torsdag, juli 13, 2017

Från Nice till Venedig

”Vad läser du?” undrar kyparen i Nice när han kommer med min frukost. Du Palais de Venise au Lac de Garde. ”Jaja Filippo Anfuso var en av Mussolinis smartare medarbetare. Han skrev den där boken på franska”. Sedan tipsar han mig om några böcker som täcker samma period och tar upp samma frågor. När han kommer tillbaka med min andra expresso har han funderat vidare: ”Mussolini var som en lokal tumör; medan Hitler var som cancer som spritt sig i hela kroppen”. (Sen går han med en flaska rosé till ett brittiskt fyllo.)

Jag läser ut boken på tåget till Venedig. Den ger en inblick i hur Mussolini, som länge var antitysk, tänkte när han till slut allierade sig med Hitler. ”En dag, efter Frankrike, skulle det kunna vara vår tur. Och det skulle vara ironiskt att ha skrivit under en pakt som vi säger är av stål, för att bli invaderade av Tyskland; att hamna vid sidan av städet. (…) Vad skulle man säga om den som inte vågar risker en italiensk soldat när dess allierade håller på att vinna en förkrossande seger?” Med den här logiken kan man se krigsförklaringen mot Frankrike, och invasionen av Albanien, som en antitysk handling… Vilket en del av Mussolinis hantlangare tycktes göra…

I Venedig frågar mig inte kyparen på Campo Santa Maria Formosa vad jag läser. Han är upptagen med att prata med grönsakshandlaren intill. Han går förbi mig två gånger utan att se mig. Det är glest med kunder. Det är varmt. Om jag sen ska behöva vänta lika länge på att få betala… tänker jag och går tillbaka (fem meter) till hotellet. Där finns en läskautomat. När jag försökte köpa en cola igår gick den sönder och började läcka i automaten. (trots att fallhöjden bara är som en hand). Idag fastnar colan i maskinen. Lite som Mussolinis arméer i Nordafrikas öken och... Hotellets manager förklarar leende att mina colors öde är en del av livets underbara mysterium.

Inga kommentarer: