onsdag, december 19, 2012

Julpynt i Nice



Och modern konst. Förut stod eländet på bilden nedan i en slags gruspark eller enorm kattlåda men nu har bjälkarna flyttats ut på gatan... Kanske tyckte man att folk inte var tillräckligt irriterade på hur deras skattepengar används... Kanske är det publikens irritation som är det verkliga konstverket.






söndag, december 16, 2012

Vapendebatt och vapenrea


Till vänster: Obama spiller en tår över de 26 barn som mördades i den senaste amerikanska skolmassakern. Till vänster: julreklam för skjutvapen. Från en dagstidning i South Carolina, via Moon of Alabama


Nedan: en amerikansk julgran.


SvD SvD2 (Om sambandet mellan brott och hamburgare)







måndag, december 10, 2012

Partisk Pellnäs



När Bo Pellnäs skriver om det svenska försvaret brukar hans analyser vara robusta. Med det menar jag att han ofta utgår ifrån rådata och sedan formulerar en analys. Men så fort det handlar om internationell säkerhet tycks analysen bestämma vilka data som är värda att ta hänsyn till.

Den 23/11 skrev Pellnäs i Kristianstadsbladet att det är ”orimligt” att kritisera Israel för övervåldet och refererar den israeliska ståndpunkten att ett ”proportionerligt” svar skulle bli resultatlöst. Under kriget 2009 dödade Israel runt 1400 palestinier. Nästan 400 av dessa var barn. (13 israeler dödades av palestinier.) Men det här makalösa övervåldet förhindrade inte upptrappningen i år. Övervåldet är inte bara omoraliskt utan uppenbart resultatlöst.

Pellnäs hävdar att ”hotet mot Israel denna gång är allvarligare än tidigare”. Det förklarar han med att palestinierna nu ska ha fått iranska raketer. Men inget tyder på att Gazas vapen är farligare än tidigare. De saknar fortfarande styrsystem. De tusentals raketer som avfyrades från Gaza under åtta dagars strider dödade fem israeler. Israels precisionsvapen dödade samtidigt 166 palestinier, varav ett trettiotal barn.

Sedan april 2001 då den första raketen avfyrades från Gaza har 59 israeler och 4 717 palestinier dödats (Se Haaretz 25/11). Palestiniernas förmåga att döda israeler har alltid varit marginell och den har inte ökat. Förr missade raketerna mål i södra Israel. Nu senast har några även missat mål mer norrut. Gazas raketer är i praktiken minimalförstörelsevapen.

Det märkligaste i Pellnäs artikel är ändå att han förklarar den senaste upptrappningen med att: ”Iranierna vill flytta fokus från Syrien och de egna intensiva försöken att framställa vapenvärdigt uran”. Att palestinierna själva skulle kunna ha ett intresse av att starta kriget är Pellnäs andrahandshypotes. Han använder ordet ”möjligen”.

Faktum är att Israel även under så kallade vapenvilor dödar ett stort antal palestinier i Gaza. 2011 dödade Israel 108 palestinier i Gaza, enligt FN. Innan upptrappningen i år hade Israel tagit livet av 71. Om palestinier sköt ihjäl runt hundra israeler under vapenvilor, varje år, hade Pellnäs förstått att Israel skulle svara militärt. Då hade han knappast formulerat en konspirationsteori om att ett tredje land manipulerade Israel.

Det här är den oavkortade versionen av ett inlägg i Kristianstadsbladet

söndag, december 09, 2012

Ojämlikhetens pris

På flygplatsen i Tunis köper jag två dyra flaskor vin för att bli av med mina sista dinarer. Tillbaka i EU förklarar en tulltjänsteman att han måste beslagta vinet av olika byråkratiska skäl. Säljaren visste förmodligen att jag inte kunde föra in flaskorna i Europa men om han informerat mig hade det inte blivit någon affär.

Finanskrisen 2008 var en större flopp än mitt vinköp men var även den en konsekvens av bristande information. Amerikanska banker lånade ut pengar till husköpare som de visste inte skulle kunna betala tillbaka. Därför skrev de medvetet dunkla avtal som vilseledde kunderna om kostnaderna. Sedan omvandlade de lånen till obligationer som de gav tjusiga namn och sålde dem vidare till investerare som inte förstod vad de köpte.

Den amerikanska ekonomiprofessorn Joseph E. Stiglitz fick den svenska riksbankens pris till Alfred Nobels minne 2001 just för sin forskning om hur informationsasymmetri påverkar marknaden. Informationsasymmetri är orsaken till att mitt vin spolades ner i toaletten och oreglerade marknader överhuvudtaget fungerar dåligt.

Den traditionella neoklassiska ekonomins syn på marknader utgår ifrån att marknadens köpare och säljare är närmast allvetande. Enligt neoklassiska ekonomer misslyckas den fria marknaden bara i undantagsfall, men ska man tro Stiglitz är det tvärtom så att den bara fungerar i sällsynta fall.

Frågan är därför inte om marknaden ska regleras eller ej – utan hur och till vems fördel, menar Stiglitz. I dag utformas marknaden så att den ökar ojämlikheten. Det är inte bara orättvist utan leder också till att ekonomin inte utvecklas optimalt, skriver Stiglitz i sin senaste bok, The price of inequality.
Ett exempel på det är hur den amerikanska regeringen hanterade bostadsbubblan. Ett enda företag, låneinstitutet AIG, fick 150 miljarder dollar i stöd 2008, vilket är 16 gånger mer än vad USA lägger ut på välfärd för fattiga under ett år.

Stiglitz bok är skriven för amerikanska läsare men hans analyser är ofta relevanta även för oss i Sverige. Vår statliga riksbank lånar till exempel ut pengar billigare till banker än vad statliga CSN lånar ut till studenter. Hur kan det komma sig att alla dessa röstberättigade människor med skulder till CSN inte lockat de politiska partierna att ge dem lika goda villkor som bankerna får?

Stiglitz menar att de ökande klassklyftorna skapar en rad problem. Ojämlikheten är ett slöseri med mänskliga resurser. Studiesvaga amerikaner från välbärgade familjer har större chans att avsluta universitetsstudier än fattiga studiebegåvade barn. Ett annat problem är att rika hushåll spenderar mindre än fattiga. När de rika blir rikare så minskar efterfrågan och ekonomin går på lågvarv.

Mycket av ojämlikheten kommer av att företag och rika individer utnyttjat sin maktställning för att sätta konkurrensen ur spel och tillskansa sig en större del av befintliga resurser. Deras inkomster motsvarar inte deras samhällsnytta. Det är till exempel inte de som uppfunnit ny teknik eller gjort stora vetenskapliga genombrott som skördar frukten av detta, utan patentadvokater, bankirer och direktörer som har makten att skriva sina egna anställningskontrakt.

Men ojämlikhet är inte oundviklig. Om man kan bryta den rikaste procentens makt över hur marknaden utformas kan man komma till rätta med en stor del av dagens elände. Stiglitz vill göra sig av med privata aktörer som är dyrare och ineffektivare än offentliga alternativ. Det gäller till exempel de amerikanska sjukförsäkringsbolagen som lever på att neka sina kunder olika behandlingar när de blir sjuka. Han vill höja skatterna till 70 procent för de allra förmögnaste och menar att det kommer att öka tillväxten. Och han presenterar ett trettiotal andra åtgärder för att skapa en marknad som tjänar allmänheten istället för den rikaste procenten.

Publicerad i Fria Tidningen

The Price of Inequality How Today's Divided Society Endangers Our Future
Joseph Stiglitz
Norton

EU som kolonialprojekt


Idag publicerade DN kultur en artikel som ifrågasätter föreställningen att EU skulle vara ett fredsprojekt. Artikeln lyfter fram delar av historien som normalt förtigs. "Det som skulle ena Europa var en gemensam exploatering av Afrika – och projektet hölls vid liv ända in på 1960-talet", skriver Stefan Jonsson och Peo Hansen. Den här välunderbyggda artikeln borde väcka debatt men så lär inte ske. EU som fredsprojekt fyller ett ideologiskt och psykologiskt behov både hos makthavare och stora delar av allmänheten. Den faktiska historien spelar därför en underordnad roll. Glädjande (och förvånande) är dock att DN Kultur ens tagit in artikeln. Av döma av de obefintliga kommentarerna och länkarna artikeln gett upphov till så trivs de flesta DN läsare allt för väl med de vackra sagorna från Bryssel för att ifrågasätta dem. 

Läs hela artikeln här.

 
 

tisdag, november 27, 2012

Endast propagandan är sann

Den som tar livet av ett barn framstår lätt i dålig dager. Det är olyckligt, för om mördaren är god kan allmänheten dra fel slutsatser. Därför var det osakligt av SvT att rapportera och visa bilder på palestinska barn som dödats av Israel. Så resonerar prästen Annika Borg i tidningen Dagen.

