tisdag, oktober 30, 2012

Ny bok: Informationskriget mot Iran


Risken är stor att USA anfaller Iran i början av nästa år, oavsett vem som är president. Det menar statsvetaren Jan Hallenberg i en understreckare i dagens SvD. Syftet sägs vara att stoppa Irans påstådda kärnvapenambitioner. Hallenberg nämner inte att varken IAEA, Mossad eller den amerikanska säkerhetstjänsten anser att Iran har ett kärnvapenprogram. Han väger några argument för eller emot att anfalla Iran men nämner inget om hur länge det spekulerats i ett anfall.

Politiker i väst har spekulerat i att Iran snart kommer att ha kärnvapen i över trettio år nu. Och spekulationerna om ett anfall mot Iran har pågått i minst tio år.


”Attack Iran the Day Iraq War Ends, Demands Israel”
The Times, 5/11 2002

“Israel signal intent to target safe haven in Syria and Iran”
Irish Times 10/10 2003

Israel refuse to rule out attack in Iran
The Independent 27/1 2005

Israel prepares force for strike on nuclear Iran
Sunday Times
11/12 2005


Att sätta krigshotet mot Iran i en historik kontext vore direkt undergräva sensationsvärdet. Det är av samma anledning som media i stort sett aldrig är intresserad av att berätta att spekulationerna om att Iran snart kommer att ha kärnvapen är över trettio år gamla. Sanningen är inte kommersiell. Den som tynger texten med elementära fakta som visar att Iran knappast är det hot mot internationell säkerhet som den brukar framställas som blir i regel refuserad i svenska medier.

I februari kommer min andra bok: Informationskriget mot Iran ut på Verbal förlag. Det är en oberoende fortsättning på Bombdiplomati Konsten att skapa en fiende, som kom ut hösten 2008. Boken är en kritisk granskning av nyhetsrapportering och debatt om Iran.

fredag, oktober 12, 2012

SvD och Zimbabwe


Det är fel av SR att säga att Zimbabwes jordbruksreformer haft ”positiva resultat” menar Benjamin Katzeff Silberstein. SvD:s ledarskribent använder i stället ord som ” mycket glädjande” och ”återhämtning”.

Men varför tycker Silberstein att det är bra att jordbruksproduktionen nu ökar? Mugabe drevs ju av ”eget maktbegär” och inte någon omsorg om folket som vår egen landsfader. Det är snarare önskvärt att jordbruksproduktionen minskar då svält är ett viktigt inslag i försöket att demokratisera Zimbabwe.

Sanktioner är ofta en bra politik. Femtio års sanktioner mot Kuba för att få bort Castro har varit oerhört viktiga. Men de är inte alltid lika effektiva. Sanktionerna mot Zimbabwe fungerar uppenbart inte. Därför borde man prova en total blockad.

Om gränsen täpps till så att varken mat eller pengar kommer in i landet får Robert Mugabe svårt att avlöna ”de sina” och då riskerar han att de vänder sig mot honom. Men Silberstein som lever på statsbidrag, skriver i en tidning där Pol Potts vän Jan Myrdal medverkar och skrivit en bok som delfinansierats av Nordkorea har svårt att ta ställning för demokrati. DN som till större delen bekostas av näringslivet och därför är mer pålitlig har däremot förstått att vi måste våga släppa loss svälten i Zimbabwe för att rädda folket åt demokratin. Att svenskt bistånd nu också används för att finansiera svenska ambassader och dess cocktailpartyn är ett viktigt inslag i Sveriges strävan att sprida demokrati i tredje världen.

torsdag, oktober 04, 2012

"Ändå får Myrdal plats"


Idag har Jan Myrdal en mycket läsvärd artikel på SvD:s kultursida: "Strindbergs ryska rötter censureras” (tipstack Johan K). Få är så insatta i Strindbergs författarskap som Myrdal. Han har bland annat skrivit den ypperliga biografin Johan August Strindberg.

SvD:s Benjamin Katzeff Silberstein tycker dock att media i sovjetisk stil bör neka politiskt opålitliga personer som Myrdal tillträde till media. Så sent som igår kritiserade Silberstein SvT för att man intervjuat Myrdal. Att han skrivit en massa i SvD tycks inte (unge) Silberstein känna till. Nu bör han dock ha upptäckt att den egna tidningens kultursida inte drar sig för att publicera den gamle mannen. Men ledarskribenter har ju betalt för att inte veta och inte förstå en massa saker, så någon reaktion från Benjamin Katzeff Silberstein ska man inte förvänta sig.

