onsdag, december 19, 2012

Julpynt i Nice



Och modern konst. Förut stod eländet på bilden nedan i en slags gruspark eller enorm kattlåda men nu har bjälkarna flyttats ut på gatan... Kanske tyckte man att folk inte var tillräckligt irriterade på hur deras skattepengar används... Kanske är det publikens irritation som är det verkliga konstverket.






söndag, december 16, 2012

Vapendebatt och vapenrea


Till vänster: Obama spiller en tår över de 26 barn som mördades i den senaste amerikanska skolmassakern. Till vänster: julreklam för skjutvapen. Från en dagstidning i South Carolina, via Moon of Alabama


Nedan: en amerikansk julgran.


SvD SvD2 (Om sambandet mellan brott och hamburgare)







måndag, december 10, 2012

Partisk Pellnäs



När Bo Pellnäs skriver om det svenska försvaret brukar hans analyser vara robusta. Med det menar jag att han ofta utgår ifrån rådata och sedan formulerar en analys. Men så fort det handlar om internationell säkerhet tycks analysen bestämma vilka data som är värda att ta hänsyn till.

Den 23/11 skrev Pellnäs i Kristianstadsbladet att det är ”orimligt” att kritisera Israel för övervåldet och refererar den israeliska ståndpunkten att ett ”proportionerligt” svar skulle bli resultatlöst. Under kriget 2009 dödade Israel runt 1400 palestinier. Nästan 400 av dessa var barn. (13 israeler dödades av palestinier.) Men det här makalösa övervåldet förhindrade inte upptrappningen i år. Övervåldet är inte bara omoraliskt utan uppenbart resultatlöst.

Pellnäs hävdar att ”hotet mot Israel denna gång är allvarligare än tidigare”. Det förklarar han med att palestinierna nu ska ha fått iranska raketer. Men inget tyder på att Gazas vapen är farligare än tidigare. De saknar fortfarande styrsystem. De tusentals raketer som avfyrades från Gaza under åtta dagars strider dödade fem israeler. Israels precisionsvapen dödade samtidigt 166 palestinier, varav ett trettiotal barn.

Sedan april 2001 då den första raketen avfyrades från Gaza har 59 israeler och 4 717 palestinier dödats (Se Haaretz 25/11). Palestiniernas förmåga att döda israeler har alltid varit marginell och den har inte ökat. Förr missade raketerna mål i södra Israel. Nu senast har några även missat mål mer norrut. Gazas raketer är i praktiken minimalförstörelsevapen.

Det märkligaste i Pellnäs artikel är ändå att han förklarar den senaste upptrappningen med att: ”Iranierna vill flytta fokus från Syrien och de egna intensiva försöken att framställa vapenvärdigt uran”. Att palestinierna själva skulle kunna ha ett intresse av att starta kriget är Pellnäs andrahandshypotes. Han använder ordet ”möjligen”.

Faktum är att Israel även under så kallade vapenvilor dödar ett stort antal palestinier i Gaza. 2011 dödade Israel 108 palestinier i Gaza, enligt FN. Innan upptrappningen i år hade Israel tagit livet av 71. Om palestinier sköt ihjäl runt hundra israeler under vapenvilor, varje år, hade Pellnäs förstått att Israel skulle svara militärt. Då hade han knappast formulerat en konspirationsteori om att ett tredje land manipulerade Israel.

Det här är den oavkortade versionen av ett inlägg i Kristianstadsbladet

söndag, december 09, 2012

Ojämlikhetens pris

På flygplatsen i Tunis köper jag två dyra flaskor vin för att bli av med mina sista dinarer. Tillbaka i EU förklarar en tulltjänsteman att han måste beslagta vinet av olika byråkratiska skäl. Säljaren visste förmodligen att jag inte kunde föra in flaskorna i Europa men om han informerat mig hade det inte blivit någon affär.

Finanskrisen 2008 var en större flopp än mitt vinköp men var även den en konsekvens av bristande information. Amerikanska banker lånade ut pengar till husköpare som de visste inte skulle kunna betala tillbaka. Därför skrev de medvetet dunkla avtal som vilseledde kunderna om kostnaderna. Sedan omvandlade de lånen till obligationer som de gav tjusiga namn och sålde dem vidare till investerare som inte förstod vad de köpte.