Nästan alla offer finns visserligen på den palestinska sidan där många barn också lider av blodbrist till följd av den israeliska blockaden. Livet i Israel under kriget påverkades inte heller lika mycket som livet i Gaza. Men det var fel av SvT att skildra detta menar Borg. Den observerbara verkligheten är missvisande och osaklig.


-----

Att situationen på Gaza inte kan jämföras med den i Israel framgår också klart av svenska UD:s rekommendationer från den 22 november:
"Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från icke nödvändiga resor till Israels närområde mot Gaza, upp till ett avstånd om 40 km från Gaza.

Besökare avråds från alla resor till Gaza."




söndag, november 25, 2012

torsdag, november 22, 2012

Israel borde ta ansvar för sina handlingar






Ett vanligt fenomen vid våldtäkt är att förövaren tror att offret är den skyldige. Gärningsmannen anser att den drabbade bjudit in till handlingen och lägger större vikt vid sina subjektiva tolkningar än den faktiska våldshandlingen. Även pedofiler hävdar ofta att det var barnet som förförde dem och tog initiativet. Att förövaren projicerar sina egna motiv på offret är en form av perversion.

När Israels ambassadör Isaac Bachman i SvD försvarar sitt lands massiva bombningar av Gaza så gör han det som en typisk pervers våldtäktsman. Israel tar inte ansvar för att man bombat bostäder, ett mediacenter och infrastruktur. Israel tar inte ansvar för att man beskjuter Gaza – en av världens mest tätbefolkade områden – med artillerield. Israel tar inte ansvar för att man nu dödat över 130 palestinier – många av dem barn.

Isaac Bachman hävdar att det i stället är Gazaborna eller Hamas som ska ta ansvar för den Israeliska regeringens övervåld. Trots att inte en enda israel dödats i år innan Israel beslöt att mörda Hamasledaren  Ahmed Jabari hävdar Isaac Bachman på fullt allvar att ingen annan stat skulle visa så stor återhållsamhet som Israel. Faktum är att Israel brukar döda runt hundra gånger fler palestinier än palestinier mördar israeler. Vid kriget 2009 dödades till exempel 1400 palestinier och 13 israeler. Och även under så kallade vapenvilor dödar Israel palestinier i Gaza. 2011 dödade israeliska soldater 108 palestinier, enligt FN. Innan upptrappningen i år hade Israel dödat 71 palestinier i Gaza.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Palestinierna i Gaza må ha många raketer men de saknar styrsystem och är därför inte mycket mer än psykologiska vapen. De som skickar iväg dem vet att mindre än en på tusen dödar någon. Förlusterna skulle fördela sig på ungefär samma sätt om Gazaborna bara hade pilbågar, och Israelerna gevär.

Israels blockad mot Gaza har nu pågått sedan 2005. Knappheten på mat har bland annat gjort att en stor del av alla havande kvinnor och många barn lider av blodbrist. En förutsättning för varaktig vapenvila är naturligtvis att blockade hävs. Att bomba ihjäl ett stort antal civila är däremot bara att lägga grunden till en ny våldscykel.

Inlägget refuserades av SvD som uppenbart bara tar in proisraeliska debattinlägg

Svd svd2

tisdag, november 20, 2012

Gazakonflikten i siffror




Källa Klicka på bilden så blir den större

SvD



måndag, november 19, 2012

Israel är världens mest militariserade stat


Ett bra sätt att närma sig konflikten i Gaza är att skilja mellan fakta och tolkningar. Det är till exempel ett faktum att Israel brukar döda runt hundra gånger fler palestinier i Gaza än palestinier dödar Israeler.

Då statistiken är entydig talar Israels vänner hellre om antalet raketer som avlossas mot Israel från Gaza. Men om mängden vapen hade betydelse så hade till exempel Amerikas nybyggare inte haft en chans mot ursprungsbefolkningens pilbågar. Att hävda att faran för israeliska civila skulle vara stor är en tolkning som inte styrks av fakta.

En annan sätt att mörka vad som händer är att använda ett ordval som antyder att de palestinska raketerna är mer effektiva än de är. Det är rimligt att kalla dem för ”hemmagjorda” men Israel vänner föredrar ibland ordet ”moderna”. Raketernas prestation förändras dock inte av ordval, eller ens hur långt de kan flyga. Förr missade de mål i södra Gaza, nu missar de mål längre norrut. Gazas raketer är i praktiken psykologiska vapen: och ju längre bort de kan missa sina mål, desto mer skräck kan de sprida. En snarlik effekt skulle kunna uppnås med mer högljudda raketer. Israel dödar inte heller färre oskyldiga palestinier bara för att media talar om israeliska "precisionsvapen".

En tredje sätt att mörka de faktiska omständigheterna är att tala om motståndarnas avsikter. Det heter ofta att Hamas vill utplåna Israel. Ändå höll Hamasledaren Ahmed Jabari på att förhandla fram ett eldupphör när Israel valde att mörda honom. Fördelen att tala om avsikter är att de varken går att bevisa eller motbevisa och man inte heller behöver ta hänsyn till kapaciteten att genomföra dem.

Israel är en idag världens mest militariserade stat, enligt Global Militarisation Index, som sätts ihop av Bonn International Center for Conversion (BICC). Sex av världens mest militariserade stater finns i mellanöstern. Förutom Israel (1) Syrien (4), Jordanien (5), Kuwait (7) Bahrain (9) och Saudiarabien (10). Iran återfinns först på 34 plats, långt efter i stort sett alla länder i regionen.

Israel har en av världens slagkraftigaste, moderna arméer med kärnvapen. Israels ursprungliga invånare – en del av dem lever idag ihopträngda i Gaza – har vapen som mer liknar fyrverkeripjäser än vad som behövs i ett modernt krig.

Bilden är gjord av Latuff

SvD DI GP GD

söndag, november 18, 2012

Ingen fara besöka Israel


Ni som önskar lite sol och värme nu i vinter borde fundera på att resa till Israel. Krigsnyheterna har förmodligen gjort det billigare och risken att träffas av en palestinsk raket från Gaza är mikroskopisk. Raketerna saknar i stort sett styrsystem. Svenska UD har rekommenderar att man befinner sig på ett avstånd av 40 kilometer från Gaza. Formuleringen (i SvD) "om det inte är nödvändigt att ta sig närmare än så" tyder dock på att man inte ens anser att denna zon är särskilt riskfylld. Däremot bör man se upp för trafiken som varje år skördar betydligt fler dödsoffer än terrorister (eller palestinska frihetskämpar) gör.

Bilden är gjort av Latuff

GP Dagen aftonbladet

lördag, november 17, 2012

Empatilösa Elisabeth Sandlunds selektiva seende

I tidningen Dagen lovar Elisabeth Sandlund ”en saklig analys” av kriget mellan Israel och Gaza. Sedan slår hon fast att kriget är Hamas fel och att Israel bara försvara sig: ”Israels agerande är ett direkt svar på en längre tids upptrappat våld från Gazabaserade terroristgruppers sida mot den israeliska civilbefolkningen.” Inte ett ord om hur israeliska soldater regelbundet – även i fredstid dödar palestinier i Gaza – eller hur blockaden kan tänkas påverka folk. Det verkliga problemet är i stället, om man ska tro henne, mentaliteten bland gazaborna. Det finns så många extrema grupper, bara. Men om Elisabeth Sandlunds egen son eller dotter varit en av de 108 palestinier i Gaza som dödades av ”mellanösterns enda demokrati” förra året hade kanske hennes förmåga att se konflikten ur Gazabornas perspektiv varit lite större.

Dagen2

Claes Arvidssons hasbara


"Israel har rätt att försvara sig" skriver Claes Arvidsson i dagens SvD. Det är en slogan hämtad ur israeliska propagandamanualer (hasbara). Styrkan med det argumentet är att det lyfter debatten från konkreta händelser till det principiella planet. Vem har inte rätt att försvara sig?
Dessutom förutsätter det att angriparen inte skulle vara Israel, och att Israels bombningar bara skulle vara defensiva. Att Gaza skulle ha rätt att försvara sig är däremot inte en princip som opinionsbildare i stora svenska tidningar ansluter sig till.

Arvidsson hävdar också att ”Israel svarar med precisionsinsatser mot raketer från Gaza.” Att den israeliska beskjutningen bara skulle vara en reaktion på angrepp på Gaza förutsätter att man inte låtsas om de 71 palestinier i Gaza som israeliska soldater dödat innan den nuvarande upptrappningen. Eller de 108 som man dödade 2011. Eller den israeliska blockaden som till exempel gjort att en stor del av Gazas spädbarn lider av blodbrist (anemi).