Det finns också en viss logik i SvD:s och Silberstein hyckleri. Tidningen har på ledarplats alltid kritiserat statliga bidrag, trots att man själv inte skulle överleva en vecka utan presstöd. Bidrag är fel, såvida det inte är SvD som får dem. Myrdal är också fel, såvida han inte skriver i SvD vill säga.


Kan man lita på Aftonbladets Anders Lindberg?


Det går inte att lita på Iran förklarade Aftonbladets Anders Lindberg. Iran har nämligen ägnat sig åt att ”förvilla CIA och andra underrättelsetjänster” om landets kärnenergiprogram. Exakt vad Iran ska ha försökt vilseleda om vet inte Lindberg men allt som låter negativt duger att publicera.

Iranska kärnfysiker mördas, upparbetningsanläggningar utsätts för bombattentat och cyberattacker. När Iran försökt köpa civil kärnkraftsteknologi – och berättat om sina planer i förväg – har USA förmått länder och bolag att inte genomföra affärerna. Men det enda skäl Iran kan ha för att förvilla (på något sätt) utländska spionorganisationer måste vara att de håller på att bygga kärnvapen. Andra länder skulle aldrig drömma om att ge spioner oriktig information.

Anders Lindbergs artikel innehåller också ett scoop.

"Internationella atomenergiorganet, IAEA, har länge försökt få tillträde till de iranska kärnenergianläggningarna. Men Iran vill inte samarbeta".

IAEA är omedveten om att man inte har tillträde till ”de iranska kärnenergianläggningarna”. Så sent som för ett par månader sedan presenterade IAEA en rapport där de uppgav att de hade verifierat allt deklarerat nukleärt material i Iran. Hur har detta gått till om Iran nekar dem tillträde? IAEA har inte heller misstankar om att det skulle finnas några hemliga kärnenergianläggningar.

IAEA vill besöka militärbasen Parcin sedan man fått uppgifter om att Iran skulle ha bedrivit experiment som ska ha varit relaterade till kärnvapen där. Men IAEA har besökt basen flera gånger tidigare utan att hitta något. Faktum är att inga tips från underrättelsetjänster lett till några bevis för att Iran har eller ens haft ett kärnvapenprogram. Fler tips har däremot visat sig vara förfalskningar. IAEA:s förre generaldirektör ElBaradei nämner i sina memoarer till exempel de dokument som den israeliska regeringen överlämnade till IAEA 2009.

Men nu har Israel återkommit med nya bevis på det iranska kärnvapenprogrammets existens. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har i FN visat upp en teckning – i Walt Disney stil – på en bomb där han tydligt markerat hur nära Iran är nära att framställa kärnvapen. Och Anders Lindberg är imponerad.

onsdag, oktober 03, 2012

Anlitar SvD folkmordsförnekare?


För runt hundrade gången i ordningen så lyfter media upp Jan Myrdals påstådda förnekelse av folkmordet i Kambodja. Det är ett ämne som svenska medier aldrig tröttnar på. I vanlig ordning är både lite si och så både med vad Myrdal säger och vad man säger att Myrdal säger.

I dagens version kritiserar SvD:s Benjamin Katzeff Silberstein SVT för att de diskuterat frågan med Myrdal i en intervju som sändes igår. I likhet med rätt många andra liberala debattörer menar Silberstein att Myrdal bör sättas i karantän. Myrdal bör inte ha tillträde till media.

Men hur ställer sig Silberstein till att en av Myrdals resor till Kambodja skedde på uppdrag av SvD? Myrdal var en flitig medarbetare i SvD i många år efter att han inte sett något folkmord i Kambodja. Få högertidningar har gett Myrdal så mycket publicitet som SvD under årens lopp.

Att Silberstein skulle fråga SvD:s chefer från sjuttio, åttio och nittiotalet varför man publicerade Myrdal ska man kanske inte förvänta sig. Det vore ju lika otroligt som att en ledarskribent på SvD skulle ringa upp den amerikanska ambassadören och fråga honom hur det kom sig att USA stödde röda Khmererna ekonomiskt och politiskt i åratal efter folkmordet.

DN

Ny historieskrivning på DN och SvD



Idag har DN:s ledarsida till slut öppet erkänt att det var Georgien som startade kriget mot Ryssland 2008:
”Den inledande uppslutningen mot en övermäktig granne fick en bismak när det stod klart att Georgien hade startat kriget."

