuda in framstående politiker. Men vad ska man tro om Margaretha af Ugglas okunskap när man får veta att en släkting till henne, Claes af Ugglas, varit ordförande i Ungsvenska klubben och att han dessutom varit aktiv i den nazistiska organisationen Sveriges Nationella Förbund (SNF)?

Genom att lusläsa den svenska nazismens tidningar och arkiv som nu blivit offentliga har Karl N Alvar kartlagt delar av den svenska överklassnazismens sociala nätverk. 1996 utkom första delen, Svensk överklassnazism, som täcker åren 1930-1945.

I Överlass, nazism och högerextremism, fortsätter Karl N Alvar Nilsson sin historieskrivning fram till 1995. Den svenska nazismen försvann inte efter andra världskriget, hävdar Nilsson. Även om dess splittrade organisationer förlorade medlemmar lever idéerna kvar. Nazismen, som annars attrahera marginaliserade människor, har i Sverige haft stöd hos överlassen som ser sig som den naturliga bäraren av intelligens och kultur, skriver Nilsson.

Av dem som öppet framträdde med sin nazism fanns läroverks- och universitetslärare men också militärer, präster, jurister, företagare och större jordbrukare. Nilsson tar också upp borgliga politiker, företagsledare och militärer som ända fram till nutid haft kontakt eller varit aktiva i högerextrema organisationer och tidningar.

Kan det verkligen vara så att Margareta af Ugglas inte kände till att hennes man, den moderata riksdagsledamoten Bertil af Ugglas farbror, varit redaktör för den nazistiska tidningen Fria Ord? Clas af Ugglas kan inte ha varit helt okänd bland moderaterna eftersom han var en inbjuden talare när ungdomsdistriktet firade 75 år, hävdar Nilsson.

En annan märklig omständighet som Nilsson uppmärksammar är att föredrag som hållits av näringslivets elit i Stockholms Rotarylubb (där kungen ibland medverkar) trycks i Svenska Ord. Kan detta verkligen ha pågått under en längre tid om det inte varit med upphovsmännens tillåtelse? frågar sig Nilsson. Claes af Ugglas som själv var medlem i Stockholms Rotaryklubb publicerade texter av bland andra Curt Nicolin, Stig Ramel, Hans Zetterberg och Peter Wallenberg. Nilsson hävdar att många artiklar passar väl in i Svenska Ord och nämner bland andra professorn i sociobiologi, Marianne Rasmusons artikel Jämställdhetens begränsningar. Det är också en artikel man kan förvänta sig att Claes af Ugglas fått tillåtelse att publicera skriver Nilsson, eftersom Marianne Rasmuson är dotter till en av Fria Ords tidigare chefredaktörer, Rutger Essén.

Hur kommer det sig, undrar Nilsson, att högern och näringslivet inte dragit en klar gräns till extremism och nazism? En förklaring är att det finns personliga band, som i Margaretha af Ugglas fall.

Men Nilsson har också en annan förklaring. Han hävdar att nazism, högern och näringslivet bitvis har gemensamma värderingar. Ett honörsord för såväl moderater som nazister är antikommunism och antisocialism. Ett annat är värnandet om ett starkt försvar. Det är rimliga antaganden. Men när Nilsson försöker utöka värdegemenskapen så att den även inbegriper synen på individens frihet haltar logiken. Hans resonemang landar i den orimliga slutsatsen att nazismen är emot demokrati därför att den inkräktar på den enskilda människans frihet. Gränsen mellan nazism, högerextremism och till och med nyliberalism suddas ut och orden förlorar det mesta av son betydelse.

Oavsett svaga resonemang kring nazismens natur innehåller boken en imponerande kartläggning av antidemokrater ur den svenska överklassen som borde stämma till eftertanke.



Överklass, nazism och högerextremism
Karl N Alvar Nilsson
Carlssons förlag

De bägge böckerna finns nu i en samlingsvolym Svensk överlass och högerextremism under 1900 talet (Federativs)

Recensionen publicerades i Norrköpings Tidningar (1998)
Bilden på böckerna kommer från Lasses blog,

Margaretha af Ugglas har bland annat varit ledarskribent på SvD

SvD DN DN2 SvD3

söndag, september 04, 2011

Dödlig politik


Att att självmorden ökar när den ekonomiska konjunkturen försämras och sjunker i krigstider är känt sedan länge. Nu har två forskarlag funnit ytterligare en viktig faktor: konservativa regeringar leder till fler självmord.

När Margret Thatcher var vid makten steg antalet självmord till 121 per miljon invånare, vilket bara överträffades under de värsta depressionsåren på trettiotalet (135 självmord per miljon). När statistiken korrigerats med hänsyn till den ekonomiska konjunkturen (och en del andra faktorer) kvarstår att självmorden ökar med 17 procent när de konservativa har makten i Storbritannien, menar Mary Shaw som är doktor i socialmedicin vid universitetet i Bristol. Ett australiensiskt forskarlag har kommit fram till liknande resultat efter att ha granskat statistik för delstaten New South Wales.

Shawas slutsats är att runt 35 000 av de 283 431 självmord som inträffat under 45 år av konservativt styre under 1900 talet hade kunnat undvikas om arbetarpartiet i stället hade varit vid makten.

Publicerad i LO-Tidningen (2002)

SvD DN

lördag, september 03, 2011

Här är Iphone 5 (förhoppningsvis)



DN SvD SvD2

Tröttsam kärnvapenvisa


Ända sedan IAEAs nya chef Yukiya Amano tillträdde har FN:s energienergimyndighet uttryck oro för att Irans atomenergiprogram skulle kunna ha militära inslag. Det mesta av dessa misstankar grundar sig på informationen från en enda källa: en lapptopp som innehåller topphemliga iranska militära dokument. Men är de äkta? Förfalskade dokument är ju inget okänt fenomen i underrättelsevärlden. De berömda dokument som skulle visa att Irak köpt uran från Niger visade sig vara förfalskningar.