Om palestinier dödade ett hundratal israeler varje år hade Arvidsson förmodligen inte glömt att ta med det i sin analys. Men då det är palestinier som dör är det en ickehändelse. Då Arvidsson uppenbart saknar empati med palestiniernas lidande kan han ju inte heller förväntas förstå att palestinierna själva tillmäter morden på palestinier någon betydelse.

Arvidsson har rätt i att Israel använder ”precisionsvapen”. Men det innebär inte – som han insinuerar – att Israel bara skulle träffa militära mål. Nu som under kriget 2009 tycks den stora majoriteten av de dödade palestinierna vara civila. Och eftersom Israel använder ”precisionsvapen” handlar det naturligtvis om ett avsiktligt dödande av civila.

Arvidsson hävdar också att fred inte skulle vara möjlig så länge Hamas inte erkänner Israels rätt att existera. Det är att återigen låta abstrakta principer vägra tyngre än verkliga händelser. Fakta är att Israel tidigare ingått avtal med Hamas som uppenbart kan vara pragmatiskt. Hamas har lika lite kapacitet att hota Israels existens som nordamerikans ursprungsbefolkning med sina pilbågar kunde hota de europeiska nybyggarna.

Frågan är också varför Israel kräver att en organisation man själv inte tycks tillerkänna någon legitimitet bör erkänna Israel? Det är väll knappast så att Israel erbjudit sig att erkänna Hamas som Gazas lagliga regering i gengäld? Det stora problemet med det här argumentet är dock att det är oklart vad man ska erkänna. Måste Hamas erkänna att Golanhöjderna är en del av Israel? Det gör inte många länder idag. Kan Israel presentera en karta som visar var man anser att landets gränser går som Hamas kan ta ställning till? Israel anser ju uppenbart att landet är betydligt större än det område som FN beslutade om 1948.

Bild från Occupied Palestine SvD2

fredag, november 16, 2012

Utökad skyddsjakt på palestinier


Den israeliska valrörelsen inleddes i veckan med att premiärminister Benjamin Netanyahu lät mörda Hamasledaren Ahmed Jabari och bomba det tätbefolkade Gaza. Israel har utfört nästan 500 bombningar och dödat minst 16 personer, bland dem flera barn. Gaza har svarat med att avfyra flera hundra hemmagjorda raketer, varav en träffat ett hus och dödat fyra personer.

Än så länge är detta inget mot kriget 2009, då runt 1 400 palestinier och 13 israeler dödades. 400 av palestinierna var barn. Fyra av israelerna dödades av misstag av israeliska soldater. 760 av de dödade palestinierna och tre av de israeliska var civila.

Nu sägs det i medierna med en förskönad sanning att konflikten har trappats upp. I verkligheten pågår ett krig mot Gazas befolkning hela tiden. Israeliska soldater sköt till exempel den 4 november ihjäl en förståndshandikappad palestinier som befann sig tio meter från det stängsel som separerar Gaza från Israel. Men att en palestinier, dessutom en handikappad sådan, godtyckligt dödas, är i regel en icke-nyhet.

Gaza är världens största koncentrationsläger och alla palestinier som kommer i närheten av dess gränser löper en högst reell risk att mördas av skjutglada israeliska soldater som har god överblick från sina vakttorn. Det gäller även palestinska jordbrukare som brukar sin jord i närheten av gränsen. Vad som är nära varierar: det tycks avgöras av den enskilda israeliska soldaten. Fiskare som trotsar Israels förbud för palestinier att fiska riskerar också sina liv.

Innan den israeliska valrörelsen inleddes med flygbombningarna hade över 70 palestinier i Gaza dödats. Fram till dess såg det ut som att färre palestinier skulle dödas 2012 än 2011, då den israeliska armén enligt FN dödade 108 och skadade 468 palestinier i Gaza. Det godtyckliga mördandet av palestinier i Gaza intresserar i regel inte svenska medier lika mycket som vår årliga älgjakt. "Skyddsjakten" på palestinier pågår dock året om, år efter år, sedan fyrtiofem år tillbaka.

Att Israel mördar en av de palestinska ledare som har arbetat hårdast för att få till stånd en permanent vapenvila är inte förvånande. Israel har i praktiken ofta stött de mest radikala elementen bland palestinierna. När det sekulära PLO var den helt dominerande palestinska organisationen samarbetade man med Hamas för att splittra det palestinska motståndet.

Genom att mörda Jabari tystar man en man som är förhandlingsvillig när Israel inte är intresserat av förhandlingar, och tvingar samtidigt Hamas att svara eller framstå som menlöst inför den palestinska allmänheten.

Dessutom kan Netanyahu positionera sig som en stark försvarare av Israels säkerhet i parlamentsvalen om två månader. Netanyahu tror – förmodligen med rätta – att han kan vinna israeliska röster genom att döda palestinier. Med "skyddsjakt" på de moderata palestinska ledarna kan man dessutom med rätta hävda att det inte finns utrymme för en förhandlingslösning. Jabril hade fjorton barn och deras första reaktion är förmodligen inte att fortsätta förhandlingarna.

Publicerad i Fria Tidningen

SvD SvD2

tisdag, oktober 30, 2012

Ny bok: Informationskriget mot Iran


Risken är stor att USA anfaller Iran i början av nästa år, oavsett vem som är president. Det menar statsvetaren Jan Hallenberg i en understreckare i dagens SvD. Syftet sägs vara att stoppa Irans påstådda kärnvapenambitioner. Hallenberg nämner inte att varken IAEA, Mossad eller den amerikanska säkerhetstjänsten anser att Iran har ett kärnvapenprogram. Han väger några argument för eller emot att anfalla Iran men nämner inget om hur länge det spekulerats i ett anfall.

Politiker i väst har spekulerat i att Iran snart kommer att ha kärnvapen i över trettio år nu. Och spekulationerna om ett anfall mot Iran har pågått i minst tio år.


”Attack Iran the Day Iraq War Ends, Demands Israel”
The Times, 5/11 2002

“Israel signal intent to target safe haven in Syria and Iran”
Irish Times 10/10 2003

Israel refuse to rule out attack in Iran
The Independent 27/1 2005

Israel prepares force for strike on nuclear Iran
Sunday Times
11/12 2005


Att sätta krigshotet mot Iran i en historik kontext vore direkt undergräva sensationsvärdet. Det är av samma anledning som media i stort sett aldrig är intresserad av att berätta att spekulationerna om att Iran snart kommer att ha kärnvapen är över trettio år gamla. Sanningen är inte kommersiell. Den som tynger texten med elementära fakta som visar att Iran knappast är det hot mot internationell säkerhet som den brukar framställas som blir i regel refuserad i svenska medier.

I februari kommer min andra bok: Informationskriget mot Iran ut på Verbal förlag. Det är en oberoende fortsättning på Bombdiplomati Konsten att skapa en fiende, som kom ut hösten 2008. Boken är en kritisk granskning av nyhetsrapportering och debatt om Iran.

fredag, oktober 12, 2012

SvD och Zimbabwe


Det är fel av SR att säga att Zimbabwes jordbruksreformer haft ”positiva resultat” menar Benjamin Katzeff Silberstein. SvD:s ledarskribent använder i stället ord som ” mycket glädjande” och ”återhämtning”.

Men varför tycker Silberstein att det är bra att jordbruksproduktionen nu ökar? Mugabe drevs ju av ”eget maktbegär” och inte någon omsorg om folket som vår egen landsfader. Det är snarare önskvärt att jordbruksproduktionen minskar då svält är ett viktigt inslag i försöket att demokratisera Zimbabwe.

Sanktioner är ofta en bra politik. Femtio års sanktioner mot Kuba för att få bort Castro har varit oerhört viktiga. Men de är inte alltid lika effektiva. Sanktionerna mot Zimbabwe fungerar uppenbart inte. Därför borde man prova en total blockad.

Om gränsen täpps till så att varken mat eller pengar kommer in i landet får Robert Mugabe svårt att avlöna ”de sina” och då riskerar han att de vänder sig mot honom. Men Silberstein som lever på statsbidrag, skriver i en tidning där Pol Potts vän Jan Myrdal medverkar och skrivit en bok som delfinansierats av Nordkorea har svårt att ta ställning för demokrati. DN som till större delen bekostas av näringslivet och därför är mer pålitlig har däremot förstått att vi måste våga släppa loss svälten i Zimbabwe för att rädda folket åt demokratin. Att svenskt bistånd nu också används för att finansiera svenska ambassader och dess cocktailpartyn är ett viktigt inslag i Sveriges strävan att sprida demokrati i tredje världen.

torsdag, oktober 04, 2012

"Ändå får Myrdal plats"


Idag har Jan Myrdal en mycket läsvärd artikel på SvD:s kultursida: "Strindbergs ryska rötter censureras” (tipstack Johan K). Få är så insatta i Strindbergs författarskap som Myrdal. Han har bland annat skrivit den ypperliga biografin Johan August Strindberg.

