tisdag, november 27, 2012

Endast propagandan är sann

Den som tar livet av ett barn framstår lätt i dålig dager. Det är olyckligt, för om mördaren är god kan allmänheten dra fel slutsatser. Därför var det osakligt av SvT att rapportera och visa bilder på palestinska barn som dödats av Israel. Så resonerar prästen Annika Borg i tidningen Dagen.

Nästan alla offer finns visserligen på den palestinska sidan där många barn också lider av blodbrist till följd av den israeliska blockaden. Livet i Israel under kriget påverkades inte heller lika mycket som livet i Gaza. Men det var fel av SvT att skildra detta menar Borg. Den observerbara verkligheten är missvisande och osaklig.


-----

Att situationen på Gaza inte kan jämföras med den i Israel framgår också klart av svenska UD:s rekommendationer från den 22 november:
"Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från icke nödvändiga resor till Israels närområde mot Gaza, upp till ett avstånd om 40 km från Gaza.

Besökare avråds från alla resor till Gaza."




söndag, november 25, 2012

torsdag, november 22, 2012

Israel borde ta ansvar för sina handlingar






Ett vanligt fenomen vid våldtäkt är att förövaren tror att offret är den skyldige. Gärningsmannen anser att den drabbade bjudit in till handlingen och lägger större vikt vid sina subjektiva tolkningar än den faktiska våldshandlingen. Även pedofiler hävdar ofta att det var barnet som förförde dem och tog initiativet. Att förövaren projicerar sina egna motiv på offret är en form av perversion.

När Israels ambassadör Isaac Bachman i SvD försvarar sitt lands massiva bombningar av Gaza så gör han det som en typisk pervers våldtäktsman. Israel tar inte ansvar för att man bombat bostäder, ett mediacenter och infrastruktur. Israel tar inte ansvar för att man beskjuter Gaza – en av världens mest tätbefolkade områden – med artillerield. Israel tar inte ansvar för att man nu dödat över 130 palestinier – många av dem barn.

Isaac Bachman hävdar att det i stället är Gazaborna eller Hamas som ska ta ansvar för den Israeliska regeringens övervåld. Trots att inte en enda israel dödats i år innan Israel beslöt att mörda Hamasledaren  Ahmed Jabari hävdar Isaac Bachman på fullt allvar att ingen annan stat skulle visa så stor återhållsamhet som Israel. Faktum är att Israel brukar döda runt hundra gånger fler palestinier än palestinier mördar israeler. Vid kriget 2009 dödades till exempel 1400 palestinier och 13 israeler. Och även under så kallade vapenvilor dödar Israel palestinier i Gaza. 2011 dödade israeliska soldater 108 palestinier, enligt FN. Innan upptrappningen i år hade Israel dödat 71 palestinier i Gaza.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Palestinierna i Gaza må ha många raketer men de saknar styrsystem och är därför inte mycket mer än psykologiska vapen. De som skickar iväg dem vet att mindre än en på tusen dödar någon. Förlusterna skulle fördela sig på ungefär samma sätt om Gazaborna bara hade pilbågar, och Israelerna gevär.

Israels blockad mot Gaza har nu pågått sedan 2005. Knappheten på mat har bland annat gjort att en stor del av alla havande kvinnor och många barn lider av blodbrist. En förutsättning för varaktig vapenvila är naturligtvis att blockade hävs. Att bomba ihjäl ett stort antal civila är däremot bara att lägga grunden till en ny våldscykel.

Inlägget refuserades av SvD som uppenbart bara tar in proisraeliska debattinlägg

Svd svd2

tisdag, november 20, 2012

Gazakonflikten i siffror




Källa Klicka på bilden så blir den större

SvD



måndag, november 19, 2012

Israel är världens mest militariserade stat


Ett bra sätt att närma sig konflikten i Gaza är att skilja mellan fakta och tolkningar. Det är till exempel ett faktum att Israel brukar döda runt hundra gånger fler palestinier i Gaza än palestinier dödar Israeler.

Då statistiken är entydig talar Israels vänner hellre om antalet raketer som avlossas mot Israel från Gaza. Men om mängden vapen hade betydelse så hade till exempel Amerikas nybyggare inte haft en chans mot ursprungsbefolkningens pilbågar. Att hävda att faran för israeliska civila skulle vara stor är en tolkning som inte styrks av fakta.

En annan sätt att mörka vad som händer är att använda ett ordval som antyder att de palestinska raketerna är mer effektiva än de är. Det är rimligt att kalla dem för ”hemmagjorda” men Israel vänner föredrar ibland ordet ”moderna”. Raketernas prestation förändras dock inte av ordval, eller ens hur långt de kan flyga. Förr missade de mål i södra Gaza, nu missar de mål längre norrut. Gazas raketer är i praktiken psykologiska vapen: och ju längre bort de kan missa sina mål, desto mer skräck kan de sprida. En snarlik effekt skulle kunna uppnås med mer högljudda raketer. Israel dödar inte heller färre oskyldiga palestinier bara för att media talar om israeliska "precisionsvapen".