(Ingen repris för favoriten)

Tidigare har ledarsidan undvikit att informera läsarna om vem som egentligen satte igång kriget samtidigt som man låtit läsarna förstå att det var Ryssland som bar skulden.
”Idag Georgien, i morgon kanske Ukraina”

(Stalins skugga 30/8 2008)

Och:

”Redan nu efter fem dagars strider, har Ryssland lyckats i sitt uppsåt att kuva det självständiga Georgien. Den neokoloniala stormakten har också gett Europa en ny säkerhetspolitisk situation att ta ställning till.” Värna Sveriges försvar

Det är hög tid att sluta huka för hotet från öst och inse fakta: Ryssland är en snart återuppbyggd stormakt med geopolitiska ambitioner som går stick i stäv med EU:s själva grundvalar.
När utrikesminister Carl Bildt påminner om Adolf Hitlers doktrin för att underminera och anfalla Centraleuropa möts han av förvånade, nästan hånfulla reaktioner. Känner inte utrikesministern till att vi européer lever i en ny tid? Jo - men utvecklingen i Ryssland har på senare år gått i rakt motsatt riktning. Det har viftats med varningsflagg från alla upptänkliga håll: erfarna militärexperter, människorättsorganisationer, den oberoende pressen.
(…)
"Det nya tsardömet tvekar inte att använda vapenmakt för att undertrycka västvänliga före detta sovjetrepubliker."
Tillbaka till USRR 12/8 2008

Även SvD har idag på ledarplats erkänt att det var Georgiens president Saakasjvili som startade kriget:
”Hans stora misstag var kriget mot Ryssland hösten 2008. Visst var han provocerad av Moskva, men det var han som inledde kriget genom att beordra in stridsvagnar och flyg mot civilbefolkningen i den sydossetiska staden Tshinvali.”

I likhet med DN har SvD i sina ledare tidigare gett läsarna intrycket av att det var Ryssland som startade kriget (Nu får vi inte svika Georgien 2008 27/8):

"Med samma stormaktsanspråk som i Prag 1968 körde stridsvagnarna över Georgien och nu har Ryssland alltså kapat en del av landets territorium. Och det har inte några likheter med Kosovo, utan snarare med bildandet av den turkcypriotiska staten. Med sitt maktspråk säger Ryssland till omvärlden att Putin gör som han vill. Så kan vi inte ha det.(...)

Vi måste vara beredda att ta fighten även om det hettar till. Allt annat vore att lämna Georgien i kylan och lämna fältet fritt för mer av aggressiv rysk intressepolitik."

Per Gudmundson såg kriget som ett tillfälle att angripa Vänsterpartiet (Ohly lika pålitlig som vädret 2/7 2009: )

"Efter Rysslands inmarsch i Georgien kan man tycka att det skulle vara uppenbart för alla och envar att det säkerhetspolitiska läget har förändrats på ett djupt oroande sätt. Ohly säger att det inte är säkert att det är Ryssland som är boven."

Och Miljöpartiet: "Mp: Georgien betyder intet 8/8 2008"

"De väntar väl på en annektering av Ukraina eller Baltikum, får man tro." skriver Gudmundson apropå att de gröna inte vill satsa mycket på försvaret. Att dagens borgliga regeringen håller försvarsbudgeten på samma nivå som 1989 har dock aldrig oroat Gudmundson.

En fascinerande aspekt av det här är att ledarsidornas analys inte verkar förändras bara för att den fakta de byggt på var fel. Ryssland är naturligtvis alltid angriparen. Att Georgien startade kriget är bara en mindre detalj. Därför var det naturligtvis inte fel av Carl Bildt att jämföra Vladimir Putin vid Adolf Hitler. Det var för övrigt inte heller fel av regeringen att bjuda in "Hitler" till Stockholm några år senare. Carl Bildt är ju en man som gärna gör affärer med Hitler.

Min krönika Västs selektiva seende som bland annat gick i VK fick ganska mycket kritik då jag inte utgick ifrån att det var Ryssarna som startade kriget.

SvD SvD2
DN






måndag, oktober 01, 2012

Om det korrekta i att hänga en neger

I den franska upplagan av Tintin i Amerika säger mannen på bilden: "Vi hängde genast sju negrer men den skyldige kom undan".


För vissa förlag och översättare är det här inte okey. I den amerikanska versionen har negrer ändrats till fellers som är slang och på svenska närmast motsvaras av Svensson. Att det amerikanska förlaget censurerat originalet på det här sättet kan ha olika skäl. Kanske tyckte man att det var rasistiskt att använda ordet negrer. Att bara byta ut negrer mot svarta är ju inte heller bra: då framstår ju amerikaner i allmänhet som en rasistisk mobb. Och rasister som inte tycker om att svarta skildras som oskyldiga offer har naturligtvis också skäl att jubla över den här typen av censur. Ska man dra slutsatsen att censur är bra för alla eller är det kanske så att schablonbilder inte nödvändigtvis i sig behöver vara en dålig sak?