SvD:s Benjamin Katzeff Silberstein tycker dock att media i sovjetisk stil bör neka politiskt opålitliga personer som Myrdal tillträde till media. Så sent som igår kritiserade Silberstein SvT för att man intervjuat Myrdal. Att han skrivit en massa i SvD tycks inte (unge) Silberstein känna till. Nu bör han dock ha upptäckt att den egna tidningens kultursida inte drar sig för att publicera den gamle mannen. Men ledarskribenter har ju betalt för att inte veta och inte förstå en massa saker, så någon reaktion från Benjamin Katzeff Silberstein ska man inte förvänta sig.

Det finns också en viss logik i SvD:s och Silberstein hyckleri. Tidningen har på ledarplats alltid kritiserat statliga bidrag, trots att man själv inte skulle överleva en vecka utan presstöd. Bidrag är fel, såvida det inte är SvD som får dem. Myrdal är också fel, såvida han inte skriver i SvD vill säga.


Kan man lita på Aftonbladets Anders Lindberg?


Det går inte att lita på Iran förklarade Aftonbladets Anders Lindberg. Iran har nämligen ägnat sig åt att ”förvilla CIA och andra underrättelsetjänster” om landets kärnenergiprogram. Exakt vad Iran ska ha försökt vilseleda om vet inte Lindberg men allt som låter negativt duger att publicera.

Iranska kärnfysiker mördas, upparbetningsanläggningar utsätts för bombattentat och cyberattacker. När Iran försökt köpa civil kärnkraftsteknologi – och berättat om sina planer i förväg – har USA förmått länder och bolag att inte genomföra affärerna. Men det enda skäl Iran kan ha för att förvilla (på något sätt) utländska spionorganisationer måste vara att de håller på att bygga kärnvapen. Andra länder skulle aldrig drömma om att ge spioner oriktig information.

Anders Lindbergs artikel innehåller också ett scoop.

"Internationella atomenergiorganet, IAEA, har länge försökt få tillträde till de iranska kärnenergianläggningarna. Men Iran vill inte samarbeta".

IAEA är omedveten om att man inte har tillträde till ”de iranska kärnenergianläggningarna”. Så sent som för ett par månader sedan presenterade IAEA en rapport där de uppgav att de hade verifierat allt deklarerat nukleärt material i Iran. Hur har detta gått till om Iran nekar dem tillträde? IAEA har inte heller misstankar om att det skulle finnas några hemliga kärnenergianläggningar.

IAEA vill besöka militärbasen Parcin sedan man fått uppgifter om att Iran skulle ha bedrivit experiment som ska ha varit relaterade till kärnvapen där. Men IAEA har besökt basen flera gånger tidigare utan att hitta något. Faktum är att inga tips från underrättelsetjänster lett till några bevis för att Iran har eller ens haft ett kärnvapenprogram. Fler tips har däremot visat sig vara förfalskningar. IAEA:s förre generaldirektör ElBaradei nämner i sina memoarer till exempel de dokument som den israeliska regeringen överlämnade till IAEA 2009.

Men nu har Israel återkommit med nya bevis på det iranska kärnvapenprogrammets existens. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har i FN visat upp en teckning – i Walt Disney stil – på en bomb där han tydligt markerat hur nära Iran är nära att framställa kärnvapen. Och Anders Lindberg är imponerad.

onsdag, oktober 03, 2012

Anlitar SvD folkmordsförnekare?


För runt hundrade gången i ordningen så lyfter media upp Jan Myrdals påstådda förnekelse av folkmordet i Kambodja. Det är ett ämne som svenska medier aldrig tröttnar på. I vanlig ordning är både lite si och så både med vad Myrdal säger och vad man säger att Myrdal säger.

I dagens version kritiserar SvD:s Benjamin Katzeff Silberstein SVT för att de diskuterat frågan med Myrdal i en intervju som sändes igår. I likhet med rätt många andra liberala debattörer menar Silberstein att Myrdal bör sättas i karantän. Myrdal bör inte ha tillträde till media.

Men hur ställer sig Silberstein till att en av Myrdals resor till Kambodja skedde på uppdrag av SvD? Myrdal var en flitig medarbetare i SvD i många år efter att han inte sett något folkmord i Kambodja. Få högertidningar har gett Myrdal så mycket publicitet som SvD under årens lopp.

Att Silberstein skulle fråga SvD:s chefer från sjuttio, åttio och nittiotalet varför man publicerade Myrdal ska man kanske inte förvänta sig. Det vore ju lika otroligt som att en ledarskribent på SvD skulle ringa upp den amerikanska ambassadören och fråga honom hur det kom sig att USA stödde röda Khmererna ekonomiskt och politiskt i åratal efter folkmordet.

DN

Ny historieskrivning på DN och SvD



Idag har DN:s ledarsida till slut öppet erkänt att det var Georgien som startade kriget mot Ryssland 2008:
”Den inledande uppslutningen mot en övermäktig granne fick en bismak när det stod klart att Georgien hade startat kriget."

(Ingen repris för favoriten)

Tidigare har ledarsidan undvikit att informera läsarna om vem som egentligen satte igång kriget samtidigt som man låtit läsarna förstå att det var Ryssland som bar skulden.
”Idag Georgien, i morgon kanske Ukraina”

(Stalins skugga 30/8 2008)

Och:

”Redan nu efter fem dagars strider, har Ryssland lyckats i sitt uppsåt att kuva det självständiga Georgien. Den neokoloniala stormakten har också gett Europa en ny säkerhetspolitisk situation att ta ställning till.” Värna Sveriges försvar

Det är hög tid att sluta huka för hotet från öst och inse fakta: Ryssland är en snart återuppbyggd stormakt med geopolitiska ambitioner som går stick i stäv med EU:s själva grundvalar.
När utrikesminister Carl Bildt påminner om Adolf Hitlers doktrin för att underminera och anfalla Centraleuropa möts han av förvånade, nästan hånfulla reaktioner. Känner inte utrikesministern till att vi européer lever i en ny tid? Jo - men utvecklingen i Ryssland har på senare år gått i rakt motsatt riktning. Det har viftats med varningsflagg från alla upptänkliga håll: erfarna militärexperter, människorättsorganisationer, den oberoende pressen.
(…)
"Det nya tsardömet tvekar inte att använda vapenmakt för att undertrycka västvänliga före detta sovjetrepubliker."
Tillbaka till USRR 12/8 2008

Även SvD har idag på ledarplats erkänt att det var Georgiens president Saakasjvili som startade kriget:
”Hans stora misstag var kriget mot Ryssland hösten 2008. Visst var han provocerad av Moskva, men det var han som inledde kriget genom att beordra in stridsvagnar och flyg mot civilbefolkningen i den sydossetiska staden Tshinvali.”

I likhet med DN har SvD i sina ledare tidigare gett läsarna intrycket av att det var Ryssland som startade kriget (Nu får vi inte svika Georgien 2008 27/8):

"Med samma stormaktsanspråk som i Prag 1968 körde stridsvagnarna över Georgien och nu har Ryssland alltså kapat en del av landets territorium. Och det har inte några likheter med Kosovo, utan snarare med bildandet av den turkcypriotiska staten. Med sitt maktspråk säger Ryssland till omvärlden att Putin gör som han vill. Så kan vi inte ha det.(...)

Vi måste vara beredda att ta fighten även om det hettar till. Allt annat vore att lämna Georgien i kylan och lämna fältet fritt för mer av aggressiv rysk intressepolitik."

Per Gudmundson såg kriget som ett tillfälle att angripa Vänsterpartiet (Ohly lika pålitlig som vädret 2/7 2009: )

"Efter Rysslands inmarsch i Georgien kan man tycka att det skulle vara uppenbart för alla och envar att det säkerhetspolitiska läget har förändrats på ett djupt oroande sätt. Ohly säger att det inte är säkert att det är Ryssland som är boven."

Och Miljöpartiet: "Mp: Georgien betyder intet 8/8 2008"

"De väntar väl på en annektering av Ukraina eller Baltikum, får man tro." skriver Gudmundson apropå att de gröna inte vill satsa mycket på försvaret. Att dagens borgliga regeringen håller försvarsbudgeten på samma nivå som 1989 har dock aldrig oroat Gudmundson.

