fredag, juli 26, 2013

Svensk militär skyddar diktatur



Regeringen vill återigen förlänga Sveriges militära närvaro i Afghanistan. Riksdagsmannen Hans Wallmark – som tidigare bland annat hävdat att Sveriges försvar är jättebra och att vi inte säljer vapen till diktaturer trots att kontrakten är offentlig handling, marknadsför nu kriget med hjälp av två märkliga påståenden.

Wallmark hävdar på fullt allvar att svenska soldater ”riskerat liv och hälsa i demokratins och mänsklighetens namn” (”Bistånd och militärt skydd går hand i hand” 29/5). Ingenting kunde vara mindre sanningsenligt när det gäller vår tio år långa militära insats i Centralasien. Afghanistan är ingen demokrati.

Wallmark talar om att regeringen ska ställa upp för de svenska soldaterna men det är svårt att tänka sig ett större svek än att låta dem skydda en knarkdiktatur.

Wallmark hävdar också att militären är en förutsättning för bistånd. Svenska biståndsarbetare håller inte med.

”Vi har inget skydd av militären och har aldrig haft”, sa till exempel Torbjörn Pettersson, Svenska Afghanistankommittés generalsekreterare, till DN för några år sedan. Han fortsatte: ”Om de håller sig borta från oss så kan vi bättre göra vårt jobb. Vi har fyrahundra skolor i hela Afghanistan, ingen av dessa har bränts. Vi hade också skolor under talibantiden på 90-talet, även flickskolor.”
Kristianstadsbladet

Nima Daryamadj trasslar in sig i lögner



Svenska och internationella medier älskar att hävda att Irans nu avgående president Ahmadinejad ska ha sagt att ”Israel ska raderas från kartan”. Citatet har cirkulerat i olika versioner men andemeningen är alltid densamma. Problemet är att citatet är grovt felöversatt, vilket Mohamed Omar nyligen lyckats få en en text om i SvD (har ej läst den själv då den inte finns på nätet).

Aftonbladets Nima Daryamadj kritiserar idag Omar och försvarar medias bruk av det felaktiga citetet. Daryamadj erkänner i praktiken att den ordgranna översättningen inte är korrekt. Han skriver att Ahmadinejad använde uttrycket ”Jeruslameockuperande regimen” vilket på normalsvenska torde bli ”regimen som ockuperar Jerusalem”. Daryamadj hävdar sedan att ordet regimen ändå bör översättas med ”Israel” vilket naturligtvis inte ens förtjänar en kommentar.

Han vet också att Ahmadinejad aldrig talat om en karta utan översätter i stället det aktuella stycket med: ”måste från sida försvunnen bli”. Ahmadinejad har alltså uttryckt en önskan om att en regim ska gå ur tiden. Det är inte samma sak som att önska att ett land ska utplånas fysiskt. Läser man hela det aktuella stycket ser man meningen förekommer i en diskussion om andra regimer som försvunnit. Jag citerar ur Memrirs översättning – som Daryamadj dessutom erkänt är korrekt!:

"'When the dear Imam [Khomeini] said that [the Shah's] regime must go, and that we demand a world without dependent governments, many people who claimed to have political and other knowledge [asked], 'Is it possible [that the Shah’s regime can be toppled]?'
"'That day, when Imam [Khomeini] began his movement, all the powers supported [the Shah's] corrupt regime… and said it was not possible. However, our nation stood firm, and by now we have, for 27 years, been living without a government dependent on America. Imam [Khomeni] said: 'The rule of the East [U.S.S.R.] and of the West [U.S.] should be ended.' But the weak people who saw only the tiny world near them did not believe it.
"'Nobody believed that we would one day witness the collapse of the Eastern Imperialism [i.e. the U.S.S.R], and said it was an iron regime. But in our short lifetime we have witnessed how this regime collapsed in such a way that we must look for it in libraries, and we can find no literature about it.
"'Imam [Khomeini] said that Saddam [Hussein] must go, and that he would be humiliated in a way that was unprecedented. And what do you see today? A man who, 10 years ago, spoke as proudly as if he would live for eternity is today chained by the feet, and is now being tried in his own country...
"'Imam [Khomeini] said: 'This regime that is occupying Qods [Jerusalem] must be eliminated from the pages of history.' This sentence is very wise. The issue of Palestine is not an issue on which we can compromise. "

Om man konsekvent översätter och tolkar text som Daryamadj gör så ska man alltså tro att Imamen inte önskade att Shan skulle störtas utan att Iran skulle raderas från kartan. Och samma sak med de andra exemplen.

