torsdag, juni 20, 2013

Recenserad i Sundsvalls Tidning

Kjell Carnbro har skrivit en ganska positiv recension av Informationskriget mot Iran i Sundsvalls Tidning.
"Det behövs att någon vågar stanna upp när alla andra springer i samma riktning. Det är inte detsamma som att tillskriva sig rätten till sanningen, men visst kommer jag att läsa rapporteringen om Irans kärnprogram med mer kritiska ögon i fortsättningen."

Carnbo var chefredaktör i liberala ST i tjugo år fram till sin pensionering. Läs hela här

Och så har jag en debattartikel i frågan i Arbetaren

söndag, juni 16, 2013

Stångdansare, spioner och Snowden



Det är kanske bara i duschen man inte kan övervakas. Än så länge. Den senaste tidens avslöjanden visar att den amerikanska kontrollen av telefoner och internet är nästan lika omfattade som i Hollywoodfilmer. USA har en koll på folk som gamla Sovjetunionen inte kom i närheten av. Google, Microsoft, Facebook, You tube, Twitter, Amazone, Apple, och telefonoperatörer förser gladeligen NSA och andra säkerhetstjänster med information om vem vi har kontakt med vem och om våra vanor på nätet.

Just nu håller NSA på att bygga en ny anläggning i delstaten Utah. Enligt Kanadensiska tidningen Le Devoir kommer bara elförbrukningen att gå på 40 miljoner dollar om året. När det gäller övervakning finns det ingen budgetkris.

Att säkerhetstjänsten tycker om Utah beror på att befolkningens ovanliga kompetens. Utah är mormonernas hemstat: härifrån skickas missionärer till världens alla hörn. Här finns en unik tillgång till lingvister och översättare. NSA har redan 1600 anställda. Några av dem har i sin ungdom knackat dörr i Sverige i hopp om att frälsa själar.

Rent tekniskt finns det ”enorma möjligheter för övervakning” anser den svenska IT experten Per Ström. Det går nästan inte att dölja något vi gör med våra datorer eller mobiltelefoner. Det flesta programvaror och många av de mest populära internettjänsterna är amerikanska. Det gör det till exempel tekniskt enkelt att på distans aktivera både mikrofon och kameran i datorer och mobiltelefoner. ”Den försiktige bör alltså tejpa för webcam och mikrofon ” skriver Ström i sitt nyhetsbrev.

Övervakningen motiveras med att man behöver skydda sig från terrorism men en stor del av NSA:s verksamhet, kanske fyrtio procent av dess budget, går ut på att spionera på andra länders företag. Ett enkelt sätt att bilda sig en uppfattning av vad USA sysslar med är att lyssna på vad man anklagar Kina för. Vi ser inte världen som den är, utan som vi är, påpekade författaren Anis Nin.

När media avslöjar att Europeiska företag mutat sig till affärer eller brutit mot sanktioner så kommer uppgifterna ofta från den amerikanska säkerhetstjänsten. Den franske parlamentarikern Jacques Myard radar upp exempel på detta i en bok från 2006. Mayard menar också att NSA håller amerikanska företag underrättade om europeiska företags bud i känsliga storaffärer. Förr inriktade sig underrättelsetjänsten på att förstå världen men dagens spioner verkar för en verklighetsförändring. En viktig del av arbetet går också ut på att manipulera opinionen.

DN har börjat smutskasta mannen som avslöjade det amerikanska spionprogrammet: ”Lindsay Mills, visslaren Edward Snowdens flickvän, som han bodde tillsammans med på Hawaii, skriver nu känslosamt på sin blogg om sorgen hon upplever efter att pojkvännen utan förvarning lämnat henne”. ("Snowdens övergivna flickvän saknar kompass", DN, 11/6)

DN:s Kalle Holmberg skriver också att flickvännen är en ”stångdansare”. Det vore intressant att veta DN resonerade när man kom fram till att dessa detaljer – som dessutom bygger på en ytterst osäker källa – är av intresse för allmänheten. Vem tog initiativet till artikeln och hur motiverade man den? Varför är det viktigt att skriva om Snowdens privatliv?