En fascinerande aspekt av det här är att ledarsidornas analys inte verkar förändras bara för att den fakta de byggt på var fel. Ryssland är naturligtvis alltid angriparen. Att Georgien startade kriget är bara en mindre detalj. Därför var det naturligtvis inte fel av Carl Bildt att jämföra Vladimir Putin vid Adolf Hitler. Det var för övrigt inte heller fel av regeringen att bjuda in "Hitler" till Stockholm några år senare. Carl Bildt är ju en man som gärna gör affärer med Hitler.

Min krönika Västs selektiva seende som bland annat gick i VK fick ganska mycket kritik då jag inte utgick ifrån att det var Ryssarna som startade kriget.

SvD SvD2
DN






måndag, oktober 01, 2012

Om det korrekta i att hänga en neger

I den franska upplagan av Tintin i Amerika säger mannen på bilden: "Vi hängde genast sju negrer men den skyldige kom undan".


För vissa förlag och översättare är det här inte okey. I den amerikanska versionen har negrer ändrats till fellers som är slang och på svenska närmast motsvaras av Svensson. Att det amerikanska förlaget censurerat originalet på det här sättet kan ha olika skäl. Kanske tyckte man att det var rasistiskt att använda ordet negrer. Att bara byta ut negrer mot svarta är ju inte heller bra: då framstår ju amerikaner i allmänhet som en rasistisk mobb. Och rasister som inte tycker om att svarta skildras som oskyldiga offer har naturligtvis också skäl att jubla över den här typen av censur. Ska man dra slutsatsen att censur är bra för alla eller är det kanske så att schablonbilder inte nödvändigtvis i sig behöver vara en dålig sak?






onsdag, september 26, 2012

Ahmadinejad som schizofren


Irans president Ahmadinejad befinner sig i New York för att delta i FN mötet där. Ahmadinejad är där för åttonde och sista gången eftersom hans mandat löper ut nästa år. SvD utrikeschef Jesper Sunden skrivit en artikel, Irans president upprör, om Ahmadinejads FN besök som i sin enögdhet påminner om en ledare, trots att den placerats på nyhetsplats.

Sunden refererar Ahmadinejad som om han vore en Duracell kanin eller en schizofren människa som agerar helt oberoende av yttre stimuli. Att vad Irans ledare säger skulle kunna påverkas av israeliska eller amerikanska hot om militära anfall, av cyberattacker, av morden på iranska kärnfysiker eller sabotage mot kraftledningar slår honom inte. Det som upprör SvD och västvärlden är vad Iran säger – inte vad västvärlden gör med Iran.

Den här kontextfriheten präglar för övrigt SvD Iranbevakning i största allmänhet. SvD har till exempel inte ansett det viktigt att meddela sina läsa att 120 länder nyligen deklarerat att Iran har rätt till fredlig kärnkraft och att Iran har rätt att själv upparbeta uran. Eller att dessa 120 länder också passade på att fördöma sanktionerna mot Iran. Är det så att 120 länder delar den iranska regimens galenskap eller vet de något som SvD inte vet?

Men i stället för att berätta att Iran faktiskt har ett stort stöd internationellt valde Jesper Sunden att publicera en notis om att Iran inlett ett samarbete med Nordkorea vilket naturligtvis gav intrycket att Iran skulle vara extremt isolerat.

Jesper Sunden har inte bara valt att strunta i att Ahmadinejads tal är ett resultat av verkliga händelser och andra nationers hot. Han tonar i stort sett bort allt som inte framställer Ahmadinejad som en galning. Enligt Reuters sa Ahmadinejad till exempel:

”Vi förväntar oss inte att ett 33 år långt problem mellan USA och Iran ska lösas snabbt. Men det finns ingen annan väg förutom dialog.”

Varken israeliska eller amerikanska ledare har sagt att konflikten bara kan lösas med förhandlingar. Faktum är att både USA och Israel vägrar att utesluta ett militärt anfall.

SvD har också valt att inte rapportera att Iran återigen erbjudit sig att sluta upparbeta uran till 20 procent mot lättnader i sanktionerna. Det är inte första gången Iran kommit med liknande erbjudande utan att svenska tidningar anser att det har nyhetsvärde. Opinionsbildare förfasar sig gärna över att Iran upparbetar uran till 20 procent men vill inte låtsas om att Iran erbjudit sig att sluta - och att USA varje gång sagt nej.


DN SvD2

onsdag, september 12, 2012

Benghazis råttor slår till

USA:s ambassadör i Libyen, Christopher Stevens, och tre andra anställda på ambassaden har blivit mördade under ett besök i Benghazi. Media talar om en raketattack medan obekräftade foton som cirkulerar på nätet liknar en lynchning. Stevens förmedlade det amerikanska stödet till de libyska upprorsmännen (som Kadaffi kallade råttor) innan han blev ambassadör i Libyen. Muslimska fundamentalister har dock visat sig svåra att samarbeta med. Mordet ska inte tolkas som att det finns en ovilja mot USA:s närvaro i landet förklarar en tidigare höjdare på amerikanska UD till CNN.

SvD DN

Josef i Bratislava









SvD


fredag, september 07, 2012

Jan Myrdal bloggar!


Idag har jag lagt till Jan Myrdals nystartade blogg till min blogglista. Den nu 85 år unga Myrdal har alltid varit en ojämn författare men idag, första dagen, har han lagt ut tre starka texter. Så här bra har Myrdal inte skrivit på flera år. För att balansera några lite dystra reflexioner han gör har jag valt ut en bild där Myrdal ser gladare ut än vanligt.


torsdag, september 06, 2012

Jan Björklund blir nollad


Utbildningsminister Jan Björklund har fått betyg av lärarna i en undersökning som lärarnas riksförbund gjort. Han fick 1,5 poäng (av 5) i genomsnitt. Nästan var tredje lärare ger Björklund en nolla. Mest överraskande är dock att 1,5 procent av lärarna faktiskt anser att utbildningsministern är värd en femma. Här skulle forskare kunna gå vidare för att undersöka om de 1,5 procent som gett Björklund högsta betyg skiljer sig från den tredjedelen som anser att han är fullständigt värdelös.

Bilden har jag hitta hos Peter Madison

Eva Lotta Hultén kommenterar det hela på sin blog:

"Vi är inte på väg mot världens bästa skola för alla – knappt för någon. Jag kan bara hoppas att vi snart nått botten och att insikter om att vi är på fel väg når även dem med verklig makt att ändra på saker."


Läs också Henrik Bergrens ypperliga krönika i DN: Jan Björklunds forskningspolitik är humbug

SvD DN SvD2 SvD2

tisdag, september 04, 2012

Moderat med egen åsikt!


Kors i taket: det finns en moderat som vågar ha en egen åsikt. Idag har riksdagsmannen Mats Johansson en artikel på DN debatt där han kritiserar svensk och europeisk försvarspolitik. Oavsett vad man tycker i försvarsfrågan är det bra att folkvalda på det här sättet vågar gå emot partipiskan och vädra sina åsikter.

Mats Johnsson gör också en observation om hur Europa diskuterar försvarspolitik nuförtiden. Det är inte omvärldsanalysen som styr budgeten, utan budgeten som styr omvärldsanalysen.
Någon på NATO högkvarteret har sammanfattat inställningen så här: ”Vi kan inte försvara Baltikum. Alltså finns inget ryskt hot.”

Men så här omvänt resonerar man också i Sverige menar Mats Johnsson:

”Dess värre är logiken inte förbehållen någon enstaka figur i Natobyråkratin. Logiken känns igen från svensk försvarsdebatt. 2004 års försvarsberedning konstaterade att vår insatsförmåga var låg och att organisationen led av system- och strukturfel. Detta bestämde synen på det ryska hotet”

Bloggaren Wiseman´s Wisdom
hade ett utmärkt inlägg i SvD för några dagar sedan där även han kritiserade det faktum att man baserar omvärldsanalys efter budgeten.

Mats Johnsson har inga tunga uppdrag inom moderaterna. Efter det här inlägget lär han knappast få plats i något utskott eller någon annan form av befordran. Frågan är snarare hur länge han kan behålla sin riksdagsplats. Ska man göra karriär inom moderaterna ska man vara fullständigt lojal mot partiledningen. Egna åsikter är ses som förräderi. Det är en absurd ordning som sorterar undan folk med åsikter, tankeförmåga och samvete samtidigt som knähundar som Hans Wallmark befordras.

Den som vill veta mer om hur partipiskan fungerar inom moderaterna (och delvis också våra andra riksdagspartier bör läsa det här: Årets viktigaste bok Och Sex, lögner och vapenaffärer


söndag, september 02, 2012

Irans kapacitet att bygga kärnvapen har minskat


Varje gång IAEA släpper en rapport om Irans kärnkraftsprogram brukar media göra sitt bästa för att dramatisera innehållet. Det är rätt många år sedan Iran sades vara supernära att skaffa kärnvapen. Och så blev man supersupernära. Och så… ja… kanske är det begripligt om det inte funkade i år. Kanske behöver både allmänhet och journalister mer tid på sig att glömma hur länge Iran varit så nära. Det är ju trots allt runt trettio år sedan de första larmrapporterna om iranska kärnvapen dök upp i pressen.