En tredje sätt att mörka de faktiska omständigheterna är att tala om motståndarnas avsikter. Det heter ofta att Hamas vill utplåna Israel. Ändå höll Hamasledaren Ahmed Jabari på att förhandla fram ett eldupphör när Israel valde att mörda honom. Fördelen att tala om avsikter är att de varken går att bevisa eller motbevisa och man inte heller behöver ta hänsyn till kapaciteten att genomföra dem.

Israel är en idag världens mest militariserade stat, enligt Global Militarisation Index, som sätts ihop av Bonn International Center for Conversion (BICC). Sex av världens mest militariserade stater finns i mellanöstern. Förutom Israel (1) Syrien (4), Jordanien (5), Kuwait (7) Bahrain (9) och Saudiarabien (10). Iran återfinns först på 34 plats, långt efter i stort sett alla länder i regionen.

Israel har en av världens slagkraftigaste, moderna arméer med kärnvapen. Israels ursprungliga invånare – en del av dem lever idag ihopträngda i Gaza – har vapen som mer liknar fyrverkeripjäser än vad som behövs i ett modernt krig.

Bilden är gjord av Latuff

SvD DI GP GD

söndag, november 18, 2012

Ingen fara besöka Israel


Ni som önskar lite sol och värme nu i vinter borde fundera på att resa till Israel. Krigsnyheterna har förmodligen gjort det billigare och risken att träffas av en palestinsk raket från Gaza är mikroskopisk. Raketerna saknar i stort sett styrsystem. Svenska UD har rekommenderar att man befinner sig på ett avstånd av 40 kilometer från Gaza. Formuleringen (i SvD) "om det inte är nödvändigt att ta sig närmare än så" tyder dock på att man inte ens anser att denna zon är särskilt riskfylld. Däremot bör man se upp för trafiken som varje år skördar betydligt fler dödsoffer än terrorister (eller palestinska frihetskämpar) gör.

Bilden är gjort av Latuff

GP Dagen aftonbladet

lördag, november 17, 2012

Empatilösa Elisabeth Sandlunds selektiva seende

I tidningen Dagen lovar Elisabeth Sandlund ”en saklig analys” av kriget mellan Israel och Gaza. Sedan slår hon fast att kriget är Hamas fel och att Israel bara försvara sig: ”Israels agerande är ett direkt svar på en längre tids upptrappat våld från Gazabaserade terroristgruppers sida mot den israeliska civilbefolkningen.” Inte ett ord om hur israeliska soldater regelbundet – även i fredstid dödar palestinier i Gaza – eller hur blockaden kan tänkas påverka folk. Det verkliga problemet är i stället, om man ska tro henne, mentaliteten bland gazaborna. Det finns så många extrema grupper, bara. Men om Elisabeth Sandlunds egen son eller dotter varit en av de 108 palestinier i Gaza som dödades av ”mellanösterns enda demokrati” förra året hade kanske hennes förmåga att se konflikten ur Gazabornas perspektiv varit lite större.

Dagen2

Claes Arvidssons hasbara


"Israel har rätt att försvara sig" skriver Claes Arvidsson i dagens SvD. Det är en slogan hämtad ur israeliska propagandamanualer (hasbara). Styrkan med det argumentet är att det lyfter debatten från konkreta händelser till det principiella planet. Vem har inte rätt att försvara sig?
Dessutom förutsätter det att angriparen inte skulle vara Israel, och att Israels bombningar bara skulle vara defensiva. Att Gaza skulle ha rätt att försvara sig är däremot inte en princip som opinionsbildare i stora svenska tidningar ansluter sig till.

Arvidsson hävdar också att ”Israel svarar med precisionsinsatser mot raketer från Gaza.” Att den israeliska beskjutningen bara skulle vara en reaktion på angrepp på Gaza förutsätter att man inte låtsas om de 71 palestinier i Gaza som israeliska soldater dödat innan den nuvarande upptrappningen. Eller de 108 som man dödade 2011. Eller den israeliska blockaden som till exempel gjort att en stor del av Gazas spädbarn lider av blodbrist (anemi).

Om palestinier dödade ett hundratal israeler varje år hade Arvidsson förmodligen inte glömt att ta med det i sin analys. Men då det är palestinier som dör är det en ickehändelse. Då Arvidsson uppenbart saknar empati med palestiniernas lidande kan han ju inte heller förväntas förstå att palestinierna själva tillmäter morden på palestinier någon betydelse.