Men Daryamadj tar ingen hänsyn till den aktuella meningens kontext. Han låter i stället en övergripande tolkning av Ahmadinejad, den iranska regimen och islam (läs sitt hat) styra hur texten ska översättas och förstås. Ahmandinejad ska ha sagt andra saker vid andra tillfällen som gör det berättigat att använda falska citet. Men Daryamadj är i alla fall ganska konsekvent i sin subjektivistiska hållning, om man ska tro innehållet i den här artikeln från tidningen Realtid: "Författare pressade kvinna på pengar". (För Daryamadj är det viktiga inte vad han sagt utan vad han menade. På samma sätt är det inte så viktigt vad Ahmadinejad egentligen sagt, när man vet vad han menar.)


Irans officiella inställning är att palestiniernas och Israels framtid ska avgöras i en folkomröstning där alla palestinier ska få delta. Eftersom palestinierna utgör nästan hälften av hela befolkningen vore det förmodligen slutet för Israel som sionistisk stat. Detta undviker media i regel att rapportera om. När Mike Wallace gjorde sin intervju med Ahmadinejad pressade han honom om Israel men valde sedan att klippa bort svaret där Ahmadinejad talar om en folkomröstning.

Jag har för övrigt träffat en hel del persisktalande akademiker från amerikanska universitet och ingen av dem anser att Ahmadinejad översatts korrekt i det aktuella faller. Ingen av dem menar heller att andemeningen var att Israel skulle utplånas fysiskt. Jag har inte träffat någon som anser att citatet är korrekt. Se min bok Informationskriget mot Iran för mer detaljer.

Däremot är det väl belagt att Israel hotat att anfalla Iran:

”Attack Iran the Day Iraq War Ends, Demands Israel”
The Times, 5/11 2002

“Israel signal intent to target safe haven in Syria and Iran”
Irish Times 10/10 2003

Israel refuse to rule out attack in Iran
The Independent 27/1 2005

Israel prepares force for strike on nuclear Iran
Sunday Times
11/12 2005

Netanyahu till USA: Anfall Iran annars gör vi det
Nya Dagbladet 16/7 2013

Daryamadj hävdar att Israel aldrig skadat Iran, trots att det finns gott om trovärdiga rapporter om motsatsen:

"Israel's Mossad is responsible for training and paying the assassins of a number of Iranian nuclear scientists over the past two years, TIME magazine reported Saturday citing unnamed Western intelligence sources.

In addition to the assassinations of the scientists, all of which were carried out using nearly identical magnetic bombs attached to the side of their cars, the intelligence sources claimed Israel was responsible for an explosion at an Iranian missile base outside Tehran late last year."

(Från Jerusalem Post)

Här finns en video som visar hur Mike Wallace förvränger vad Ahmadinejad säger om Israel. Kommentatorn är lite gäll men kritiken är befogad.


tisdag, juli 23, 2013

Mats Skogkärs paranoia

”Kärnvapenklubbens nyaste medlem” är rubriken på Mats Skogkärs senaste ledare om Iran i Sydsvenskan. Något skop handlar det dock inte om. Skogkär hävdar inte att Iran har kärnvapen. Han påstår inte ens att Iran håller på att bygga några. I stället upprepar han ännu en gång påståendet att Iran kommer allt närmare kapacitetet att tillverka kärnvapen. Kanske är det värmen, eller sommarens nyhetstorka. Första gången (i webbupplagan) han hävdade att Iran snart kommer att ha ”kärnvapenkapacitet” var den 21 juli 2006 ("När dimman lättar"). Skogkär har dillat om iranska kärnvapen ett tjugotal gånger nu. Han kallar regimen i Iran för paranoid men frågan är vad som bäst beskriver en skribent som i åratal sett ett akut hot utan att det materialiseras.

torsdag, juli 18, 2013

Ericsson vill bli världsbäst på gårdagens teknik

Ericssons vill blir världsledande på TV rapporterar DN. Frågan är varför man ger sig in i en döende bransch när det finns redan döda teknikområden som optisk telegrafi man lätt skulle kunna erövra. På 80 talet ville Ericsson skapa det papperslösa kontoret. Idag är det TV som gäller. Ericsson är ett märkligt företag som lyckats överleva trots att ledningen gång på gång satsat på idéer som inte fungerat. Förhoppningsvis finns det även idag forskare på Ericsson som jobbar vidare med egna projekt i stället för att lyssna på räknenissarna.

måndag, juli 15, 2013

Argentisk minister utreds för attentat mot judiskt center




1994 sprängdes ett judiskt center i luften i Buenos Aires. 85 människor dödades och hundratals skadades. Iran och Hizbollah brukar pekas ut som ansvarig av media. I likhet med flera andra attentat som tillskrivs Iran är det oklart vad Iran har att vinna på det medan riskerna är uppenbara. Argentina försåg vid den här tidpunkten Iran med upparbetad uran. Varför skulle Teheran riskera detta sammarbete?