Vinkeln på IAEA:s senaste rapport var att Iran nu ”fördubblat” sin kapacitet att upparbeta uran. Men man berättar inte att Iran trots det har mindre upparbetad uran som går att omvandla vidare till bombmaterial än tidigare. Förklaringen är att man gjort bränslestavar till sin medicinska forskningsreaktor. Dessa bränslestavar är inte helt lätt att sedan omvandla igen till något som duger att göra bomb av. Iran har gjort bränslestavar av mer upparbetad 20 procentig uran än vad man hunnit upparbeta nytt. Man har nu en femtedel mindre material som går att upparbeta vidare än tidigare. Irans kapacitet att bygga kärnvapen är alltså mindre idag än när IAEA släppte den senaste rapporten. Den som vill läsa alla detaljer rekommenderas att läsa den här artikeln från FN:s nyhetsbyrå IPS.

DN
SvD DN2 Ny teknik
dagen dagen2 SvD3

Bakom privata galler


Idag har Kristian Borg en tankeväckande text om den växande privata fängelseindustrin i Fria Tidningen.

"På bara drygt 20 år har Storbritannien fått dubbelt så många fångar, samtidigt som de privata fängelserna breder ut sig. Bakom utvecklingen ligger en förändrad syn på brott och straff och ett behov att skapa en mer flexibel arbetarklass."

Artikeln finns här


lördag, september 01, 2012

120 länder stödjer Irans rätt till kärnkraft


Igår vann Iran en stor diplomatisk seger. Fast inga svenska tidningar tycks ha skrivit om den. De Alliansfria Staternas Organisation förklarade i ett pressmeddelande att Iran har rätt till civil kärnkraft. De 120 länder som ingår i organisation skriver även att Iran också har rätt att upparbeta uran på egen hand. De fördömer dessutom västvärldens sanktioner mot Iran. De alliansfria staternas position skiljer sig alltså fullständigt från USA och vissa andra västländer som kräver att Iran ska upphöra med sitt kärnkraftsprogram. De Alliansfria Staternas Organisation har också valt Iran till ordförandeland de kommande tre åren.

En majoritet av världens länder har med andra ord valt att motsätta sig USA:s och västvärldens försök att isolera Iran. Om detta är det dock rätt tyst. DN har i stället valt att i sin webbupplaga ge stort utrymme åt en insinuant notis om Irans samarbete med Nordkorea. Att även demokratier som Indien samarbetar med Iran tycks däremot inte intressera DN. Indien – världens största demokrati - fortsätter dessutom att köpa olja från Iran trots de amerikanska sanktionerna. Inte heller SvD verkar tycka att Teherandeklarationen har något nyhetsvärde. Eller GP.

De som undrar om detta verkligen kan vara sant, då svenska medier struntar i det, kan läsa den här lilla notisen som ABC ägnat Teherandeklarationen. Eller på organisationens egen nyhetssida.

Se även Björnbrum

SvD SvD2 DN2


torsdag, augusti 30, 2012

Isolerat Iran värd för 120 länder

Khamenei med indisk polare

Utrikesministrar från 120 länder deltar just nu i Alliansfria staters organisations möte i Teheran. Därtill kommer 27 presidenter, ett antal premiärministrar och några kungar. Det är alltså det i Iran – som ständigt beskrivs som isolerat av media och västerländska politiker – som är värd för mötet. Vid tidigare möten har Alliansfria staters organisation uttalat sitt stöd för Irans fredliga kärnkraftsprogram och allt talar för att det kommer något liknande uttalande även denna gång. Och precis som tidigare kommer svenska medier inte att rapportera om detta.
DN väljer i stället att ge utrymme åt FN:s generalsekreterares högljudda kritik mot Iran.
- Jag motsätter mig starkt att en medlemsstat hotar en annan och med skamliga uttalanden förnekar historiska fakta som förintelsen, sade Ban Ki-Moon enligt DN.

Ban Ki-Moon har dock aldrig kritiserat någon av de betydligt mer explicita israeliska hoten mot Iran. Och vilket Israel vill Ban Ki-Moon att Iran ska erkänna? Ska den erkända staten omfatta de från Syrien erövrade Golanhöjderna? Ska det innefatta hela eller delar av Västbanken? Hela eller delar av Jerusalem? Faktum är att det verkar finnas ganska många länder i FN som inte uppfattar Iran som ett geopolitiskt problem. Det är snarare Israel som kritiseras av i stort sett samtliga FN:s medlemsstater, och USA som förhindrar kritiska resolutioner genom att lägga in sitt veto.

För övrigt tycks även Zimbabwes president Robert Mugabe vara i Teheran trots att DN i april kunde meddela att han var döende på ett sjukhus i Singapore. Antingen är den 88 årige Robert Mugabe en mutant, i stil med seriefiguren Wolverine som läker oavsett hur sjuk och skadad han är. Eller så är det något fel på DN:s journalistik. Svenska och internationella medier har dessutom döendeförklarat Mugabe flera gånger tidigare har jag för mig. Förr eller senare få man säkert rätt. Idag har dock DN:s kultursida en text om att "Nätet dödar allt fler kändisar".

Björnbrum noterar hur snabbt det kan gå på DN

SvD



Budskapet om seger



I början av december 1937 låg lastångaren Mars vid Kalhälls kaj i Luleå. Den var lastad med pappersmassa som skulle till London. Ombord fanns också min morfar. Isak Amandus Bergman var fyrtiotvå år, bar runda glasögon, bred hatt och en prydlig grå kostym. Han skriver om resan i tidskriften Budskapet om Seger som han var redaktör för på trettio och fyrtiotalet.


”Jag hade lyckan att få medfölja för endast fem kronor per dag vilket var mycket billigt, och ett offer som jag ej fick försumma. Resan från Luleå till London tog drygt åtta dagar i anspråk, en ganska lång tid för den sträckan, men det var en av de angelägnaste resor jag någonsin företagit. Lugnt och trevligt ombord, och icke vidare stormigt på sjön. Från London åkte jag tåg till Glasgow, där ett hjärtligt mottagande väntade mig.”

Morfar hade varit ute och rest tidigare. I mars 1923 tog han Swedish American Line MS Kungsholm från Göteborg till New York. Det var MS Kungsholms jungfrufärd. Antagligen var det en stormigare resa än den till London. Morfar stannade tio år i USA och ska bland annat ha kört taxi i Chicago. Han lär också ha druckit rätt mycket men bytte som många andra senare ut spriten mot Gud. Och det var till sina metodistvänner i Glasgow som han reste till vintern 1937. I Sverige drev han bokförlag, tryckeri och tidskrift – inte för att tjäna pengar – utan för att frälsa supande norrlänningar.


Språket i tidningen är oftast ålderdomligt. Till och med i annonserna:
”De som äro intresserade i kristelig läsning böra icke försumma att prenumerera på BUDSKAPET OM SEGER. Priset är satt så lågt att alla som äro intresserade, kunna hålla sig med tidskriften. Om ni icke redan är en av våra läsare, så insänd nu idag Eder prenumeration, så skola vi Eder tidskriften för ett helt år. Priset är som förut endast en krona pr år”

Intresserade ombads skicka summan i frimärken till I. A Tryckeri i Luleå. Senare flyttar verksamheten till Klutmark utanför Skellefteå. Då går det också bra att ringa till morfar. Hans telefonnummer är 26. Till min förvåning tycks verksamheten haft en viss omsättning. En bönbok som han hävdar innehåller ”gripande predikningar” trycks upp i fem tusen exemplar. Det måste ha varit tråkigt i de norrländska skogarna innan TV kom för morfars tycks ha sålt slut på hela upplagan på bara några år.

Morfars tidning ingick i ett större protestantiskt nätverk av evangelister om jag förstått det rätt. Han menade att frälsningsarbetet inte var effektivt nog. Han hade läst i den amerikanska tidningen Watchman-Examiner att ”85 procent av medlemmarna i de evangeliska församlingarna i U.S.A. vunnos för Gud innan de uppnått 21 års ålder. Ytterst få bliva kristna efter 30 års ålder.” Morfar var själv ett undantag. Tidningen innehåller också ett par vittnesmål från en Gerda Wahlberg som funnit Gud i sena tonåren. Gud kom till henne den 7 oktober 1936 skriver hon.
”Det är en salig glädje att få böja knä inför Frälsaren och med honom samtala om allt som rör själens välfärd och från honom mottaga ny kraft och ledning för fortsatt vandring mot målet.”