Arvidsson har rätt i att Israel använder ”precisionsvapen”. Men det innebär inte – som han insinuerar – att Israel bara skulle träffa militära mål. Nu som under kriget 2009 tycks den stora majoriteten av de dödade palestinierna vara civila. Och eftersom Israel använder ”precisionsvapen” handlar det naturligtvis om ett avsiktligt dödande av civila.

Arvidsson hävdar också att fred inte skulle vara möjlig så länge Hamas inte erkänner Israels rätt att existera. Det är att återigen låta abstrakta principer vägra tyngre än verkliga händelser. Fakta är att Israel tidigare ingått avtal med Hamas som uppenbart kan vara pragmatiskt. Hamas har lika lite kapacitet att hota Israels existens som nordamerikans ursprungsbefolkning med sina pilbågar kunde hota de europeiska nybyggarna.

Frågan är också varför Israel kräver att en organisation man själv inte tycks tillerkänna någon legitimitet bör erkänna Israel? Det är väll knappast så att Israel erbjudit sig att erkänna Hamas som Gazas lagliga regering i gengäld? Det stora problemet med det här argumentet är dock att det är oklart vad man ska erkänna. Måste Hamas erkänna att Golanhöjderna är en del av Israel? Det gör inte många länder idag. Kan Israel presentera en karta som visar var man anser att landets gränser går som Hamas kan ta ställning till? Israel anser ju uppenbart att landet är betydligt större än det område som FN beslutade om 1948.

Bild från Occupied Palestine SvD2

fredag, november 16, 2012

Utökad skyddsjakt på palestinier


Den israeliska valrörelsen inleddes i veckan med att premiärminister Benjamin Netanyahu lät mörda Hamasledaren Ahmed Jabari och bomba det tätbefolkade Gaza. Israel har utfört nästan 500 bombningar och dödat minst 16 personer, bland dem flera barn. Gaza har svarat med att avfyra flera hundra hemmagjorda raketer, varav en träffat ett hus och dödat fyra personer.

Än så länge är detta inget mot kriget 2009, då runt 1 400 palestinier och 13 israeler dödades. 400 av palestinierna var barn. Fyra av israelerna dödades av misstag av israeliska soldater. 760 av de dödade palestinierna och tre av de israeliska var civila.

Nu sägs det i medierna med en förskönad sanning att konflikten har trappats upp. I verkligheten pågår ett krig mot Gazas befolkning hela tiden. Israeliska soldater sköt till exempel den 4 november ihjäl en förståndshandikappad palestinier som befann sig tio meter från det stängsel som separerar Gaza från Israel. Men att en palestinier, dessutom en handikappad sådan, godtyckligt dödas, är i regel en icke-nyhet.

Gaza är världens största koncentrationsläger och alla palestinier som kommer i närheten av dess gränser löper en högst reell risk att mördas av skjutglada israeliska soldater som har god överblick från sina vakttorn. Det gäller även palestinska jordbrukare som brukar sin jord i närheten av gränsen. Vad som är nära varierar: det tycks avgöras av den enskilda israeliska soldaten. Fiskare som trotsar Israels förbud för palestinier att fiska riskerar också sina liv.

Innan den israeliska valrörelsen inleddes med flygbombningarna hade över 70 palestinier i Gaza dödats. Fram till dess såg det ut som att färre palestinier skulle dödas 2012 än 2011, då den israeliska armén enligt FN dödade 108 och skadade 468 palestinier i Gaza. Det godtyckliga mördandet av palestinier i Gaza intresserar i regel inte svenska medier lika mycket som vår årliga älgjakt. "Skyddsjakten" på palestinier pågår dock året om, år efter år, sedan fyrtiofem år tillbaka.

Att Israel mördar en av de palestinska ledare som har arbetat hårdast för att få till stånd en permanent vapenvila är inte förvånande. Israel har i praktiken ofta stött de mest radikala elementen bland palestinierna. När det sekulära PLO var den helt dominerande palestinska organisationen samarbetade man med Hamas för att splittra det palestinska motståndet.

Genom att mörda Jabari tystar man en man som är förhandlingsvillig när Israel inte är intresserat av förhandlingar, och tvingar samtidigt Hamas att svara eller framstå som menlöst inför den palestinska allmänheten.

Dessutom kan Netanyahu positionera sig som en stark försvarare av Israels säkerhet i parlamentsvalen om två månader. Netanyahu tror – förmodligen med rätta – att han kan vinna israeliska röster genom att döda palestinier. Med "skyddsjakt" på de moderata palestinska ledarna kan man dessutom med rätta hävda att det inte finns utrymme för en förhandlingslösning. Jabril hade fjorton barn och deras första reaktion är förmodligen inte att fortsätta förhandlingarna.

Publicerad i Fria Tidningen

SvD SvD2