Den tidigare IAEA chefen ElBaradei var betydligt försiktigare med att formulera slutsatser än den nuvarande. Det finns nämligen goda skäl, vilket den amerikanska IPS reportern Gareth Porter visat, att tro att lapptoppen innehåller förfalskade dokument. DN har själv tidigare rapporterat varför det finns anledning att tro att de är falska. I slutändan säger Amano samma sak som Elbaradei: IAEA har inga bevis för att Iran har ett kärnvapenprogram. Den slutsatsen delar IAEA dessutom med den amerikanska underrättelsetjänsten, som finns presenterad i National Intelligence Estimates.

I boken Bombdiplomati, ger jag många andra exempel på hur västvärlden demoniserar Iran.

IAEA to keep heat on Iran
Iran and the bomb

SvD DN GP Sydsvenskan SR

fredag, september 02, 2011

Dagens USA mer ojämlikt än 1600 talets England!



Rubriken sammanfattar stapeldiagrammet, som har gjort av Olivier Berruyer, en fena på diagram. Att inkomstskillnaderna ökat beror främst på att de allra rikaste amerikanerna nu fått så vansinnigt stora inkomster.

SvD DN1 DN2

Virtuella livsmedelaffärer i Seouls tunnelbana

Tonen i det här reklaminslaget är lite jobbigt men det framgår klart hur det funkar. Revolutionen är mer ekonomisk än teknisk men det gör det inte mindre intressant.


SvD

På återbesök i den globala byn


Det betydelsefulla med media är inte dess budskap utan hur dess olika tekniska egenskaper påverkar vårt medvetande, hävdar sextiotalets store mediagurun,
den kanadensiska kommunikationsforskaren, Marshall McLuhan i sin bok Media.

Det viktiga är inte är inte vad som sägs i tv utan hur detta mediums inneboende egenskaper förändrar vårt sätt att se på verkligheten. "Media är budskapet".

Anta, skriver McLuhan, att vi i stället för stjärnbaneret hissar en tygbit med texten "amerikanska flaggan". Trots att både symboliserar samma sak, kan tygbiten med texten inte förmedla de känslor som stjärnbaneret framkallar.

När människan slutar att vara analfabet förlorar hon också lite av förmågan att känna stamtillhörighet, vars historiesyn präglas av en primitiv tro på teknologin som historiens drivkraft. Även nationalkaraktärerna som tilldelas en betydelsefull roll när det gäller att förstå historien är ytterst beroende av folkets förhållande till media:

"England och Amerika har så länge varit utsatta för det tryckta ordets och industrialismens suggererande påverkan att de hade svårt att acceptera radion. Det tryckta ordet och industrin är mediaformer som medför intensiv visuell organisation av upplevelsefältet. De mer jordbundna och mindre visuella kulturerna på den europeiska kontinenten var däremot inte immuna mot radion. Dess stammagi var inte förspilld på dem och den gamla blodsgemenskapen väcktes åter till liv och började vibrera i fascismens tonart."


Det finns heta medium - som radio eller filmen som är så fyllda med data att de inte lämnar mycket åt publiken att fylla i, och svalare medier - televisionen, tv serieteckningen eller talet som lämnar mycket åt publiken att fylla i eftersom de är uppbyggda med förhållandevis mindre data, menar McLuhan.

Den ideografiska eller hieroglyfiska skriften är sval men det fonetiska alfabetet är hett och det gjordes än hetare genom boktryckarkonsten gav det upphov till nationalism och religionskrig på 1500 talet.

Boktryckarkonsten och den allmänna läskunnigheten är själva nyckeln till västvärldens makt och effektivitet eftersom det gjorde det möjligt att handla utan att reagera och engagera sig, om man ska tro McLuhan.

Hans definition av media är så bred att det mesta människan tillverkat kan få rum. Allt från glödlampor till kläder passar in. Tekniska hjälpmedel beskrivs som utväxter på människokroppen för att hela tiden göra tydligt hur betydelsefulla de varit för vår världsuppfattning.

En annan central tes i Media är att tv, radio, satellitkommunikation och andra tekniska uppfinningar knutit mänskligheten närmare varandra. Tekniken har stuvat om tid och rum så att det nu är befogat att säga att vi lever i en "global by".

Likt min mormor som fortfarande blir glad av att se rykande fabriksskorstenar är McLuhan förtröstansfull när det gäller den nya teknologin. Idag skrivs det inte många böcker om att människan aktiveras och kommer varandra närmare av att titta på TV.

Även om McLuhans anspråk att förklara det mesta i tillvaron ofta känns som underhållande struntprat har han helt rätt i att medias olika tekniska egenskaper påverkar tekniken. När jag recenserade den här boken 1999 avslutade jag med att hävda att media nu inte bara kommit ifatt McLuhan (som det stod på bokens omslag), utan att den också sprungit ifrån honom. Men som internet utvecklats sedan dess - bloggen är ett exempel - är jag inte längre lika säker. Över fyrtio år efter att den först publicerades, är Media fortfarande en angelägen bok.

Media
Marshall McLuhan
Norstedt

I samma serie: Informationssamhällets högsta stadium

Marshall McLuhan hundra år: En försenad födelsedagsgratulation

Recensionen är ursprungligen publicerad i Kristianstadsbladet