Jag undrar om kristna nuförtiden talar om att ”böja knä inför Frälsaren”. I en artikel från 1937 berättar hon om hur det gick till när hon fann Gud.
”En tid i mitt liv står särskilt tydligt för mitt inre. Det är eftersommaren 1935. Min far kom hem från arbetet en lördagseftermiddag, och omtalade för oss att en kvinna helt hastigt hade dött. O vad det grep mitt hjärta att döden så plötsligt hade ryckt bort just den kvinnan; jag kände henne mycket väl. Ångestfyllda frågor började uppstiga ur djupet av mitt hjärta. Kan man dö så snabbt utan föregående varning? Det stod klart för mig att också jag kunde dö när som helst, och jag kände icke Gud; jag var ej frälst. ”
Gerda tycks ha resonerat som den franske filosofen, teologen och matematikern Blaise Pascal. Att tro kan vara en bra försäkring. Den potentiella vinsten är enorm samtidigt som det inte finns klara nackdelar. Gerda tycks vara den enda som fått skriva om sin frälsning i tidningen. Den tjugo år yngre Gerda måste ha gjort intryck på Isak för de gifter sig 1940.

I övrigt innehåller morfars tidning mest artiklar av teologer och predikanter som dött 30 till 300 år tidigare. Det är Martin Luther, W.S Hitchcock, Catherine Booth, och John Wesley. Den enda levande människa som får komma till tals i teologiska frågor tycks vara morfar själv. Han skriver inte ofta men långt. Hans Gud är krävande:

”En stor del av mänskligheten förgäter helt och hållet Guds befallning att bereda sig för att möta honom. Detta jordiska upptager all deras tid och uppmärksamhet, men själens beredning, som är det viktigaste, åsidosättes.”

Morfar ägnar ingen tid åt världsliga frågor. Åren då tidningen kommer ut (1933-1947) blir stora delar av Europa till grus i världskriget men morfar diskuterar i stället frågor som dopets betydelse. Världen och samhället existerar inte: det enda som finns är den enskilda människan och Gud.

D

tisdag, augusti 28, 2012

Du är inte rasist men

Ali Esbati har inne en stark text i Tidskriften Arena:
"Det har varit mycket nu. Paulina Neuding, redaktören på tidskriften Neo, har berättat för världen att antisemitism importeras till Malmö. Den kommer med muslimer som på löpande band kallarsina barn Muhammed, och inte ens har vett att vara segregerade som i Stockholm. Vidare har statsministern meddelat att massarbetslösheten är importerad, av andra än ”etniska svenskar mitt i livet”. Utbildningsministern har kommit på att den länge pågående resultatkollapsen i den hårt marknadiserade svenska skolan är importerad – från länder där det ”knappt finns skolsystem”."

Hela texten finns här

DN skämmer ut sig (igen)

Just nu toppas DN:s nätbilaga av en lång artikel där Claes Svahn redogör för en nerknarkad kvinnas förvirrade föreställningar om Palmemordet. Det är oschyst mot kvinnans anhöriga att gå ut offentligt med detta och ett hån mot läsarna. Att DN varken visar länkar till artikeln eller tillåter kommentarer tyder på att redaktionen vet att det är rena rama ufohistorien man publicerat.

måndag, augusti 27, 2012

Bo Pellnäs knockar regeringen


Idag har Bo Pellnäs vad som måste vara ett av de mest dräpande inläggen någonsin på SvD brännpunkt. Det är visserligen inte svårt att rikta förintade kritik mot vår nuvarande regeringen när det gäller försvaret - den ljuger ju så grovt och korkat - men det är bra att SvD faktiskt tar in sådana inlägg. Själv skrev jag senast i Lördags - Retorikerna i Rosenbad - om regeringens skandalösa försvarspolitik men fick bara en enda kommentar. Fast det var kul att det var Sven Otto Littorin som skrev.

Om en sjunkande stjärna



Första gången jag stötte på Mohamed Omars namn måste ha varit i mitten av nittiotalet när jag jobbade på Folket i Bild. Vi hade ingen kontakt men han skrev i tidningen. Jag följde Omar ur ögonvrån. Han skrev mycket och han skrev överallt. Han hade en närmast hypomanisk produktivitet. Han skrev i vänstertidningar, och högertidningar. Han skrev i stora tidningar och små. Han hamnade i TV soffor och radioprogram. Han var kulturparnassens muslimska maskot.

Efterfrågan på Omar tycktes ett tag närmast omättlig. Om det var Omar som var grejen eller Omars texter kan kanske ingen svara på men ett tag verkade han befinna sig i alla frilansskribenters paradis.

Avfallet kom med en artikel i Expressen artikeln den 9 januari 2009 då Omar kom ut som islamist. Det följdes av antisemitiska texter och plötsligt var Omar fullständigt utfrusen. Bortsett från den yttersta brunhögern ville ingen ha med honom att göra. Så efter tre år i intellektuell karantän bad Omar om ursäkt för sin antisemitism och islamism i en artikel i Folket i Bild.

Omar skriver om detta i en minibiografi han nu ger ut med titeln ”En opieätares bekännelser”. Titeln anspelar Thomas de Quincey självbiografi "En engelsk opieätares bekännelser". Omar liknar sitt fall från kulturparnassen vid ”ett intellektuellt självmord”.
”När jag läser Gazaartikeln igen efter tre år rodnar jag av skam. Så mycket dumhet och naivitet! Jag skrev att jag bestämde mig för att stödja Hamas och Hizbollah. Vad betyder det? Betyder det att jag ställer mig bakom Hamas och Hizbollahs stadgar och program? ”(…)” Jag skrev att det är den islamska tron som enar och leder palestinierna. Men vad ska vi göra med de kristna palestinierna? Vad ska vi göra av dem som har en annorlunda trosuppfattning eller inte tror alls? ”
Omar jämför sin islamism med dåligt opium och förklarar den som eskapism från stressen att producera och dåligt självförtroende.
”Jag tog min tillflykt till religionens bitterljuva opium. Jag hade gjort det förut. I tonåren när jag kände mig annorlunda, eller ”lytt” som Ivan Aguéli hade sagt, kröp jag in i islams grotta. Där kände jag andra missanpassade som kände sig utanför samhället och som jag kunde dela mina sorger med. ”

Minibiografin innehåller utlämnande partier om Omars liv jag prytt läser ur ögonvrån. En frånvarande iransk biologisk far, en adoptivpappa från Kenya, dåliga skolbetyg. Känslan av utanförskap och att inte duga parad med en uppenbar talang för att formulera sig.

Skriftens budskap är om jag förstått det rätt en dekonstruktion värdig Derrida: den absoluta övertygelsen torgförs av de mest osäkra. Omar sammanfattar det med Tage Danielssons ord: ”Utan tvivel är man inte riktigt klok”. Fast den som tvivlar på allt är förmodligen inte friskare.

En opieätares bekännelser
Mohamed Omar
Aguéli förlag

Andra som skrivit

Vaka över ensamheten
(Thomas Nydahl)
Björnrecension Bilden ovan har jag snott från Björnrecension.

Svd
Mohamed Omars beställningsinfo:

“Du kan beställa ett exemplar genom att sätta in 72 kr (60 kr för boken, 12 kr för porto) på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Jag postar boken så fort jag kan!”

söndag, augusti 26, 2012

När Iran räddade judar


I veckan nämnde Per T Ohlsson i en krönika, Abdol-Hossein Sardari, en iransk diplomat i Paris under andra världskriget som räddade mellan två till tre tusen iranska judar undan nazisternas klor. Det gjordes en TV serie om denna historia - i Iran - för några år sedan. Det visar att mullaregimen i sin helhet varken hatar judar eller förnekar förintelsen. De som är intresserade av att undergräva förintelseförnekandet borde lyfta fram detta. Till och med i Iran visar man på TV hur judar förföljdes i Europa under det senaste världskriget!
Abdol-Hossein Sardaris hjältemodiga insats under kriget har fått mycket uppmärksamhet av iranier de senaste åren. Bland annat har Fariborz Mokhtari, professor i statskunskap, skrivit boken In the Lion´s Shadow The Iranian Schindler and His Homeland in the Second World War i syfte att göra upp med myten att judehatet skulle vara utbrett bland iranier.
Men för Per T Ohlsson är Sardaris insats i stället ett sätt att hetsa mot Iran. Ohlsson insinuerar att Sardari skulle ha förlorat sin pension som ett straff för att han räddat judar under kriget.
”Han dog i London 1981, berövad sin diplomatpension av Irans nya islamistiska och judehatande herrar.”