Den amerikanska ekonomiprofessorn Joseph E. Stiglitz fick den svenska riksbankens pris till Alfred Nobels minne 2001 just för sin forskning om hur informationsasymmetri påverkar marknaden. Informationsasymmetri är orsaken till att mitt vin spolades ner i toaletten och oreglerade marknader överhuvudtaget fungerar dåligt.

Den traditionella neoklassiska ekonomins syn på marknader utgår ifrån att marknadens köpare och säljare är närmast allvetande. Enligt neoklassiska ekonomer misslyckas den fria marknaden bara i undantagsfall, men ska man tro Stiglitz är det tvärtom så att den bara fungerar i sällsynta fall.

Frågan är därför inte om marknaden ska regleras eller ej – utan hur och till vems fördel, menar Stiglitz. I dag utformas marknaden så att den ökar ojämlikheten. Det är inte bara orättvist utan leder också till att ekonomin inte utvecklas optimalt, skriver Stiglitz i sin senaste bok, The price of inequality.
Ett exempel på det är hur den amerikanska regeringen hanterade bostadsbubblan. Ett enda företag, låneinstitutet AIG, fick 150 miljarder dollar i stöd 2008, vilket är 16 gånger mer än vad USA lägger ut på välfärd för fattiga under ett år.

Stiglitz bok är skriven för amerikanska läsare men hans analyser är ofta relevanta även för oss i Sverige. Vår statliga riksbank lånar till exempel ut pengar billigare till banker än vad statliga CSN lånar ut till studenter. Hur kan det komma sig att alla dessa röstberättigade människor med skulder till CSN inte lockat de politiska partierna att ge dem lika goda villkor som bankerna får?

Stiglitz menar att de ökande klassklyftorna skapar en rad problem. Ojämlikheten är ett slöseri med mänskliga resurser. Studiesvaga amerikaner från välbärgade familjer har större chans att avsluta universitetsstudier än fattiga studiebegåvade barn. Ett annat problem är att rika hushåll spenderar mindre än fattiga. När de rika blir rikare så minskar efterfrågan och ekonomin går på lågvarv.

Mycket av ojämlikheten kommer av att företag och rika individer utnyttjat sin maktställning för att sätta konkurrensen ur spel och tillskansa sig en större del av befintliga resurser. Deras inkomster motsvarar inte deras samhällsnytta. Det är till exempel inte de som uppfunnit ny teknik eller gjort stora vetenskapliga genombrott som skördar frukten av detta, utan patentadvokater, bankirer och direktörer som har makten att skriva sina egna anställningskontrakt.

Men ojämlikhet är inte oundviklig. Om man kan bryta den rikaste procentens makt över hur marknaden utformas kan man komma till rätta med en stor del av dagens elände. Stiglitz vill göra sig av med privata aktörer som är dyrare och ineffektivare än offentliga alternativ. Det gäller till exempel de amerikanska sjukförsäkringsbolagen som lever på att neka sina kunder olika behandlingar när de blir sjuka. Han vill höja skatterna till 70 procent för de allra förmögnaste och menar att det kommer att öka tillväxten. Och han presenterar ett trettiotal andra åtgärder för att skapa en marknad som tjänar allmänheten istället för den rikaste procenten.

Publicerad i Fria Tidningen

The Price of Inequality How Today's Divided Society Endangers Our Future
Joseph Stiglitz
Norton

EU som kolonialprojekt


Idag publicerade DN kultur en artikel som ifrågasätter föreställningen att EU skulle vara ett fredsprojekt. Artikeln lyfter fram delar av historien som normalt förtigs. "Det som skulle ena Europa var en gemensam exploatering av Afrika – och projektet hölls vid liv ända in på 1960-talet", skriver Stefan Jonsson och Peo Hansen. Den här välunderbyggda artikeln borde väcka debatt men så lär inte ske. EU som fredsprojekt fyller ett ideologiskt och psykologiskt behov både hos makthavare och stora delar av allmänheten. Den faktiska historien spelar därför en underordnad roll. Glädjande (och förvånande) är dock att DN Kultur ens tagit in artikeln. Av döma av de obefintliga kommentarerna och länkarna artikeln gett upphov till så trivs de flesta DN läsare allt för väl med de vackra sagorna från Bryssel för att ifrågasätta dem. 

Läs hela artikeln här.