Har du blivit illa behandlad av Kalle Holmberg? Har du haft sex med Peter Wolodarski, DN:s chefredaktör och ansvariga utgivare? Vet du om Peter Wolodarski dumpat någon på ett mindre gentlemannamässigt vis? Skriv om det!

fredag, juni 14, 2013

Reklam: anarkistisk bokmässa

Nu på Lördag (15 juni) på Kapsylen@Kafé 44 (Stockholm), kl 10-18. Man ska även ha bokbytarbord. Adress Tjärhovsgatan 44-46 och gården.

Finns det en iransk opposition?



Finns det någon organiserad iransk opposition av betydelse? Anders Bollings artikel ”Sanktioner delar oppositionella” i gårdagens DN tyder på att svaret är nej. I den hävdar Trita Parsi, känd iransk-svensk-amerikansk debattör att det inte finns något kvar av den gröna reformrörelsen från 2009. Det skulle i så fall förklara varför Bolling låter Folkets krigare, MEK, presentera sig som den enda ”livskraftiga iranska oppositionsrörelsen”. Han skriver helt korrekt men med ett grovt understatement att MEK är en ”kontroversiell organisation”. Varför förklaras inte i artikeln men väl i en faktaruta intill: ”MEK stödde Saddam Husseins Irak under Iran-Irak kriget på 1980-talet”. Landsförräderi kallas det och landsförrädare brukar inte bli populära.
Bolling skriver att tusentals MEK anhängare avrättades i slutet av kriget men ingenstans i artikeln kopplas det samman med att MEK stred åt Saddam Hussein. I artikeln förklaras det att organisationen nu tagit avstånd från terrorism. Man förklarar aldrig hur omfattande MEK terrorism har varit, och nämner inte att det finns goda skäl att anta att de fortfarande utför attacker i Iran.
Förra året gick några personer från den amerikanska underrättelsetjänsten ut i media och hävdade att det är MEK, med Israels hjälp, som mördat iranska kärnfysiker i Teheran. [NBC News: Israel teams with terror group
] Att återigen sammarbeta med utlandet för att döda iranier lär begränsa MEK populäritet även bland iranier som inte tycker om sitt lands politiska system.


Även den välkända amerikanska journalisten Seyomour Hersh har en källa som menar att Israel och MEK samarbetar. Enligt den hjälper även den amerikanska underättelsetjänsten MEK att döda iranska forskare.

"The former senior intelligence official I spoke with seconded the NBC report that the Israelis were working with the M.E.K., adding that the operations benefitted from American intelligence. He said that the targets were not “Einsteins”; “The goal is to affect Iranian psychology and morale,” he said, and to “demoralize the whole system—nuclear delivery vehicles, nuclear enrichment facilities, power plants.” Attacks have also been carried out on pipelines. He added that the operations are “primarily being done by M.E.K. through liaison with the Israelis, but the United States is now providing the intelligence.” An adviser to the special-operations community told me that the links between the United States and M.E.K. activities inside Iran had been long-standing. “Everything being done inside Iran now is being done with surrogates,” he said."

citat från Our men in Iran? som publicerades i The New Yorker

Expert på Iran?



Från klockan elva idag kan man chatta med DN:s "Iran-expert" Per Jönsson om valet. Jag har skickat en en fråga: Kan man vara iran-expert utan att kunna persiska? Det är svårt att tänka sig en USA-expert som inte kan engelska men när det gäller mellanöstern tycks andra regler gälla. Per Jönsson har arbetat som journalist på DN i 30 år innan han blev redaktör på utrikespolitiska institutet. Kanske är det så att man som journalist automatiskt blir expert på något om man anser att man skrivit mycket om det.