Att Iranier förlorade egendom och pensioner efter revolutionen är inte otroligt. Revolutioner brukar omfördela resurser. Men Sardaris förlorade pension skulle ha med antisemitism att göra har jag inte hitta belägg för. Men det har nog inte heller Ohlsson för då skulle han skriva så, och inte bara låta oss förstå det.

Sardaris arbete med att rädda judar blev för övrigt nästan omöjligt redan 1941 då Storbritannien och Sovjetunionen invaderade det neutrala Iran.

Bokus Adlibris

Om kyrkorådet och dess lögner



Maktlösa som kräver rättvisa. Finns det något mer skrattretande? Inga Alm lagt en motion om att svenska kyrkostyrelsen ska driva kravet att Israels ockupation av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza avslutas. Det är ju lika patetiskt som när LO uttalar sig mot krig skriver SvD:s ledarskribent Benjamin Katzeff Silberstein.

FN anser att Gaza fortfarande är ockuperat av Israel. Palestinierna i Gaza som varken har kontroll över sitt luftrum, territorialvatten eller gränser uppfattar det nog inte heller som att ockupationen upphört. Men då både FN och palestinierna är maktlösa kan man gott låtsas som om deras syn i frågan inte existerar.

Det är begripligt att Silberstein har ett gott öga till Israel. Det beror inte bara på att Israel har makt, och makt är rätt enligt sedvanlig herremansliberalism. Till skillnad från palestinska flyktingar i till exempel Sverige har ju Silberstein möjlighet att slå sig ner både i Israel, västbanken, östra Jerusalem och de från Syrien ockuperade Golanhöjderna.


Bilden ovan föreställer en väg på västbanken som palestinier är förbjudna att använda.

SvD2 DN Dagen

lördag, augusti 25, 2012

Retorikerna i Rosenbad


Det svenska försvaret befinner sig enligt flera experter i djup kris. Anslagen har i princip varit oförändrade sedan 1989! Försvaret har därför tvingats avstå från hela vapensystem. Det handlar om fartyg utan beväpning och flygbaser utan luftvärn. I stället för att åtgärda detta beställer regeringen 40-60 nya Jas-plan som till större delen ska finansieras inom den nuvarande försvarsbudgeten. De 300 miljoner kronor extra man anslår är enbart en symbolisk summa i detta sammanhang.

Det är visserligen bra att Sverige har en industripolitik men varför måste det ske på bekostnad av vår försvarsförmåga? I stället för att argumentera hederligt för sin sak hävdar regeringen i stället att försvaret saknar problem.

Detta är inget nytt. Regeringen har skapat ett överskott i sjukförsäkringssystemet genom att förvägra många sjuka ersättning. Dessa miljarder har man använt till bland annat skattesänkningar. När cancersjuka vägras ersättning hävdar man bara att systemet fungerar bra, och att man kan ha olika åsikter om det. (Samtidigt som man ständigt låtsas se över reglerna). Sven Otto Littorin reagerade på samma sätt när det kom fram att han hade en falsk magisterexamen. Han tyckte att han hade gjort rätt. Han ansåg att han hade en magisterexamen. Och statsministern ställde sig bakom fuskaren.

Kan man ha olika åsikter om huruvida flygbaser behöver luftvärn?

Kanske är grundproblemet att de egenskaper som krävs för att vinna val – förvränga och ljuga trovärdigt – är en nackdel när det gäller att styra ett land. Den svenska politiska eliten har lärt sig att vägen till att vinna politiskt inflytande handlar om att formulera sig rätt. Framtoning är viktigare än substans. Retorikerna härskar i Rosenbad.

DN


Svenska regeringen halverar antalet Jas plan

fredag, augusti 24, 2012

Våga vägra varpa


Opera är inte mycket att ha om du frågar mig. Jag tror inte ens jag känner någon som tycker om att höra kraftiga kvinnor och män uppträda teatraliskt. Opera är precis som curling en fånig aktivitet som intresserar en ytterst liten grupp människor. Få tidningsläsare bryr sig om kultursidorna, och av dem är det förmodligen bara en minoritet som lyssnar på oljudet. Trots det får opera, balett och andra former av så kallad finkultur en uppmärksamhet som svårligen kan förklaras av verkligt publikintresse eller samhällsintresse. Kanske beror det på att just handlar om finkultur. Kanske är det bara ett slags snobberi med äldre tiders kulturella kapital. Eller handlar det kanske om vårt intresse för det makabra. Det är inte vackert med pudrade peruker men sätt på dig en och ta en sväng på stan: folk kommer inte att kunna låta bli att stirra.
Gunnila Brodrejs artikel Våga vägra Wagner i dagens Expressen är en pudrad peruk. Idag framförs antisemitiska idéer nästan uteslutande i form av kritik av antisemitismen. I alla fall när vi talar om media. Det påminner lite om hur kvällstidningar ibland lite väl detaljerat redogör för hur våldtäkter gått till.

Ska man då avstå från Wagner för att han var rasistisk? Ska man låta sitt intresse för curling eller varpa bero på utövarnas eventuella politiska åsikter? Ja, det är en frågeställning för kultursidor.

Otillfredställande norsk dom


Några månaders fängelse per mord blev straffet för den norrman som mördat 77 personer i november förra året. Även om han ändå får sitta kvar hela livet blir det mindre än ett år per mord. Det är absurt men att som amerikanska domstolar ge folk domar på flera hundra år är knappast vettigare. Någon matematisk rättvisa är omöjlig att utdöma. För de anhöriga till de mördade är knappast något straff tillfredsställande men med hänsyn till rådande lagstiftning är domen säkert så bra man kan tänka sig.

För att förhindra den här typen av massmord i framtiden är dock domen djupt otillfredsställande. Lagstiftningen måste förändras så att det inte går att bli världsberömd genom att ställa till med en massaker. Media ska ha all frihet att rapportera om brott men förövaren bör i hög grad anonymiseras. Det bör gälla för såväl misstänka förövare som dömda. Ska något foto på förövaren överhuvudtaget publiceras så räcker gott ett svartvitt passfoto i frimärksstorlek. Mördarens egna pressbilder eller de obscena bilder som där den nu aktuella massmördare höjer näven i segergest bör förbjudas. De är i praktiken uppmaningar till nya mord.

Tidigare post: Massmördare och massmedia i symbios


DN SvD SvD2 DN2

torsdag, augusti 23, 2012

Lögner om Iran






Iran högsta ledare Ali Khamenei har enligt uppgifter från underrättelsetjänster beordrat iranska styrkor att ”intensifiera sin kampanj med terrorattacker mot västvärlden och dess allierade” uppger brittiska The Telegraph.

Frågan är hur man bedömer trovärdigheten när en tidning publicerar uppgifter från hemliga källor av den här typen. DN väljer att som The Telegraph sätta beslutet i en geopolitisk kontext: terrororden ska vara ett svar på västvärldens stöd åt upprorsmännen i Syrien som är allierad med Iran. För att göra påståendet trovärdigt talar the Telegraph om tidigare Iranska terrorattacker.

Det är dock inte helt klart att någon av dessa terrorattacker eller påstått planerade attacker verkligen ska ha beordrats av Irans regering. Även de flesta västerländska tidningar har till exempel varit högst skeptiska till att Iran verkligen försökt rekrytera den mexikanska knarkmaffian för att mörda Saudiarabiens USA ambassadör. Inte bara på grund av avsaknaden av bevis, utan också för att den arresterade iraniern har större likheter med Åsa Nisse än James Bond. Kunde Iran verkligen inte hitta en bättre agent än en misslyckad bilhandlare som blivit arresterad för att ha kört utan giltigt körkort? Och vad skulle man vinna på att spränga Saudiarabiens ambassadör i Washington i luften bortsett från att det skulle ge USA eller Israel ett skäl att bomba Iran?


Det finns många frågetecken kring de flesta påstådda iranska terrordåden. Är det till exempel rimligt att tänka sig att Iran skulle utföra attacker i Indien, som är ett av landets viktigast allierade och fortsätter att köpa dess olja? Precis som i fallet med den planerade attacken i Washington så är riskerna enorma och uppenbara medan fördelarna är marginella.

Något som talar mot The Telegraphs trovärdighet är också att skribenten i fråga, Con Coughlin tidigare spridit en stor mängd falska uppgifter från den brittiska underrättelsetjänsten. Det var till exempel Coughlin som ”avslöjade” sambandet mellan Iraks underrättelsetjänst och terroristerna som låg bakom den 11 september. Och det var Coughlin som först spred uppgifterna om att Irak kunde genomföra en attack med massförstörelsevapen på 45 minuter. Allt detta borde inte vara en nyhet för DN som av kommersiella (och politiska?) skäl ändå väljer att helt okritiskt återge varenda anklagelse mot Iran.

SvD DN2 DN3 SvD GP