Trots att Irans skuld anses solklar av opinionsbildare och makthavare i väst är det dock skralt med bevisen. För ett par veckor sedan startade en argentisk åklare en utredning mot Carlos Vladimir Corach, en judisk fd minister i Carlos Menems regering på 1990 talet. Corach intresserar åklagaren sedan det framkommit att han gjort en illegal betalning på 400 000 dollar till en viss Carlos Telledin, som länge figurerat i utredningen. Telledin dömdes först till tio års fängelse men friades från anklagelserna 2004. Nu utreds han dock igen. För några år sedan åtaldes Argentinas förre detta president, Carlos Menem, för att ha försvårat utredningen om attentatet. Uppgifter om att Telledin fått en stor summa pengar av regerigen är inte nya men det är först nu som åklageren anser sig ha konkreta bevis för att den ägt rum De enda internationella medier som tycks ha rapporterat om detta är (förutom iranska press TV) The Times of Israel och JTA. I sin presentation av Corach skriver de att han var ansvarig för byggandet av förintelsemuseet i Buenos Aires.



torsdag, juli 04, 2013

Debatt i Arbetaren


Förra veckan skrev Jackie Jakubowski ett svar på mitt inlägg där jag kritiserade honom och andra som varnat för att Iran snart kan ha kärnvapen. Min replik på hans replik finns nu på Arbetarens hemsida.

måndag, juli 01, 2013

Mullornas förträngda PR kampanj

Iran la på locket om den kemiska attack som Irak utfört mot den iranska staden Sardasht 1987. Detta ledde till att världens engagemang mot massförstörelsevapen begränsades, hävdar Hiyam Cetinkaya och Kawe Khezri, aktiva i Bonî Sêv i ett debattinlägg i UNT.

Detta är av flera skäl en märklig tes. Saddam Hussein började använde kemiska vapen mot iranska soldater redan 1982, och regelbundet från och med 1983. 1984 använde Irak som första landet i världen nervgas. Mullaregimen försökte uppmärksamma FN:s säkerhetsråd på detta i stort sett omedelbart. FN:s dåvarande genralsekreterare Pérez de Cuéllar lät på eget initiativ undersöka Iraks användande av massförstörelsevapen men intresset bland världens stormakter att ta till sig slutsatserna var inte stort.

I november 1983 startade Iran en PR kampanj i västeuropa där man spred foton på offren för iraks kemiska attacker. 1984 skickade Iran över femtio iranier som skadats av kemiska vapen till Europa som visuella åskådningsexpempel. (Vilket jag själv har ett vagt minne av att ha sett på TV som barn). Men franska tidningar spekulerade i att de i själva verket skulle vara offer för industriolyckor och inga västerländska regeringar var särskilt intresserade att stöta sig med Irak som var en god kund. Bristen på reaktion på detta kan ha förmått Saddam Hussein att utöka den kemiska krigföringen.

När Irak attackerade Halabja med gas ankagade amerikanska UD Iran för att ha utfört attacken, trots att Vita Huset visste att det var Saddam Hussein som låg bakom. Och även sedan hela världen fått klart vem den skyldige var använde USA sitt inflytande i FN för att formulera ett fördömande som gav intryck av att Iran hade något med saken att göra. (se New York Times: ”America diden´t seem to mind poison gas”. 17/1 2003).

Det är möjligt att Iran hade kunnat göra mer för att uppmärksamma världen på iraks kemiska attacker. Den iranska befolkningen kan dock inte ha varit helt ovetande om faran. I början av 1988 var uppåt hälften av invånarna i Teheran så oroade över att irakiska skuddmissiler som föll över staden skulle vara preparerade med kemiska vapen, att de flytt huvudstaden. Detta tyder snarare på att mullorna misslyckades att förhindra att Iraks kemiska attacker skapade panik.

Mullorna använde inte de kemiska vapen man ärvt från Shans regim då man ansåg att dessa vapen var mot islam. Detta är dock ett faktum som alltid förbigås med tystnad. Inte minst av de som larmar om iranska kärnvapen.