Uppdatering Per Jönsson har svarat:
"Jag anser inte att termen "expert" är lyckad i något sammanhang när det gäller att uttala sig eller skriva om ett helt samhälle i många/alla dess aspekter. Allra minst när det gäller länder i Mellanöstern. Givetvis är kunskap i landets språk en stor tillgång när det gäller att lära sig och följa Iran och andra länder. Men i dagens utförliga internetvärld kan man hitta det mesta som sägs och görs i Iran även på andra språk. Och de bästa böckerna och artiklarna om Irans politik och samhällsliv skrivs i alla händelser i utlandet, ofta av iranier."

Oj!

torsdag, juni 13, 2013

En enda svensk journalist i Teheran

Corren tycks vara den enda svenska tidning som haft en reporter på plats i Iran. Andra som skriver om det iranska presidentvalet har använt källor baserade i USA eller Sverige. Frilansjournalisten Kalle Bergstedt har haft det goda omdömet att avstå ifrån att intervjua andra journalister i Iran, vilket hände valet 2009. Bergstedt har i stället pratat med studenter som hänger på hippa kaféer i Teheran. Redan i ingressen görs tre påståenden: ”Ingen av dem tänker rösta. Många vill fly till väst. De känner stor hopplöshet.”
Det finns ingen anledning att tvivla i sanningshalten i detta men frågan är hur representativa de som Bergstedt mött egentligen är. Om en iransk journalist åkt ut till Husby och intervjuat några arbetslösa ungdomar som aldrig röstat skulle de säkert saga en och annan sanning om tillståndet i Sverige. Men deras syn på Sverige säger inget om var majoriteten av svenska folket står.
Valdeltagandet i iranska presidentval brukar vara 60-80 procent. Det är betydligt högre än i USA. Även om en del statsanställda är tvungna att rösta tyder det mesta på att en majoritet ändå bryr sig om valet. Om iranierna är hälften så intresserade som svenska journalister av presidentvalet så blir det kanske ett hyfsats valdeltagande även denna gång.

Nyhetsbyrån AP gav för övrigt en helt annan bild av stämningen i Iran efter att ha sökt sig utanför Teherans engelskspråkiga elit.
Martin tipsar om en annan verklighet som Modern Drunkard Magazine rapporterat om i reportaget: The inebriated republic of Iran.

måndag, juni 10, 2013

DN:s tvivelaktiga källor

Svenska medier skriver nu en hel del om presidentvalet i Iran. Frågan är om den läsande allmänheten delar svenska journalisters intresse för iransk politik. En lång TT artikel som DN publicerade idag, "Irans val förutsägbar nagelbitare" har ännu inte fått en enda kommentar eller blogglänk.

Ingen av de som kommenterar valet i Iran i den här artikeln verkar befinna sig i landet. Så brukar det vara. Dina Esfandiary arbetar på den brittiska tankesmedjan IISS som spred felaktiga uppgifter om irakiska massförstörelsevapen 2002. IISS har också vid flera tillfällen rapporterat att Iran snart kan ha kärnvapen. Frågan är vad som krävs för att en källa ska straffa ut sig på TT och DN. Och är det verkligen helt omöjligt att hitta folk i Iran som kan kommentera valet?

Det är svårt att tänka sig att DN/TT skulle skriva om det amerikanska presidentvalet och bara låta folk som inte befinner sig i USA komma till tals. Eller om deras USA experter inte kunde engelska. Men svenska tidningar drar sig inte för att presentera folk som varken kan arabiska eller persiska som experter på arabvärlden och Iran.

fredag, juni 07, 2013

Recenserad i VK

Per Runesson har skrivit en positiv recension av Informationskriget mot Iran i Västerbottens Kuriren idag.

onsdag, juni 05, 2013

Friskolor fria från ansvar


Hemskolade med privatlärare. Runt år 180. Från Rheinische landesmuseums samlingar i Trier.


Just nu saknar hundratals elever en skola att gå tillbaka till sedan friskolekoncernen JB valt att sälja eller lägga ner alla sina grund- och gymnasieskolor. Kan inte lönsamhetsmålen uppnås lägger man ner: precis som korvkiosker. Man ska inte förvänta sig att skolbolagen är mer altruistiska än Sibylla. Aktiebolag är skyldiga enligt lag att maximera vinsten åt aktieägarna.

Trots de uppenbara problem som kommersialiseringen av skolan medfört har regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet nyligen förklarat att man är överens om att behålla friskolorna och vinsterna i välfärden. För de folkvalda är det fria skolvalet och vinster i välfärden oproblematiska ideal; en opolitisk politik som det inte finns mycket att säga om. Konkurrenstänkandet är vår tids överideologi.

För att skapa konkurrens krävs valfrihet, och för att ha valfrihet behövs bolagiseringar, privatiseringar, vinster och avregleringar. Det nyliberala samhället börjar med ett enkelt antagande (precis som Descartes filosofi). Allt som sedan följer ser ut att vara en logisk, oundviklig konsekvens av det första antagandet.

Ändå finns det många situationer då samarbete fungerar bättre än konkurrens. Var och en i en folksamling som ställer sig på tå ser mer. Men om alla ställer sig på tå vore det bättre om ingen gör det.

Nyliberaler ser konkurrens som en del av Darwins teori om det naturliga urvalet, trots att även samarbete är en evolutionär överlevnadsstrategi. Flockdjur ägnar betydligt mer tid åt att samarbeta än att konkurrera. Och när djur konkurrerar är det inte alltid säkert att det gynnar arten.

Älgtjurar använder sina horn för att slåss inbördes. Det viktiga är hornens storlek jämfört med konkurrenternas, inte hornens absoluta storlek. Älgtjurar med störst horn har störst chanser att få para sig. Men stora horn minskar rörelseförmågan i tät skog och ökar risken för att dödas av vargar. Älgar med mindre horn är bättre anpassade för att överleva, men har mindre chanser att föra sina gener vidare. Det som ökar de enskilda djurens förmåga att reproducera sig minskar artens överlevnadsförmåga.

En stor del av de naturresurser som förbrukas i dag går åt till att producera människans motsvarigheter till horn – varor och tjänster som främst syftar till att öka den enskilda individens prestige och position i samhället. Det någon vinner förlorar en annan. Alla kan inte gå i de bästa skolorna, ha den finaste adressen eller köra den flottaste bilen. De flesta blir förlorare.

Nyliberaler förmår inte heller se att det finns två avgörande skillnader mellan välfärdstjänster och varor. Konsumtionsvaror är färdiga. Du kan ta i skor och undersöka dem. Välfärdstjänster kan sällan bedömas i förväg: man måste bruka dem. När det gäller skolan finns den färdiga "produkten" – det utbildade barnet – många år i framtiden. Vem kan veta något om framtiden?

Väljer du en skola över en annan får det ekonomiska konsekvenser som påverkar kvaliteten. Andras val påverkar din skola. Men andras val påverkar inte retroaktivt kvaliteten på din sko. Att köpa skor är ganska lätt, men att rationellt välja skola kan i princip bara en allvetande gud göra.

Anhängare av friskolan menar också att man aldrig får välja bort valfriheten. Historien är dock full av exempel på hur valfrihet tjänat tvivelaktiga syften. På 1960-talet försökte Kalifornien införa en lag som skulle förbjuda rasdiskriminering vid försäljning av bostäder. 75 procent av delstatens invånare röstade för att bevara friheten att bara sälja till vita. Ronald Reagan försvarade kraftfullt husägarnas rätt att ”diskriminera negrerna” i ”ett fritt samhälle”. Detta bidrog till att han sedan valdes till guvernör.

Det var också på 60-talet i den amerikanska södern som man började bussa in svarta elever till skolor där det tidigare bara gått vita. De svarta barnen fick skyddas av militär. Om de vita hade haft valfrihet hade skolorna förmodligen fortfarande varit segregerade.

Överfört till Sverige 2013: vad kan man göra åt misstanken att det finns en del föräldrar som väljer bort skolor på grund av deras etniska, religiösa eller socioekonomiska sammansättning? Har de rätt att göra ett sådant val?

Publicerad i Fria Tidnindningen

SvD BT
Intis SvD

tisdag, juni 04, 2013

TT tillverkar kärnvapen

Idag rapporterar svenska TT att IAEA:s chef, Yukiya Amano, sagt att de kanske inte kommer att hitta något om de får tillträde till Parchin, en iransk militärbas, de velat besöka. Men när TT ska redogöra för vad detta något är gör man bort sig igen. I stället för att berätta vad IAEA misstänker kan ha ägt rum där drar TT upp vad västerländska politiker tror: Iran kan ha "... gömt allt som skulle kunna bevisa att Iran tillverkar kärnvapen, vilket västländerna misstänker".

Men IAEA har aldrig misstänkt att Iran håller på att tillverka kärnvapen i Parchin eller på någon annan plats. Det man vill kontrollera är uppgifter om att Iran kan ha utfört experiment och forskning kring kärnvapen i den här basen.
Franska AFP återger det korrekt:

"Iran may have removed all evidence of alleged nuclear weapons research at its Parchin military base, the head of the UN atomic agency said Monday."

IAEA inspekterade Parchin två gånger 2005 utan att hitta något misstänkt. Iran har sagt sig vara beredd att släppa in IAEA:s inspektörer igen - men under vissa förutsättningar. En sådan är förmodligen att man vill veta vad som krävs för att IAEA en gång för alla avskriver Parchin. Jag har inte tid att gå in på det nu men media är rätt kass på att förklara vad de här förhandlingarna egentligen handlar om. En del av detta har jag försökt reda ut i boken Informationskriget mot Iran.



måndag, juni 03, 2013

Fel om FN, tyst om Sverige

Det finns för många diktaturer i FN för att organisationen ska fungera bra hävdar Naomi Abramovicz i en krönika med i Kristianstadsbladet med rubriken Slakta den heliga FN - kon.

Vår samtidshistoria visar att det tyvärr sällan stämmer. Ta de tre värsta folkmorden efter andra världskriget.

Strax innan folkmordet i Rwanda 1994 såg USA till att FN drog bort 90 procent av sina fredsbevarande styrkor från landet. Flera afrikanska stater i säkerhetsrådet motsatte sig detta. Det var demokratierna i FN:s säkerhetsråd, inte diktaturerna, som förhindrade organisationen från att ingripa.

Även Sveriges historia visar att det inte räcker att vara en demokrati för att fatta rätt beslut. När Vietnam invaderade Kambodja och satte stopp för röda khmerernas folkmord fördömde regeringen Ullsten detta kraftigt. Sverige krävde att Vietnams trupper genast skulle dras tillbaka (läs riksdagsdebatten den 14 mars 1979). Om Vietnam hade lyssnat på Sverige hade Pol Pot kunnat återta makten i Kambodja och återuppta folkmordet.

I samma riksdagsdebatt protesterade kommunisten Lars Werner mot att Sverige under den folkpartistiske handelsministern Hadar Cars sålt vapen till Indonesiens krig på Östra Timor.

Det är svårt att förstå varför en svensk borgerlig (demokratisk) regering i dessa två fall i praktiken stödde regimer som gjorde sig skyldiga till folkmord. Om vi tog itu med vår egen historia innan vi ger oss på FN kanske vi skulle se klarare.

Abramovicz hävdar också att den iranska regimen tillverkar kärnvapen i lönndom. Liberala opinionsbildare har påstått att Iran inom kort kan ha kärnvapen i trettio år. Den amerikanska underrättelsetjänsten anser dock att Iran inte har något kärnvapenprogram. Och IAEA har aldrig påstått att Iran försöker skaffa kärnvapen.

Trots detta visar opinionsundersökningar att de flesta amerikaner redan tror att Iran har kärnvapen. Lite som man trodde på irakiska massförstörelsevapen för tio år sedan.

KB