tisdag, december 22, 2015

Tre tankar om djurvänlighet

"Lagom till jul (frid på jorden och människorna en god vilja) gavs amerikanska djurskyddsföreningens årliga hedersmedalj åt en legionär i Franska främlingslegionens trettonde Demie Brigade. Han hade burit bort en trött åsna ur stridsområdet och därmed givit bevis på sitt goda hjärta och sin stora medkänsla. I telegrammet stod ingenting om vad som hänt med de trötta människorna. Det är också utan större betydelse. Häng dem, spräng dem, skjut dem och tortera dem. Lägg svält och förtryck därtill. Krydda med vackra ord och stora ceremonier. De tål."


Jan Myrdal, "Den perversa djurvänligheten, som publicerats i boken Ett femtiotal, citerad via Butter tar ordet.



”Tyskarna tycker särskilt mycket om hästar och hundar. Vid en tidpunkt när nästan varenda tysk är rädd för att tala med andra än sina intimaste vänner, har hästar och hundar det så bra att man nästan önskar att de ville tala. En kvinna som kanske anmäler sin granne för opålitlighet och sätter hans liv på spel, går ut och promenerar i Tiergarten med sin stora, godmodiga hund. Hon sitter på en bänk och talar och jollrar med hunden. Den blir aldrig föremål för ovett och sparkar, vilket är så vanligt i Förenta Staterna. Han är aldrig nervös eller rädd för något och hålles ständigt ren och välfödd.
De enda som verkar lika lyckliga är hästarna – aldrig barnen eller ungdomen. Jag brukar stanna på vägen till byrån och prata med ett par vackra hästar som står och väntar medan vagnen lastas av. De är så väl ryktade och födda och skötta att man väntar att de i vilket ögonblick som helst skall börja tala. Om jag hastigt höjer handen som om jag tänkte slå till dem, rör de inte ens på huvudet. De har inte den minsta föreställning om att någon kan vilja göra dem illa. Lagen förbjuder grymhet mot djur, och den som misshandlar en häst eller hund eller en ko blir genast häktad.
(…)
I en tid när hundratals människor sänds i döden utan rannsakan och utan minsta bevis för att de gjort sig skyldiga till någonting, och när befolkningen bokstavligt talat darrar av fruktan, har djuren en rättighet garanterad som människorna inte kan drömma om att göra anspråk på. Man kan sannerligen önska att man vore en häst!”

Den amerikanske Berlin ambassadören William Dodd i sin dagbok 5 augusti 1934



”När man i ett land avgudar djur, till den grad att man bygger kyrkogårdar, sjukhus, och hus åt dem, när man upprättar stiftelser åt papegojor, är det ett uppenbart tecken på dekadens.”

Benito Mussolini 1938, på väg till München, citerad från Cianos dagbok

måndag, december 21, 2015

Fronten växer i periferin

SvD:s gamla korre, Björn Erik Rosin, har en längre artikel i Clarté om vänstern och globaliseringen i Frankrike. Välskrivet och informativt. En påminnelse om hur bra SvD kunde vara fortfarande i början av nittiotalet.

torsdag, december 17, 2015

Boskap på buss



Grandpark Hotel i Antalya. Det är mest tyska turister som bor här. Sista stoppet på en veckas charter (TSS Travel Service Scandinavia) runt om i Turkiet. Min första riktiga charter sedan jag åkte till Leningrad med morsan 1986. ”Här gör vi allt tillsammans” förklarade guiden, vars namn rimmade på Borat. I säng två på morgonen första dagen. Avfärd klockan sju på morgonen. Det är sex svensk tid. ”Ni kommer att behöva vila ut en vecka efter den här resan” sa han profetiskt. Boskap på buss. Vem hade bokat resan om man informerat om tidtabellen?

Har inte varit i Turkiet på nästan 25 år. Nu såg jag inga barn som sålde grejer på gatorna. Då var de överallt. Men katterna och hundarna finns kvar. Även hotellen var fulla av gatukatter. De ville gärna upp på frukostborden.

I början av nittiotalet talade min tågluffarkompis Joakim (från Märsta) på engelska med turkisk brytning med barnen som sålde grejer: "Special price for you because I have a broother in Turkey" sa han och visade upp sin öppnade colaburk. Fyra fem ungar stirrade fascinerat. Till slut bytte en av dem en snurra mot Joakims halvdruckna burk. Bägge verkade väldigt nöjda med affären. Nu är försäljarna vuxna och inte lika aggressiva. Eller är det jag som blivit lite mer härdad med åren?





söndag, december 06, 2015

Kung Mutallu

Kung Mutallu från Museum of Anatolian Civilizations i Ankara (1200-700 f.kr.)